För 9 och ett halvt år sedan

hade jag en fling med en holländare.
Ja, jag dumpade min dåvarande kärlek för honom.
Nu fann jag honom av en slump på nätet.
Jag skrev ett mail. Ett “hej, hoppas du är okej”.
Vi älskar nätet.
Ja, det gör vi.
Gud så nostalgiskt. Jag menar – nu såg jag en bild på honom nio år senare. Han har fått lite grått skägg, men han är stilig, och jag ser hans öron som jag… slickat på. Tänk så många love stories man har… och alla finns de där ute nånstans (i mitt fall över hela Europa…)
Denne holländare gjorde en superromantisk sak för mig. Jag älskade hans parfym och när jag rest hem från Spanien (där vi träffats) klippte han sönder sin röda jacka, sprejade parfym på den och skickade en bit till mig när jag fyllde 25. Jag skrev visst om det i januari.
Men mest älskar jag E***. Men honom kan jag inte träffa just nu, ty han bor i fjärran land (utom Europa) och är PERFEKT för mig.
Godnatt.

People suck suck suck

Tänk dig att du dejtade en person EN gång.
Ett år senare får du på omvägar höra att du var “efterhängsen” och att den andra parten fick “springa och gömma sig”.
Tänk även på att det var den andra personen som tog samtliga initiativ och att du själv hade noll intresse från början till slut.
Visst är det galet!?
Folk är så jobbiga. Är det konstigt att man är skeptisk mot exakt allt och alla?
Svar: nej.

Ritualer och vin

Hemma igen.

Jag har varit tonårsaktigt dramatisk idag.
Kvällen hos vännen innehöll sönderklippande av både foton och kläder.
Så låt det vara över nu, gode Gud. Låt mig vara fri.
Jag sprang alltså på mitt ex och hans nya kille (min exexdate) igår.
ritual

.

Det tog ett år och tio månader men han är raderad nu.

Han finns inte i min mobil och han finns inte på min MSN.
De hotfulla mailen finns dock arkiverade.
Jag bryr mig inte ens om pengarna längre. Så länge jag slipper se honom igen.
(Lite skönt också att han får ha det på samvetet för evigt.)

Det gnälls så mycket

Igår fräste jag åt en vän som gnällde över sitt förhållande.
Jag är, som sagt, mycket trött på folk som gnäller och klagar, år ut och år in, över sina värdelösa relationer.

Det är ett hån mot alla inblandade parter.
Man kan tänka som så att känns det inte hundra ska man avveckla det hela. Det finns någon därute det kommer kännas hundra med så sluta slösa tiden. Din egen, din partners och era bådas kommande kärlekar.
Nej, det handlar inte om slit och släng, som vännen igår insinuerade. Jag tycker absolut att man ska försöka reda ut ett och annat men om man varit tillsammans i, låt oss säga, fem år och allt är ett evigt drama. Hur rätt kan det vara då?
Jag ska be om ursäkt idag. Jag står för allt jag sa men kunde ha lagt fram det lite bättre.