Åh, jag är så nervös!

Här händer det saker.
Ingen är förvånad eftersom jag nyligen publicerade inlägget Min stora kärlek är på ingång.
Jag har en date med en man som bor i Mellanöstern Israel Europa Norden Sverige Stockholm.
Och sätt er ner så ni inte svimmar när jag berättar att han varken är 17 eller 70. Nej, snarare 35.
Kors i taket och två davidsstjärnor på väggen.
Plötsligt händer det.

Kollegan kommer till insikt

Jag börjar inse att du har rätt: det är svenska killar det är fel på. Inte de unga, men när de blir runt 30 så blir de hopplösa. Ingenting händer, man bara står och stampar. Sega och fega är de.

Jag kom fram till detta för en sisådär tio år sedan.
För husfridens skull vill jag påpeka att min kollega är väldigt svensk och ja, det finns undantag – men de är få och alla dessa få är redan vänner med varandra (och därmed odejtbara).
Bonusinfo: min pojkvänshistorik: portugis, svensk skåning, polack, finlandssvensk/fransk, svensk, polack, israel.

Grabben i huset bredvid

– Tjena Kimman. Vad mörkt du har det; varför drar du inte upp persiennerna?
– Därför att mitt ex-ex-ex-ex-ex jobbar i huset mittemot. Jag vill inte se honom och jag vill inte att han ska se mig.
– Så dramatiskt.
– Ja men när vi gjorde slut den där varma sommarkvällen för tolv år sedan då jag med brännande tårar i ögonen rusade längs Gamla stans gator mot Café Opera där jag skulle träffa vänner så trodde jag i min enfald att jag skulle slippa åbäket. Men nej. He keeps popping up.
– Har du stött på honom nu då?
– Ja, hela tiden. Han står utanför och röker var och varannan dag när jag går på lunch. Jag vet inte om han har sett mig då jag tack och lov alltid burit min enorma halsduk över hela huvudet.
– Bra. Fortsätt så. Hoppas han är borta innan våren är här.

Våga våga

En gång kom jag på det där med att människor går runt och är olyckliga på grund av att de är så förbannat rädda för att vara lyckliga. Är de lyckliga så kan ju saker och ting bara gå spikrakt nedåt. Bäst då att inte chansa.
När det gäller kärleksrelationer blir mupparna skraja då de träffar en reko men kul, smart men rolig, stilig men inte perfekt potentiell partner. Hjälp, skriker de, denna människa kan ju faktiskt vara allt jag drömt om. Tänk om jag faktiskt får till det! Vad ska jag då klaga över? Tänk om jag blir sårad!
Detta blir extra tydligt då vi talar om att redan upptagna människor konstant har en hjord sugna efter sig. Det brukar heta att man “skiner” och “inte ser så desperat ut” men det är bara bullshit. Det handlar enbart om att flocken vill ha det de inte kan få – ty då riskerar de ingenting.
Detta fenomen märks mycket tydligt på datingsiter. Testa och se! Ändra status till “har partner” och du kommer snabbt notera att du är mycket intressant.
Det är lättare att gå runt och vara lite missnöjd och bitter. Man riskerar inte så mycket.
Skippa tramset, säger jag. Bara kör!

Jag blev så glad då jag strosade runt i en lagom lyxig butik i TLV och hittade denna t-shirt. Den skrek mitt namn och jag kollade inte ens på prislappen.