Jag trodde jag skulle bli mördad idag. Såg löpsedlarna framför mig.
När jag och Sebbe promenerade tillbaka till Hundvakten klev det plötsligt fram en man som såg helt normal ut. “Får jag fråga vad du har för åsikt om kriminaliteten bland invandrare?”, frågade han. Jag pep något om att kriminaliteten inte har något med invandrarna i sig att göra, märkbart skakad av den absurda situationen. “Jag tycker att alla araber och negrer ska utplånas”, fortsatte han. “De är ogräs och ogräs utplånar man”. Sebbe och jag valde att svänga in på en annan gata. “Nu vet du vad jag tycker” sa han innan han gick vidare.
Anledningen till att jag trodde han plötsligt skulle sticka en kniv i mig var så klart för att jag antar att han inkluderar alla ickeheterosexuella i skaran som han vill se utplånad.
Jag är så trött på mänskligheten.
Jag tror att Gud låter världen gå under för att han är missnöjd med sin skapelse.
Etikett: Sebbe
Fredag morgon
Jaha ja. Den här dagen började inte så bra. Vaknade av att Sebbe skällde till, tänkte “det är väl någon mening med det också” och kollade på klockan som visade att jag skulle vara på jobbet fem minuter senare. Upp som ett skott. Stress och ångest. Blev bara en halvtimme sen, tack och lov (för att tänka positivt). Jag hade en av mina sömnlösa nätter. Sista gången jag kollade på klockan var en och en halv timme innan jag egentligen skulle klivit upp. Vet inte vad det var som höll mig vaken men tankarna malde, regnet piskade mot fönstren (inte så där behagligt utan helt i otakt) och som bonus hade jag restless legs. Det värsta är att det är så här insomniacirkeln inleds – nu kommer jag vara ännu mer stressad över att inte vakna och ligga stel som en pinne och vänta på att klockan ringer. Och oroa mig över att den inte ringer.
Som tur är tog jag ledigt imorgon. Det är fest i mitt tillfälliga hem och jag vet hur det blir; “nu ska jag sova”. Eller hur… Jag känner mig själv bättre än så. Alltså blir jag en del av festligheterna.
Morgonens konversation med kollegan WD:
Jag: Hur är det med den där killen du träffade förut?
WD: Kim, jag var 19. Det var tio år sedan.
Jag: Oj. Du åldras med värdighet.
På lunchen ska jag gå och kolla om jag kan hitta någon fräsch blus (jag menar så klart tröja men eftersom blus är ett sådant extremt fult ord försöker jag neutralisera det genom att använda det så ofta jag bara kan). Jag vill ha något nytt på mig ikväll.
Div. tisdagsblaah
Ibland tänker jag inte på att Sebbe inte förstår vad jag säger och jag bara mal på och förklarar saker. Han stirrar på mig med huvudet på sne. Det är lite kul när jag säger något fel som jag sedan börjar förklara; “nej, så var det ju inte, utan det var så här…”
För att komma ifrån det har jag slutat rätta mig när jag sagt fel. Numera heter det till exempel “obligatorisk tarktossning” (tasstorkning alltså, för den sega).
Jag har varit lite frånvarande, känner jag.
Igår var jag ju bakis – det är ta mig tusan märkligt att man ska bli bakis av i stort sett bara ett par drinkar. Hallå.
Känner mig lite stressad över saker jag inte kan rå på; som exempelvis “oj, oj, jag hoppas verkligen att karlarna som stambyter lägenheten inte slarvar bort någon post!” Jag måste släppa lite på kontrollen men det är svårt. Jag som aldrig fått någon betalningspåminnelse (heter det ens så?) blir så klart extra stressad över att inte vara hemma veckan då räkningarna landar på hallmattan och jag ser karlarna framför mig; hur det klampar in med sina grova kängor och oj, där hamnade det kuvertet under sulan och följde med ut på gården.
Fatta så jobbigt det är att vara jag.
Jag har dock blivit lite uppvaktad den senaste veckan. Av en strid ström olika människor. En 23-åring, en 41-åring, en 26-åring, en 29-åring och så har jag ju den där promenaden med den där 26-årige blatten (blatte är alltid en komplimang när det kommer från mig) som jag ska ta mig an så snart jag får lust att gå utanför dörren.. Således inga 73-åringar den här gången. Inga under 23 heller…
Men oj, nu måste jag gå och se Oprah.
Regn och rusk
Idag tog jag och Sebbe bussen hem för att hämta några saker (bland annat Sebbes gosedjur, kallad “Knullis”). På busshållplatsen träffade vi en robust karl som kelade lite med hunden min. “Nu när jag inte har nån kvinna längre har jag ingen som gnäller på mig. Har bara hunden och det är så skönt. Hunden gnäller aldrig”. Jag tycker det är jobbigt när män börjar prata med mig på det där “oss grabbar emellan-sättet”. Exempelvis om man tar taxi till krogen och chauffören frågar om det finns mycket brudar på stället man ska till. (”Hahaa, ja, ett gäng flator och en hel del faghags.”)
Jag kan inte relatera till att din exkvinna gnällde på dig så låt oss tala om någonting annat.
Det är förmodligen samma typ av män som säger saker som; “jag har aldrig träffat någon homosexuell”.
Australien över dagen
I natt drömde jag väldigt konstiga drömmar. Först var jag och mitt ex i Finland och målade hus (!), sedan försvann han och jag strosade i Helsingfors med Sebbe. I ett köpcentrum fick jag en vit kanin av någon så jag bar både Sebbe och kaninen i famnen. Jag träffade två finlandssvenska tjejer med krulligt hår och när de gullade med kaninen avlägsnade jag mig för jag kunde inte ta hand om den också. Jag stod och funderade på hur jag skulle få med mig Sebbe hem eftersom han inte hade något pass (väldigt ångestfyllt).
Sedan var jag på date i Australien. När jag kom hem tittade jag på en karta och tänkte; “wow, jag åkte till Australien så där över dagen bara”. Därefter mailade jag daten.
Sedan vaknade jag och tänkte att jag borde liftat till finska Lappland för att ta mig över gränsen med Sebbe.
Det är så ibland; man drömmer om något och när man vaknar kan man inte sluta tänka på det. Problem som inte existerar ska redas ut innan man kan gå vidare med dagen. Så var det idag.