Sebbe och jag har just anlänt till jobbet (ja, vi jobbar ju en extra natt så firarna kan fira i fred) efter en timmes promenad genom staden. Det var befriande att se att det finns gott om folk ute på gator och torg och krogar och restauranger. Härligt att tiderna är lite nya.
Detta har nog varit tidernas mest ojuliga jul. Inte för att jag någonsin verkligen firar men känslan brukar ju ändå finnas omkring en. Så icke detta år. Det här är verkligen som vilken som helst måndag (bortsett från att det finns julmust i kylen på kontoret…).
Om åtta timmar promenerar vi hem, sover och sedan kanske vi tar och festar till det lite – om kroppen mår bra nog. Febern den hiskeliga är borta nu men nosen rinner som Niagara och halsen ömma fortfarande en smula.
Etikett: jobbrelaterat
God men krasslig fredag
Nypromenerad till jobbet sitter jag och sippar på en kopp kaffe och ser på nyheterna. Har känt mig krasslig ett tag och när jag slog upp mina blå denna morgon sved det ordentligt i halsen. Febern är nära nu, men jag är inne på arbetsdag 5/7 så jag ska kämpa förtvivlat för att inte bli sjuk förrän på söndag. Jag vill ju inte göra Fredrik & Filippa upprörda!
Igår fick jag besök av mr Britain. Det blev middag (min specialare; fullkornspasta + het vegfärs) och glass och Kylieintervju på DVD och en massa Ofra Haza. Sedan kände jag mig sjuk och gick och lade mig.
Jag vaknade av att jag skrattade
Detta kommer bara mina arbetskamrater förstå med ändå; jag drömde att jag en ledig dag skickade ett SMS till kollegan F, som för övrigt verkligen inte förtjänar ett sådant meddelande. “Glöm nu inte att ringa numren!”, skrev jag. Hahaha. Förstår ni nu att jag tar mitt jobb på största allvar!?
Om igår: Det var trevligt, trevligt. Lite dramatiskt dock då jag brände maten då jag talade i telefon med min mor. Tack och lov hade jag bunkrat upp inför helgen så jag hade nog med mat för att börja om från början.
Och gott var det så klart.
Sedan var det prat om det mesta (även lite ekivokt), Kylie och Madonna på DVD, Sebbe överallt…
Slutligen klubbade vi.
När jag gick hem regnade det sååå mycket så jag stannade vid ett arabiskt matställe jag ej sett förr och åt mig nykter.
Nu är det Hejsan söndag-känsla.
Tidsoptimister
Igår sa kollegan; “Jag är extra rädd att komma sent till jobbet när jag jobbar med dig”.
Jag svarade; “Bra. Man kommer i tid. Så är det bara”.
Nyss kom ett SMS: “Jag är sen. Förlåååt!”
Jag funderar på att låsa dörren så hon inte kommer in.
Eller så ska jag be henne ge mig presenter. Eller pengar.
Jag menar; hon SMS:ade mig igår kväll och undrade om det är ok om hon går hem tidigare idag.
Jag kanske ska dra tillbaka mitt “ja”.
VET HUT!
Å andra sidan har jag ju helt tappat glöd och gnista. Jag gör mitt jobb och sedan går jag hem.
Update: Stackarn hann i tid. Med andan i halsen och handväskan på sned susade hon in på kontoret.
En annars händelselös helg
Eftersom det är arbetshelg har jag inte så mycket nytt att komma med.
Men jag kan berätta att igår när jag, Sebbe och Eurofivestar (som vi överraskande mötte utanför jobbet) strosade hemåt sprang vi på Eva Dahlgren och Efva Attling. De åt korv med bröd. På Söder.
Jag tänkte för mig själv; Eva, har inte du ett nytt album att promota? Gå här och äta korv…
Igår kändes allt lite konstigt då de flesta nära vänner var ute och dejtade. Jag frågade mig själv varför jag inte hade någon het date men jag fick inget bra svar.