Å, ni är så nyfikna!

Det har gått fint, mina vänner.
Kvällen tillbringades på balkongen. Småprat. Sebbe var snäll. Herr Israel är så blyg att jag känner mig mycket djärv.
Jadå, sovandet gick bra. Inga konstigheter alls. Oroa er icke.
Nu ska vi se vad dagen har att bjuda.

Herr Israel har landat

Nu kommer han strax.
Nervo.
Visst är det lustigt hur man, när man får besök från utlandet, gärna vill visa sitt lands bästa sidor. Lite patriotisk (kom inte på något bättre ord, tyvärr) är jag kanske. Men på ett sunt sätt.

Shalom Israel

Dra på trissor.
Sätt er ner ska ni få höra (min vän MM:s favorituttryck)!
SMS-pratade med herr Israel och det visade sig att jag missuppfattat en liten, liten detalj. Han ska ju bo på ett hotell nära mitt hem och jag trodde han skulle checka in där redan ikväll. Men nej. Han ska bo hos mig de tre första nätterna (dvs tills hans väninna* anländer till Sthlm och de båda checkar in på nämnda hotell). Så ni kan ju gissa vem som utnyttjade lunchen till att panikhandla mat att bjuda på. Och vem som rusade hem för att dammsuga och plocka lite bland prylarna…
Det känns väldigt spännande nu. Har inte riktigt kunnat ta in det hela ännu då turerna varit många och han avbokade sin förra tripp. Men nu sätter han sig strax på planet från Finland (han har väl förmodligen en nordisk skönhet i varje nordisk stad…) (ehem).
Det enda som stör mig – förutom att jag inte hunnit städa – är att mina käftsmärtor blivit värre. Eller snarare kommer de oftare nu och varken Alvedon eller Ipren hjälper. Det gör liksom ont i hela vänstra halvan av huvudet. När jag för två år sedan trodde jag hade en hjärntumör låg smärtan på 10 (på en tioskala). Käftsmärtan ligger på en stark åtta. Blir det inte bättre snart måste jag ringa tandläkaren och be om knark. Kanske hotar jag med att hoppa från balkongen om de är snåla (de behöver ju inte veta att jag bor på 1 tr).
*Ej hans fru, som min kollega antydde idag. Han må vara a so called closet case men någon fru har han då inte.

Tröttblogg på jobbet

Jag är officiellt bjuden till Israel. Galet skoj. Förra året blev det, pga alla dramor, inte mycket resande för min del men jag tänkte råda bot på det i år. Först och främst måste jag ju hälsa på syster + guddotter i Ungern. Min syrra ska på bröllop och hon behöver hjälp med att hitta kläder + få håret fixat. Tur hon har en bror som jag…
Strax är det lunch. Sedan arbete. Sedan hem. Hoppas alla får en finfin dag.

Herr Israel gör entré

Tillbaka på jobbet.
Efter några dagars paus började så det nya året även för mig.
Blev lite nedstämd efter nyårshelgen. Vet ej varför men förmodligen dels på grund av att jag jobbade så mycket hela december och så var jag plötsligt ledig och fylldes av känslan “jaha..”
Dels är det väl rätt vanligt att man efter att ha lovat bot och bättring vaknar upp och inser att allt är som det alltid har varit.
Hursomhelst. Idag promenerade jag till jobbet och det var ett av mina nyårslöften. 70 minuter tar det. I rask takt. Om man börjar varje dag med en rask dryg timmes promenad – hur mycket kan man gå ner på en månad? Mycket intressant. Jag är så trött på min zoloftkropp.
Det blev inte mycket sömn i natt. Fastnade på MSN med israelen som hädanefter kommer gå under sitt namn i denna blogg. Herr Israel heter han. Så jag satt och samtalade med honom till efter 01:00. Det är trevligt att prata med honom. Om allt och inget. Mest om allt.
Han slog på sin webbkamera igår och det var första gången – trots att jag är en mycket modern man – som jag samtalade med någon på det sättet. (Jag slog dock inte på min kamera, känner mig lite för blyg för det fortfarande.) Det känns väldigt… spännande att live se en person reagera på vad man skriver. Han log mycket. Och skrattade ibland. Livet är bra märkligt. Men ganska kul.