Etikett: lunch

Lunch (jag vet att ni undrar)


Kollegorna glor som vanligt. De säger: ”Mmm, så smarrigt det ser ut” och ”Åh, vad du är nyttig!”
Själva ilar de runt med sina värdelösa färdigrätter och blir feta, finniga och sjuka.
”Men jag orkar inte fixa maten själv”, gnäller de.
”Men hur svårt ÄR det?”, replikerar jag rappt. ”Du trippar ner till butiken och handlar grönsaker för dagarna tre. Sedan skär du rappt upp en ny, fräsch och tasty lurre varje dag!”
Så här ser den ut, lunchen:
Någon typ av sallad. Just nu ruccola. Paprika, zucchini, någon typ av lök (sallads-), någon typ av tomat (cocktail-), champinjoner, någon typ av ost (mozzarella).
Oerhört fräsig lunch: god, nyttig och billig.

Ett lunchinlägg som blev till något helt annat

Jag ser flera meter lång ut. På ett hotellrum i Köpenhamn.

Jag ska koka upp ett paket nudlar.
Det får mig att känna mig väldigt ungdomlig och bara det prassliga ljudet från förpackningen får mig att färdas tillbaka till mitten av 90-talet. Jag levde på nudlar då. Älskade dem. Jag bodde i andrahand i Aspudden och köpte tre paket kryddstarka nudlar för en tia.
Åt dem hemma. Åt dem på jobbet. Jag krossade dem medan de låg i paketet och därefter kokade jag upp dem.
Jag var 175 centimeter lång och vägde inte många kilo.
Håret var blekt (på bilden dock brunt) och de alltid så trendiga kläderna hängde och flängde på min arma lekamen.
Jag bar svarta byxor i något glansigt tyg. Köpte dem på Solo vid Norrmalmstorg. Köpte nog de flesta kläder där. Och så fanns det en liten, liten butik med t-shirts med fräcka tryck och slogans. Fäbodjäntan och liknande. En gång köpte jag en väldigt dyr jacka i den butiken. Jag minns att jag spenderade mina sista pengar och att jag tänkte ”äsch, jag har nudlar hemma så jag klarar mig resten av månaden”. En gång köpte jag en t-shirt som det stod ”Jesus Lever” på. Texten glittrade och den var väldigt fin. Dessvärre använde jag den bara en gång eftersom jag råkade få blonderingsvätska på den och t-shirten var därmed förstörd. Kanske var det en mening med det hela. ”Jesus” liksom.
Tillbaks till nudlarna – jag äter dem sällan nuförtiden. Föråt mig på dem och blir lite lätt äcklad bara jag tänker på dem. Jag ser hur de åker ner i vasken och så ligger de där och ser ut som små äckliga maskar.
Maskar skrämmer mig. När det gäller döden så är jag nog mest rädd för maskarna. Därför vill jag bli kremerad – illa kvickt.
Tillbaks till nudlarna igen – de kryddstarka kan vara riktigt goda och det blir faktiskt en riktigt smarrig lunch om man blandar i en skivad morot. Och ett par vitlöksklyftor.
Nej, när jag tänker på saken så skippar jag nog nudlarna idag. Känner mig lite för gammal för dem så jag går nog och köper mig en sallad istället.
Spicy noodles.

Vackra Ägg-Liisa

Skönhet.

I dag köpte jag mitt livs första aubergine. Har haft en kärleksfull relation till fru Ägg-Liisa ända sedan jag i mellanstadiet fick i uppgift att skriva om auberginen, och på den tiden hade jag ingen aning om vad detta var för grönsak.
För övrigt känns det konstigt att aubergine är en ”frukt som även definieras som grönsak”.
Jaha.
Hursomhelst så har jag trots den där skrivuppgiften aldrig tidigare köpt mig en äggplanta.
Vad jag ska göra med den vet jag ännu inte – men visst är den vacker! Och skön att hålla i. Vill liksom bara gosa loss med den.
När vi ändå snackar grönsaker – dagens lunch:
Råkost, ost och pesto.

PV 3: Lunch och London

Dagens positiva veckan-inlägg innehåller hela två punkter då jag inte kunde välja endast en.
Jag är glad och tacksam över att en vän igår klockan 11 ringde och frågade om han fick bjuda på lunch. Jag svarade: “Men jag vet inte om jag hinner för jag måste kila bort till Hemköp och handla ärtor och vegbacon”.
“Men det hinner du”, protesterade han, “om vi äter libanesiskt i Kungshallarna”.
“Okej då”.
Jag tänker inte: “Åh, tänk om jag befann mig på plats i Libanon och åt denna ljuva mat”. Jag bryr mig heller inte om att jag satt där med “bara” en vän – det hade ju kunnat vara en het date istället. Nej, jag är glad över att jag fick äta denna goda mat på lunchen min denna torra onsdagseftermiddag.
Jag är också glad och tacksam över att en annan vän var i London och handlade nya Kylie-dvd:n åt mig. Vem vet när den släpps här (och Ginza och CDON har ju numera så irriterande dåliga sökfunktioner att man inte mår psykiskt bra av att kolla deras utbud, men detta tänker jag så klart inte på under positiva veckan).
Jag bryr mig inte om att jag så väldans gärna hade velat vara i London själv. Tänk att trippa in på HMV och handla en fin dvd för att därefter ta en drille på G-A-Y Bar på Old Compton Street!
Nej, jag är så glad över att jag mötte upp min vän efter jobbet igår och sedan tillbringade kvällen i soffan med Sebbe bredvid mig och Kylie framför mig.
Tack!