Jag vill om du vågar, men jag vågar inte fråga

Jag ville verkligen inte fråga min ex-make om jag kan bo hos honom i Tel Aviv så just nu är jag jädrans glad över att han självmant smsade och sa att jag ”självklart får det”.
Nu kan förberedelserna börja.
Och nej, jag ska inte ligga med honom – jag ligger bara i en regelrätt, monogam relation. Sån är jag: very posterpojke för (kd).
För övrigt så fick jag beröm för mina judiska dekorationer av en för mig tidigare okänd donna som kom hela vägen från Israel för att närvara på gårdagens fest hos mig (nåja). Kul var det i alla fall.

Oslo: minnesmonument + lustigheter

På tåget till Oslo läste jag av en slump Ruth Maiers dagbok (som jag nyligen köpte på måfå – bara så där) och det visade sig i bokens förord att hon under andra världskriget flydde från nazisterna till Norge. Hon hamnade dock till slut i nazisternas händer och mördades (så långt har jag ännu inte hunnit i den tjocka boken) och på Østre gravlund finns en judisk begravningsplats med ett minnesmonument där namnen på de judar med norsk koppling som mördades under kriget finns inpräntade. Naturligtvis tog vi oss dit och här är bildkavalkaden.
Men först ännu ett lustigt sammanträffande! Ibland blir det som det blir och allt har en liten mening. Ex. satt jag på tåget och av en eller annan anledning, som vi inte måste gå in på här, så skulle jag ”komma ihåg orten Lillestrøm”. När jag sedan satt på tåget tillbaka hem till Stockholm kom jag fram till det parti i boken där Ruth Maier flyr till Norge, och var hamnade hon? I Lillestrøm såklart. När sånt händer känner jag att jag är ”på rätt väg och där jag ska vara i livet”. Mycket fascinerande och härligt men ovanligt.


Min nya favoritpose är att helt sonika stå rakt upp och ned och bara glo.




Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Dagens läsvärda länkar – Förintelsens minnesdag

Det är Förintelsens minnesdag och länkarna är därför fler än på länge. Efter att ha läst dem allihop ska jag nu läsa ut en av böckerna jag köpte igår. Återkommer till den senare.
Ta även en titt på förintelsemuseet Yad Vashems hemsida. Jag var där en halv dag förra året men nämnde det bara som hastigast. Det var fasansfullt och oerhört ångestframkallande. Men viktigt.

Comments closed.