Jag kom att tänka på Italienaren (remember?) som jag dejtade i höstas. Han var ju en fin och bra man men det som störde mig mest var att han inte förstod min humor. Hans egen var nog rätt torr och akademisk. Den var i varje fall inte det minsta porrig.
En gång låg jag i soffan och lekte med (sluta tänka porrigt nu) mobilen. Italienaren satt framför sin dator och (don’t go there) pysslade och då började jag knäppa kort på honom. Han blev en smula generad och bad mig sluta. “Vad ska du ha dem till?”, frågade han och jag sa att jag ju har startat en blogg som heter alltomitalienaren.com. “Jaha. Vad skriver du där då?” “Jag publicerar en massa bilder på dig. Både ekivoka och städade. Och så skriver jag om vad du gör om dagarna och vad du tycker om saker och ting. Jag har en massa läsare och alla som har träffat dig skriver om sina erfarenheter i klotterplanket.”
Italienaren fattade inte att jag drev med honom.
Det var nånstans där jag insåg att det var dags att tacka för kaffet och åka hem.
Y och jag skrattade väldigt mycket tillsammans. Vi skrattade och sjöng och talade om djupa saker och ytliga saker. Vi grälade och hånglade och satt tysta och vi knullade. Vi åt och vi drack och vi dansade och skålade. Vi gick på museum och vi gick på kafé. Vi shoppade och gick på bio och vi gick ut och åt och vi umgicks i snö och i solsken. Vi gjorde allt. Det var gott.
Etikett: relationer
Det kan inte vara lätt att vara ihop med mig
Jag ser ju väldigt mycket på dokumentärer och debattprogram – jag är trots allt en överraskande bra bit över 30 (även om jag fortfarande visar leg på systemet) och real life intresserar mig mer än påhittade historier (vad är poängen egentligen? Man kan ju hitta på vad som helst).
Jag har tänkt en del på, i mitt ivriga debattittande, hur fantastiskt roligt det vore om någon mitt i alltsammans sa: “Nej, men du har ju rätt. Så har jag aldrig sett på saken. Jag ändrar mig. Jag byter åsikt.” Visst vore det härligt!
Det är vackert när människor har mod att ändra sig.
Nu vill jag ändra mig lite. Ja, jag har gnällt om och skällt på mina ex och visst, de har gjort en hel del dumheter – men helt oskyldig är jag så klart inte. I admit. Jag kräver så mycket uppmärksamhet och bekräftelse, exempelvis. Det kan inte vara lätt att leverera.
Jag inser det med Y. Jag inser hur jag k-r-ä-v-e-r att få höra att jag är snygg, smart, sexig, bra, rolig… ja, allt det där.
En bidragande orsak är säkert att det handlar om ett långdistansförhållande, men ändå.
Tack och lov är han en verbal man som kan både lyssna och prata.
Tagga ner, bruden!
God fredag. Jag kan knappt tro det men arbetsveckan lider mot sitt slut och jag är mycket tacksam. Jag har varit driftig den här veckan. Driftig och trött. Två kvällar på raken har jag somnat sittande men idag känner jag mig pigg och på G.
Jag önskar er alla en mycket, mycket bra dag. Hoppas detta är dagen då det händer något väldigt bra och spännande. Något som har en positiv inverkan på resten av livet.
Ur Dagens Puss i Metro (idag).
Anders, ville bara tacka dig för att du hjälpte mig att laga EU-moppen när den gick sönder.
/Linda från Norrköping
***
Tack Anders för att du finns i mitt liv.
Kramis Linda
***
Anders, mina känslor för dig har blivit starkare, hoppas det blir du och jag.
Puss Linda
***
Linda, Linda! Du är en stalker. Förmodligen har Anders redan slutat svara när du ringer. Han har dessutom plockat bort dig som vän på Facebook och han har blockerat dig på MSN. Du gråter ut hos väninnorna. “Killar är svin”, harklar du fram och väninnorna håller med. “As!” säger de i kör. “Glöm honom. Han är inte värd dig”.
Lägg ner, Linda. Nästa gång tar du det lugnt och fint och låter grabben uppvakta dig. Balans är allt.
Ibland måste jag dela med mig av mina erfarenheter
Igår kväll, mitt i mitt slappetislappande, ringde det på dörren och jag hörde på signalen att det var en god vän som då och då envisas med att våldgästa mig. “Jag saknade Sebbe”, sa han, men jag visste att han hade något annat i kikaren.
Det visade sig att han hade varit på (ännu en dålig) date.
Han hade träffat en man från nätet och jag bad att få se hans profil. Därefter skällde jag på min vän som envisas med att vara överliberal och inte ha några som helst krav på sina (värdelösa) dejter.
“Han har ju ingenting som passar dig”, sa jag vist.
“Men jag vill ju ge dem en chans”, svarade han.
“Men kolla, han har ju inte ens bild på sig själv. Han har en knullbild som han själv inte ens figurerar på. Skärp dig för fan!”
Nu var jag förbannad och samlade mig ett kort tag innan jag fortsatte.
“Du säger att du vill bygga en framtid med någon och låt mig säga dig att en sån här person är inte intresserad av det. Han är intresserad av att knulla – inte bara med dig utan med en miljard andra – så lägg av med dessa horribla dejter nu. Och den där du träffade för ett tag sedan – han var fortfarande ihop med sin sambo (de har flyttat isär nu) – tror du på allvar att det hade funkat om han kastat sig in i ett nytt förhållande med dig? Skärp dig, grabben!”
Därefter var vi tysta ett tag.
Sedan tyckte han att jag var “uppgiven” och att jag inte borde träffa Dansken då han “inte passar mig”.
Jag svarade: “han lyssnar på vad jag säger och han får mig att skratta och dessutom är han singel och opervers. Det är en bra början”.
Vi gick ut en sväng med Sebbe och innan vännen cyklade hem upprepade jag dagens lektion och avslutade än en gång med “skärp dig, grabben!”
Jag har varit många, många fler år i branschen än han, så han vet innerst inne att jag har rätt.
Det är bra.
För 9 och ett halvt år sedan
hade jag en fling med en holländare.
Ja, jag dumpade min dåvarande kärlek för honom.
Nu fann jag honom av en slump på nätet.
Jag skrev ett mail. Ett “hej, hoppas du är okej”.
Vi älskar nätet.
Ja, det gör vi.
Gud så nostalgiskt. Jag menar – nu såg jag en bild på honom nio år senare. Han har fått lite grått skägg, men han är stilig, och jag ser hans öron som jag… slickat på. Tänk så många love stories man har… och alla finns de där ute nånstans (i mitt fall över hela Europa…)
Denne holländare gjorde en superromantisk sak för mig. Jag älskade hans parfym och när jag rest hem från Spanien (där vi träffats) klippte han sönder sin röda jacka, sprejade parfym på den och skickade en bit till mig när jag fyllde 25. Jag skrev visst om det i januari.
Men mest älskar jag E***. Men honom kan jag inte träffa just nu, ty han bor i fjärran land (utom Europa) och är PERFEKT för mig.
Godnatt.