Jobbsovarsebbe.
Etikett: kärlek
Den stora Saknaden kom över mig
Plötsligt klampade den stora saknaden in genom porten. Hon hade håret i strikt knut och pärlorna rasslade runt den långa, eleganta halsen. Hon sparkade av sig de skyhöga, sylvassa stilettklackarna, såg sig i spegeln och suckade. ”Nu får du sakna lite, gosse”, väste hon med trumpen min.
Ja, plötsligt saknar jag Madonna något alldeles oerhört.
Det är en känsla som kommer över oss homosexuella män mellan varven.
En enorm saknad.
Jo, vi har ju våra Gagor och Kylies (och den äldre generationen har Barbror och Lizor men jag är på tok för ung för dem) men Madonna är Madonna och nu sitter jag här och saknar henne.
Jag tittar på det fantastiska klippet nedan och jag minns våra finaste stunder. Som den där gången då jag skolkade för att köpa Like A Prayer-LP:n dagen då den släpptes.
Eller då när jag av mina föräldrar fick pengar till att gå på en skolfest (fastän jag inte hade några vänner på den tiden) men använde dem till att i smygköpa Express Yourself-maxisingeln. ”Jag vann den på ett lotteri på festen”, ljög jag när jag kom hem.
Jag minns hur jag fick tårar i ögonen av lycka när La Isla Bonita gick in som etta på Tracks.
Åh, jag minns när jag för första gången skulle se Madonna live – på MTV Awards i Globen 2000. Jag var lite hög hela dagen; kunde inte koncentrera mig på jobbet.
Eller när jag tillsammans med syrran och Finnjuden såg Sticky & Sweet i Helsingfors. En sådan perfekt dag!
Jag minns hur Confessions on a Dance Floor-albumet tröstade mig när jag bråkat med mitt huligan-ex.
Jag minns när singeln Frozen släpptes och jag inte hade kunnat sova natten innan. Jag klev upp och åkte och köpte singeln; åkte hem och toklyssnade och somnade sedan.
Och jag minns att jag på den tiden – 1998 – var väldigt mycket ute på krogen och när jag kom hem, med lite tragik brännande i bröstet, så satt jag framför TV:n och åt min vegoburgare och kollade Frozen-videon om och om igen.
Åh, Madonna! Utan dig hade min barndom (och ja, en stor del av mitt liv som ”vuxen”) varit ett helvetes helvete! Och nu behöver jag dig igen. Sluta lalla runt och gör ny musik NU!
När vi ändå är inne på ämnet – Jerry: Sluta nu, Madonna!
Läs även andra bloggares åsikter om Madonna
Inte bara bögen bölade när Oprah tog farväl
Klart bögen bölade när han såg sista Oprah-avsnittet.
Åh, så fint det var!
Hon säger så många kloka saker, denna donna. Jag suger åt mig som en fnasig, torr svamp.
Och blir en bättre människa.
Det var då.
Det var verkligen då.
Fin publik.
Vi kan alla maila Oprah. Vi är alla hennes vänner.
Kommer sakna den eleganta studion.
Inte bara bögen bölade.
Dags att säga hej då…
…Men det sa hon ej. Oprah sa så klart: ”Until we meet again”.
Och därefter sa hon till hunden: ”We did it!”
Inte ett öga var torrt.
Tack Oprah för denna fantastiska tid!
Kolla detta klipp:
Relaterade länkar: SvD
TLV: I miss you, my darling
Stockholm: Nyförälskad varje vår
Tillåt mig citera mig själv:
Dagar som denna påminner mig om vad jag förälskade mig i den där vårdagen 1994 då jag bestämde mig för att stanna i Sthlm. Och då menar jag staden och inte hunken i Vasastan.
Efter jobbet strosade Sebbe och jag hemåt. När vi gick längs södra delen (antar jag, jag och väderstreck är inte direkt som ler och långhalm) av Regeringsgatan så fylldes jag av en abnormt stor kärlek till huvudstaden. Det var faktiskt varmt i luften, solen sken, människor log mot Sebbe men ignorerade mig och inte minst – de fantastiska uteserveringarna var på plats. Underbart. Älskar sommar-Stockholm.
Ska se om jag kan hitta en riktigt gammal (nåja) bild från den där tiden då jag var nyinflyttad och fortfarande talade västgötska. Nu ska jag cykla iväg och hämta ut två paket; det ena innehåller en svensk 80-talsserie och det andra mina egna bloggböcker (jag tycker ju om att ha ett exemplar av varje hemma i bokhyllan men tycker också om att ge bort dem till folk som tycker att jag är underbar).
Hej så länge.