Den dök huxflux upp på iTunes – Madonnas nya singel Celebration.
Vad tycker jag om den då?
Jodå. Den känns som en låt som inte fick vara med på Confessions On a Dance Floor. Jag gillar den. Nyskapande är den inte, men den ska ju trots allt fronta en samlingsskiva.
Älskar att Madonna sjunger med sin 80-talsröst. Den dök ju upp igen på förra albumet. Och den är kvar. Woohoo.
Älskar så klart pratan! Väldigt Physical Attraction (från allra första albumet). Ekona är goa de med.
Celebration växer nog från en trea till en fyra vilken sekund som helst. KKKKK
Läs även andra bloggares åsikter om Madonna, skivrecensioner, Celebration
Etikett: Musik
Musik är män och män är musik
Nu har jag hämtat mig efter alla mina utbrott. Det är ack så skönt att avreagera sig (därav denna blogg).
Jag är på osedvanligt bra humör trots mina tre timmars sömn så nu ska jag berätta något trevligare (?).
Häromnatten drömde jag om mitt ex. Det var oroväckande vackert.
Igår spelade jag Maddes Get Together och vips var jag tillbaka med mitt ex. Ni vet hur musik väcker minnen till liv. Inte bara minnen förresten, utan känslor.
Jag måste försöka se till att inte ha pojkvän när nån av mina favoriter släpper nytt material för om när det går åt skogen vill jag inte förknippa musiken med männen. Även om det är vackert av och till.
Music gets the best of me (but guess who gets the rest of me)
Förresten. Musik är ju det bästa som finns (okej, förutom Sebbe och karlar dårå) och visst är det en helt fantastisk känsla när musiken tar över en. Som nyss när jag lite halvnere och psykiskt tokstressad stod och diskade. Plötsligt var det som om jag klev in i en helt annan sinnesstämning. Jag kände mig fri och lycklig och var tvungen att stänga av vattenkranen, höja musiken och helt enkelt dansa loss ett tag.
Sedan tog låten slut och jag återgick till diskandet.
Pop
Det blev en bra dag ändå – trots att den kändes så crappig till en början.
Eurodarling kom över och det blev både ljuvligt god pizza och rödvin och tanken slår mig; att ha en vän som kan komma hem till mig när jag både känner mig som fulast samt har kaos i hemmet pga storstädning är ju guld värt. Och att ha en vän som jag kan sitta rakt upp och ner med och göra det jag gör allra helst – lyssna på musik – är ju bara en fet fucking bonus.
Se; jag kommer ju aldrig kunna sluta blogga eftersom nio av tio av mina närmaste vänner kommit till just tack vare bloggen.
Ibland undrar jag om det är så även för andra bloggare eller om det bara är denna lilla krets som kommit varandra så nära.
Tänk så mycket tid jag spillt på tråkiga pojkvänner som velat diskutera franska revolutionen när jag helst av allt velat diskutera popmusikens historia. Such a waste.
Jag har det så bra numera. Förträffligt bra.
10 dängor
10 spontana favoritdängor:
* Dolly Parton “Here You Come Again”
* Madonna “Frozen”
* Barbi Benton “San Diego Serenade”
* Melanie C “Northern Star”
* Nina Simone “Ain’t Got No/I Got Life”
* Björk “All Is Full Of Love”
* George Michael “I Can’t Make You Love Me”
* Dana International “Lama Katavta Li Shir?”
* Spice Girls “Viva Forever”
* Kylie “Put Yourself In My Place”
Oj, oj. Åtta kvinnor, en transsexuell och en bög. Wow.
“Att skriva om musik är som att dansa om arkitektur”.
Patrik Dahlbom, Hufvudstadsbladet.