Komma hem från Oslo nyknullad men klamydiafri.
Etikett: resor
Jag ska se Oslo
Jag började söndagen med att boka en resa till Oslo. Ja, ni vet hur upphetsande januari-februari är – låt oss fylla dessa helvetesmånader med roligheter!
Mina norska erfarenheter sträcker sig till mellanlandningar på Gardermoen. Jag har hört att norrmännen är bortskämda och lata och det ska jag nu ta reda på. Jag har också hört att det finns tjyvaktiga lesbianer. Att studera det norska kynnet är dock inte syftet med resan; jag ska hälsa på lyckliga paret. De där två herrarna som båda utvandrat till Norge.
Men tänk så billigt det är! Tur och retur med tåg kostar mindre än en utekväll i Stockholm!
Låt oss resa mer och supa mindre.
Varför i helvete har jag inte tänkt på det tidigare?
Som ni vet så har jag slutat snusa en miljard gånger. Jag ska inte plåga er med det igen. Men! Jag kom på någonting idag.
Jag satt och terapipratade med mitt ex, för första gången på mycket länge.
Ja, jag blev glad när han sa att han saknade att laga mat i mitt kök.
Ja, jag blev glad när han sa att han saknade den där ”perfekta dagen”. Den var helt enkelt perfekt. Besök i Stockholmska kyrkor, judiska museet och stadsbiblioteket. Han handlade lite second hand-skivor och vi fikade på Ritorno.
Perfekt dag.
Ja, jag blev glad när han sa att den ”magiska tiden” är ett minne för livet och jag svarade hela tiden vuxna, mogna saker, som: ”Ja, man måste vara glad och tacksam över fina saker man fått uppleva istället för att sura när de förvandlas till ”bara” minnen”. Samtidigt som det skar i mitt inre. Det skar så hårt och grovt att jag nästan kunde höra det med örona mina.
Det var inte det inlägget skulle handla om.
Det skulle handla om nikotin.
Tidigare har jag tänkt på hur många album jag kan köpa för pengarna. Eller hur många nya, vackra blusar jag kan investera i. Men nej, det har inte funkat.
Idag, mitt i vår konversation, slog det mig: 100 snusdosor = en israelresa!
There is my answer.
Nu slutar jag slusa. På riktigt. Och när jag tjänat in 100 dosor packar jag min väska och belönar mig med en resa till mitt adopterade tredje hemland.
Jag ska inte tjata mer om snus nu. Oroa er ej. Nej, jag ska skriva ett långt ångestfyllt och smärtsamt inlägg som jag publicerar när jag är fri från detta vidriga beroende.
BARN: börja inte röka eller snusa! Det är ett helvete. Tar man sig inte ur det sitter man snart med en spruta i armvecket och en pipa i käften.
Ett år senare
På dagen för ett år sedan kom jag hem från min första Israelresa. Håret var kort och jag var lycklig men matt. Ett år har gått fort och saker och ting blir aldrig som de en gång var.
Kärleken till det heliga landet är stor. Den bränner i mitt herrbröst. Hur började vår kärleksrelation, kanske ni undrar? Jag vet inte riktigt, men jag tror att det var i musikens ljuva värld. I Eurovisionens, för att vara exakt. Israels ESC-bidrag var under 80-talet något utöver det vanliga.
Jag menar… ”Hora” har ju allt. Helt galna stråkar. Crazy. CEREYZEY STRINGS! Orgasmisk låt med den (då) stilige Avi Toledano. Wow. Jag var sju år och fascinerad av körflickornas kjolar. De såg så mjuka ut. Till saken hör kanske att min mor på den tiden var sömmerska, så vackra tyger intresserade mig.
Jag ser fram emot min tredje resa, och den måste bli av snart. Jag behöver någonting att se fram emot i denna übergråa vardag.
