Jag har ju upplevt ett otrohetsdrama i min bekantskapskrets och det fick mig att tänka på hur oskyldig/skyldig jag själv är. Plötsligt kom jag på att jag visst varit otrogen en gång (men jag tog mitt ansvar och förde ingen bakom ljuset, bless me – the holy saint).
Året var 1999 och jag levde tillsammans med Miljonären. I efterhand kan jag se att jag inte på långa vägar var redo för ett så seriöst förhållande. Jag åkte på charter med grabbarna (och här börjar varningslampan blinka hysteriskt). Det gick som det gick. Naturligtvis träffade jag en trevlig holländare som tog mig med storm. Han var allt Miljonären inte var och jag bestämde mig där och då för att bara tacka och ta emot. Innan jag tillät mig att hångla loss gjorde jag mentalt slut med Miljonären. Jag låg på stranden med kamraterna och kände att livet i det ögonblicket var som det alltid borde vara och samma kväll lät jag mina (få och mycket blygsamma) lustar ta över. Holländaren och jag hade en fantastisk vecka tillsammans och vi bestämde oss för att ses snart igen. Samma kväll jag kom hem till Stockholm lämnade jag Miljonären och någon vecka senare satt jag i en stad utanför Amsterdam och lekte holländskt hemmafruliv. Det var en rolig tid men efter den gången såg jag aldrig Holländaren igen.
Jag tror, tack och lov, inte att jag skulle kunna vara otrogen och fortsätta som om ingenting hade hänt. Dessutom är jag ju bara måttligt intresserad av sex och sånt…
Etikett: relationer
Jag lyssnar på radio, jag ringer snart tillbaka
Så här på fredagskvällen ringer mobilen just när jag lyssnar på morgondagens melodifestivalbidrag på radio. Och jag lyssnar via mobilen eftersom alla traditionella radioapparater i mitt hem alltid prasslar (det är därför jag aldrig lyssnar på radio). Vännen berättar att han lämnat sin sambo då denne varit otrogen (igen). Rutten som jag är hör jag mig själv säga; jag lyssnar på radio, jag ringer snart tillbaka. Dilemmat i det hela är att “sambon” är en av mina absolut bästa vänner. (Han som ringde har även han blivit en mycket god vän dock). Hur ska jag förhålla mig till “sambon”? Tänk om han inget berättar. Ska jag låtsas inget veta?
Om jag någonsin får en sambo ska jag icke vara otrogen. Det finns inte på min världskarta. Det är inte ett alternativ. Allt skulle ju raseras. Hur man än skulle försöka rätta till det hela skulle ingenting ändå någonsin bli som förut.
Gu sicken bra pojkvän jag kommer vara.
Tisdagstankar
En sak som irriterar mig maximalt är när folk klagar över sina dåliga förhållanden. Lösning: gör slut. Jag förstår inte hur man kan vara så respektlös mot både sig själv och sin partner att man stannar i något som uppenbarligen inte är bra. Man spiller både sin egen och sin partners tid.
Jag lovar härmed mig själv att aldrig nöja mig med det näst bästa.
Eller som Ugly Betty sa; “how do I know that I am settling down, and not just settling?”
Avslut
Om ni minns mitt inlägg för ett tag sedan så kan jag avslöja att jag forskat i saken och slutligen fått ett riktigt avslut. Exakt vad jag behövde. Nu är jag känslomässigt fri och efter att ha haft tankarna ockuperade av något i ett och ett halvt år är det skönt att äntligen låta det vila. Nu är jag tillbaka och nu kan jag tänka på annat.
(Jag smygdejtade mitt ex – han den där som gjorde mig mycket illa. Jag insåg tack och lov att han inte betyder något för mig längre. Och gjorde slut.)