Etikett: jobbrelaterat

Privat: Åter hos käftis

Jag måste bara berätta att hos tandläkaren såg jag
1) man med världens längsta ögonbryn – som stora bomullstussar – och
2) otroligt ful, oerhört vältränad man med det långa, stripiga håret i högt uppsatt, damig hästsvans.
Därefter tog min trivsamma portugisiska tandläkarinna en titt på ”mitt problem”, skrapade lite tandsten från en tand (och bokade in mig hos hygienisten nästa vecka) och lade nån gegga på problemområdet som vi ska titta närmare på om två veckor, ty vi behöver en hel timme för det ändamålet, så det var bara att boka om.
Väldigt dyrt.
Inte undra på att Svenne ler sitt tandlösa smil.
Hemma nu efter min andra vecka som pursvensk måndag-fredag-arbetare. Det känns ashärligt! Ska jobba några timmar hemifrån nu, men sedan börjar HELGEN.

Samhälle: Sluta jiddra, börja jobba

Det lyxiga tjatet om ”oxveckor” och överlag allt ”åh, jag måste jobba-gnäll” får mig att vilja vomera.
För det första är det ett hån mot de arbetslösa och sjuka och detta blir väldigt tydligt på exempelvis Facebook när den ena vännen gnäller över ”ännu en tung arbetsdag” medan nästa vän ”söker jobb – är desperat”.
För det andra är det tröttsamt för oss som de ”röda dagarna” inte betyder någonting. Vi arbetar hårt hur blodröd dagen än må vara och när vi knappt kan ta semester på grund av (underbart) tung arbetsbörda så hänger ju örfilen i luften när vi tar del av detta jämrande.
För mig var 2010 ett slitigt år med två semesterdagar i augusti och en hel semestervecka i april. Och inga jävla röda dagar. Jag klagar ej, ty jag älskar att arbeta och jag älskar att tjäna cash.
Så skärp er.
Läs också: Stackars mig, jag har ett jobb.