Jo, jag satt här och undrade hur jag skulle tillbringa andra lediga dagen – blir ju lätt en smula rastlös. Då plingade telefonen till och jo, jag krävs i yrket i dag. Så är det att vara liten och obetydlig i världen men ack så oumbärlig i yrkesrollen. Jag är företaget jag arbetar för; så enkelt är det.
Hmm.
Men jag stannar i bostaden och arbetar då tvätten rumlar runt i badrummet och dammsugaren är framplockad. (Kan inte dammsuga just nu, eftersom Sebbe sover… Alltid finns där någon typ av ursäkt.)
I morse rensade jag i garderoberna, för att få plats med allt det som tillkom under dagen som Hausfrau. Vissa plagg kan man ju bara inte göra sig av med, fastän man vet att man aldrig mer kommer kunna – eller ens vilja – bära dem igen. Lyckades trots det rensa rätt friskt. Så good for me. Well done.
Ja ja, nu ska jag jobba.
Etikett: jobbrelaterat
Blodröd
Drama
I morse när jag som vanligt var på dåligt humör då jag ännu inte fått kaffe i kroppen så brusade jag plötsligt upp.
En lastbil stod (precis som alla andra dagar) och lastade på/av någonting på gatan utanför mitt fönster. Ett himla oväsen. Motorn igång i en kvart eller så och då, bara så där, så reste jag mig upp och skrek ”MEN STÄNG AV MOTORN NÅN GÅNG DÅ!” medan jag sträckte mig mot fönstret för att stänga det.
Naturligtvis, för att göra morgonen ännu jobbigare, så välte jag en köppa kaffe över tangentbordet och efter att datorn legat på tork ett bra tag så beter sig tangentbordet ändå underligt… Så nu sitter jag med ett externt ovanpå det ordinarie. Verkligen jättebekvämt.
Alltid. Är. Det. Nåt.
Sitter i ett akvarium och filosoferar
Jo, jag undrar lite hur det kan komma sig att jag – i ett land med diverse RIT- och ROT- och RUT- och RÖT-avdrag – fortfarande, två månader senare, sitter och väntar på att någon ska komma och fixa lampjäveln.
Ett par gossar var här för en vecka sedan; de tog sig en titt, mumlade något och därefter drog de.
Just nu sitter jag i ett rum med gynekologbelysning; jag har av naturliga anledningar aldrig besökt en gynekolog, men brudarna säger att det är sån här belysning de har på sådana ställen. (Däremot har jag varit hos en fruktansvärt otrevlig urolog – en sån som helt tydligt inte hade valt yrket på grund av att han skulle vara intresserad utav att hjälpa människor, utan främst på grund av statusen.)
Nu kom jag av mig lite.
Belysningen ger mig huvudvärk, så jag drar upp persiennerna och släpper in höstljuset (som snart försvinner för i år) och nu sitter jag här, mitt i centrala huvudstaden, som i ett akvarium. När jag tittar ut så har jag ögonkontakt med medborgarna som passerar på gatan och jag finner detta mycket störande och stressande.
Jag gör det bästa av situationen: drar in magen, rätar ut ryggraden, kastar lite med monchichihåret och plutar lite med lipsen, samtidigt som jag försöker se viktig ut – som om mitt arbete faktiskt har betydelse i samhället.
Maud – skicka hit Rutan, är du bussig!
Rivstart!
Ny vecka. Veckan då allt kan hända – och gör det.
Veckan då vi förändrar allt vi inte är tillfredsställda och nöjda med.
Veckan då gubb/tantfläsket brinner och hjärnan tänker nya, friska tankar.
Jag kunde inte sova i natt och efter en hel dag med en massa politiska debatter så hörde jag den rädda skolpojken Reinfeldts röst i mitt huvud. Sahlin* (det kändes som att hon låg bredvid mig i sängen) läxade upp honom ordentligt, som en riktigt milfig dominatrix.
Klockan 04:15 gav jag upp och gick ut och promenerade med Sebbe och därefter gick jag till gymmet. 45 minuter senare duschade jag och åkte till jobbet och här är jag nu.
*Jag tycker att Mona Sahlin vann gårdagens duell.