Herr Israel (29) fann mig på ett sådant där community “för homo-, bi-, queer-, transpersoner och deras vänner” den 21 december förra året. Han kommenterade mina ögon, vilket lät väldigt såsigt på engelska men jag faller ju för sådant. De följande veckorna hördes vi bara sporadiskt men den första januari i år, när jag kom hem efter en (bra) date (som slutade dåligt) satt vi och samtalade halva natten och det var både spännande och trivsamt. På något sätt (plan?) fann vi varandra. Sedan dess har vi haft mer eller mindre daglig kontakt, på ett eller annat vis.
Det framgick snart att herr Israel – som är ett stort fan av de nordiska länderna – hade planerat komma till Stockholm någon gång under sensommaren/hösten men i och med vår fina, blomstrande vänskap började han arbeta på att kunna tidigarelägga sin resa. Vilket han lyckades med. Några dagar innan han skulle sätta sig på planet drabbades familjen av ett dödsfall och trippen fick ställas in. Plötsligt kändes det som att vi aldrig skulle komma att ses och våra samtal var inte längre lika täta eller långa.
Snart meddelade herr Israel mig att han hade ett nytt datum. Jag valde att ta det lite lugnt och inte planera så mycket förrän han de facto befann sig i landet. Och plötsligt stod han där vid t-banestationen och log. Exakt samma leende jag sett på foton och webcam. Och han var minst lika rar IRL. Men hundra gånger blygare. Tre dagar hade vi tillsammans. Och vi spenderade dem mestadels i hemmet. Där vi gjorde vardagliga saker och talade om vardagliga ting. Trevligt.
Nu är han på väg hem till Haifa och här går jag med magen i vädret och slöstuderar hebreiska så att jag ska kunna kommunicera med svärmor. För att det är spännande.
Jodå, jag tror vi kommer ses igen och att vår vänskap kommer blomstra likt årstiderna. Jag vill gärna hälsa på i Haifa. Dessutom vill jag gärna träffa herr Tel Aviv. Men mer om honom en annan gång.
Etikett: Israel
See you next year in Israel
Överraskande djupa tankar
Jag känner mig nästan en smula nostalgisk/sentimental nu när jag sitter ensam hemma och arbetar till tonerna av hebreiska ballader. Herr Israel är ute på äventyr och jag vet inte när han kommer tillbaka. Som jag förklarade för en vän idag; jag känner väldigt starkt med herr Israel. Jag önskar honom så att säga lycka och välgång och en massa bra saker i livet. Jag kan inte riktigt motivera mina känslor. Kanske har det något att göra med att jag har fått för mig att han har lite svårt med sin läggning kontra sin familj. Själv har jag haft väldig tur på den punkten.
Nåväl. Jag ska inte tänka så mycket nu för då blir jag bara nedstämd. Så jag avslutar med;
Mer kärlek i världen! Och respekt och fred.
Rapport 13 juni
Igår kväll var vi rätt slutkörda efter vårt maraton på stan. Slappade framför Laddat Möte (White Palace) (textad på hebreiska) med underbara Susan Sarandon.
Jag försökte jobba lite också men hade svårt att koncentrera mig.
Idag vet jag inte vad som händer. Ev. ska herr Israel åka till Uppsala (vilket skulle innebära att jag kan jobba ostört ett tag) och kanske stannar han där över natten för att sedan möta sin väninna på Arlanda i morgon bitti när jag är tillbaka på jobbet.
Gucci vill ta med mig på releasefesten av boken Bögjävlar och det vore ju trevligt men vi får se hur det blir. Ska ju som sagt befinna mig på kontoret klockan 07 imorgon bitti.
Nåväl: läget är bra just nu och käften mår bättre.
En snabbrapport
Det blev en fin dag det här. Jag uppskattar alla era kommentarer och frågor och jag ska besvara dem så fort jag får tid. Just nu har jag ju en långväga besökare att ta hand om. Dessutom måste jag göra det sista på webbjobbet som har sin big launch i helgen.
Å, det var så skönt idag när vi under långpromenaden äntligen kom tillbaka till Gamla Stan och Söder. Äntligen visste jag vad jag snackade om. “This is my part of town, my friend” sa jag glatt.
Jag fick Shiri Maimons album av herr Israel! Mycket glad blev jag. Hon är så himla bra.