Etikett: Israel

Schlagerfjollans död

Sätt er ner så ska ni få höra nåt ni inte trodde att ni skulle få höra från schlagerfjollans trut.
Jag har tappat intresset. 
Det har gått mig förbi att MF börjar i afton.
Anledningarna är nog många. MF började haverera när tävlingen började kallas ”Mello” (fy fan) och allt skulle bli så mjäkigt och nåt som tilltalar alla. Och så de där patetiska förbannade ballongerna som publiken måste vifta med.
Och så musiken… Rap-crap och annat skräp. Borta är de tydliga refrängerna och de spirituellt upplyftande tonartshöjningarna.
För att inte tala om den så tvångsmässigt politiskt korrekta inramningen av programmet. *gäsp*

Och i år – då Eurovision äger rum i Israel – så kommer svenskens ohälsosamma och mycket vulgära Israelbesatthet in i bilden. Redan innan tävlingen har dragit igång så har hjärntvättade svenskar synts paradera med skyltar med budskap som ”nej till apartheid”. 

En gång för alla: det existerar ingen apartheid i Israel. Bara SLUTA!
Tänk att min kille som i sitt hemland blev uppfostrad till att hata judar och Israel har kommit på andra tankar då han har ”utbildat” sig, men för svensken är detta helt jävla omöjligt. Men så har h*n ju en antisemitisk regering och lögnaktiga, lismande, Israelhatande journalister i stora lass. Värre än i islamistiska helveteshålan Irak alltså…
Så lycka till!
Framtiden ser ljus ut.

Ett romantiskt minne

kim tel avivVad ska jag berätta för gulligt idag då? Kollar igenom mitt bildbibliotek. Hmm.
Jag har 39 853 foton i min telefon.
Detta foto är knäppt på en takterrass i Tel Aviv. Min då blivande make E (numera ex-make, och vi har en god relation) hade friat kvällen innan.
Vi var redan förlovade men han ville göra det ’ordentligt’.

Innan vi åkte från Stockholm försvann min ring medan jag duschade. Vi hade bråttom till Arlanda och jag hade ångest över den försvunna ringen.

Väl i Israel skulle vi träffa en väninna men just den dagen klagade E då han kände sig sjuk. Jag blev jäkligt irriterad och åkte och åt lunch med väninnan. Hon var så ledsen över att E inte var med.

Jag kom tillbaka till vår hyrda lägenhet på kvällen och E mötte mig på gatan. Han hade tårar i ögonen och en kippa på huvudet. Han tog min hand och förde mig upp och ut på terrassen. Världens bästa stads sus och dus låg nedanför oss. Kvällen var varm och sensuell. E hade tänt en massa ljus över hela terrassen och dukat upp en flott (nåja – han var ingen kung i köket direkt) middag och han föll på knä och friade och plockade fram min ”försvunna” ring.
Det visade sig att han och väninnan hade planerat det hela.

Ett fint minne så här en grå dag i november några år senare.
(Den ljuvliga ringen ligger på spåret på Blåsuts tunnelbanestation.)

Fortfarande ’hot stuff’ i Israel

Kvällssamtalade nyss med ”han den där israeliska dejten” och han befann sig tillsammans med sin familj på ett hotell i norra Israel.

Av en slump hade han sprungit på en kille som intervjuat mig för något år sedan, för mitt ”jobb för Israel”.

”Du är känd här, sötnos”, sa dejten.
”Jo, jag vet, raring”, svarade jag.

Se där!
Jag är fortfarande het i Israel fastän jag har legat lågt det senaste året!

Lite absurt har det känts de gånger någon stoppat mig på gatan i Tel Aviv och frågat om jag är ”den där Kim”. Väldigt smickrande också så klart – och ett litet erkännande för att jag faktiskt har åstadkommit någonting.

Ja, den där dejten ja… Han som jag gick på spontan date med i Budapest – honom får jag träffa på måndag. Äntligen.

Saknar honom. Han är mycket anonym på nätet (till skillnad från mig då…) men jag kan avslöja att han är bedårande vacker, intelligent, spirituell och framgångsrik.

Ett kap.

Och han gillar mig.

Jag är jag

Jag skulle gå på en date för ett par dagar sedan.

Han verkade smart och såg bra ut och vi hade, tyckte jag, goda konversationer.

Sedan, när han läste vad jag hade skrivit på Times of Israel, så avbokade han med motiveringen att ”aktivism är väldigt viktigt för dig och jag kan därför inte inleda en relation med dig”.

Synd på så rara ärtor.

Men… Karlar kommer och går.

ISRAEL BESTÅR.

Sömnlös, terror, dokumentärer, sommarfräsch grabb

Klockan är halv två på natten och jag låg och kollade på en dokumentär tills jag höll på att somna, så då gick jag till sängs.

Men så kom jag att tänka på att jag snart återigen svänger upp på ’hemgatan’ i Tel Aviv, och då blev jag så exalterad att jag plötsligt blev pigg. Så lika bra att skriva några rader.

Ja, jag åker om några dagar – om inte de där terroristerna [twitter] ställer till det [twitter] för mig igen (som för snart ett år sedan då flyget ställdes in p.g.a. palestinsk raketbeskjutning – jag kom dock iväg till slut).

Och fastän det ibland blir så att larmet går och en med hjärtat springer mot skyddsrummet [läs mitt inlägg Terror i Tel Aviv] så är Israel i allmänhet och Tel Aviv i synnerhet det enda stället på jorden (som jag hittills har besökt) där jag kan andas ordentligt. Andas friskt.

Kan vara svårt gemene hen att förstå, men så är det.

Dokumentärer förresten – jag slukar dokumentärer.
En god dokumentär kan handla om i stort sett vad som helst, så länge den är gjord väl och på ett intresseväckande vis.

Bland de senaste sedda hittar vi en om EU, en om Marine Le Pen, en om att rikt folk i London bygger till källarvåningar på sina hus då de varken får bygga ut eller bygga uppåt, samt en israelisk dokumentär om islamiseringen av Europa.

Under dagen som gick så hann jag även med att raka av mig mitt rekordlånga skägg samt snagga min skalle .

Avslutningsvis vill jag tacka mina många – och väldigt olika – vänner.

Tack för allt!