Dagens retro

För tio år sedan hade jag en romans med en holländare vid namn Erik. Vi träffades i Spanien där jag och två vänner var och levde rövare. Mitt livs bästa semester, skulle jag vilja påstå.
Hursomhelst så satt jag idag och vandrade längs minnenas aveny och jag kom på att jag sa till Erik: ”I hope I am not spoiling your vacation”. Han svarade: ”Don’t worry, you’re not. You are my only ray of hope! You saved my vacation!”
Fatta vilka goa män det finns där ut.

Einstein

Nej, man måste inte vara särskilt bright för att räkna ut varifrån den senaste veckans minidepression kom ifrån. Det är bara att backa tillbaka i arkivet och se vad som hände på dagen för ett år sedan.
Det är ju så att när man sällan får sådana känslor för någon så tar det flera år innan man är fri från dem. (En börjar ju undra om det är värt besväret.) (Jo, det är klart det är. Vad vore livet annars? Inte mycket va.)
Nåväl. Vi avslutar med en snutt av en fantastisk ballad. (I poppig 80-talsversion är den dock ej mycket att hänga i granen.)

Skillnaden mellan en man och en Man

När en man har haft en jobbig dag går han ut och slår någon på käften. Kanske mördar han någon vid en bankomat. Kanske våldtar han en 70-årig tant (som ni vet mycket färska och bokstavliga exempel). Förmodligen slår han sönder saker; vandaliserar. Super ner sig och drämmer till frugan/maken där hemma. Örfilar barnen. Hänger hunden i svansen. Ja, ni kan typen. Den där mannen.
När en Man har haft en jobbig dag skriver han ett aggressivt men sakligt mail som han skickar till rätt person. Han publicerar därefter ett uttömmande men ej självförgörande blogginlägg (en Man har en blogg, ser ni). Kanske avreagerar han sig lite på Facebook (förmodligen raderar han strax därpå det han skrev eftersom poängen ju är att FÅ UR sig känslan och en Man använder gärna det skrivna ordet som redskap). När Mannen kommer hem kramar han sin hund hårt (kan även vara ett annat husdjur, en sambo eller ett barn) och därefter laddar han musikspelaren med rå, hysterisk techno och ger sig ut och joggar/powerwalkar. När Mannen sedan kommer hem igen tar han sig en dusch, fixar till en hälsosam men oerhört smarrig middag och därefter är han lugn som en filbunke. Lugn och reko. Ja, en riktig Man.

Andedräkten

Gissa vem som hörde av sig igår.
Han jag träffade på arabfesten: Andedräkten.
Han skrev (uteslutande med versaler och på engelska).
”Jag behöver din hjälp!”
”Med vad?”, undrade jag.
”Jag vill lägga upp bild på mig själv på nätet.”
”Hmm. Det är busenkelt.”
”Jag har ingen egen dator och ingen kamera.”
”Du kan väl göra det hos nån vän eller på jobbet?”
”Alla mina vänner är hetero.”
”Mhmm.”
”Jag vill komma hem till dig och göra det där.”
(Fastän jag är en hjälpsam, trevlig person:) ”Nej du, så funkar det inte. Inga främmande karlar i mitt hem.”
Jag har jämt så… märkliga människor efter mig.