Jag förstår att ni har väntat på en kommentar från mig angående det senaste Israeldramat. Ja, pressen har varit minst lika stor på mig som på Carl Bildt – ni kräver att få veta!
Jag har påbörjat flera inlägg men raderat dem allihop, förutom ett som jag började skriva på igår.
Jag har spenderat en stor del av dagen med att läsa kommentarer till artiklar i israeliska tidningar och ja, de är stundtals lika skrämmande som de som finns i Aftonbladet Antisemitbladet och Expressen, men en kommentar fastnade jag lite för.
“Svenskarna snackar om pressfrihet och yttrandefrihet [och bla bla bla] men ändå var det ingen tidning som vågade publicera de där Muhammedteckningarna som dansk press publicerade.”
Därefter for jag till Italienaren med stora delar av det resterande inlägget färdigskrivet i huvudet och så då idag, till min stora glädje, läser jag en text på Newsmill med samma poänger. Läs och begrunda.
Läs även: Ingen skillnad mellan Aftonbladets och Nazitysklands hetspropaganda, Israels reaktioner beror på såren från Förintelsen, Linderborg piskar upp naziststämningar, Boströms och Gahrtons fantasier avslöjar deras egen agenda, Försök inte, Aftonbladet.
Som vanligt när jag skriver om Israel så är kommentarsfunktionen avstängd.
Hatiska galenpannor får klottra någon annanstans.
Läs även andra bloggares åsikter om israel
Etikett: Israel
Judarna och jag
Don’t mess with the gays
NU!
Det är söndag och söndag står för eftertanke.
Idag tänker jag på att hur jag än äter nyttigt, bär cykelhjälm när jag cyklar bland Stockholms galna fotgängare (speciellt de som utan att blinka slänger ut barnvagnen mitt i cykelbanan), bär säkerhetsbälte de tre gånger per år som jag sitter i en bil, använder flytväst då jag en gång vart tionde år befinner mig ute till havs, använder kondom när jag får komma till en gång vart femte år, så kan det ändå komma en galning och ta livet av mig. Bara så där.
Ännu en anledning till att leva här och nu, och inte oroa sig så förbannat över en framtid som kanske ändå inte kommer.
Så. Idag tänker vi på detta.
Jag arbetar några timmar till och därefter packar jag ihop och går på semester. Igen. Och jag tänker njuta av varenda stund eftersom det kan vara mitt livs sista semester.
(Detta inlägg har så klart sitt ursprung i det som hände i favoritstaden Tel Aviv igår kväll. Exakt samtidigt som jag hängde på favoritkrogen i den andra favoritstaden Stockholm. Tack och lov hann jag – innan någon kommenterade det – radera det blödiga inlägg jag skrev i natt. Ja, jag satt i telefon med mitt ex och kände mig allmänt dramatisk och sorgsen.
Det som hände var alltså att en maskerad galning klev fram till en lokal där homosexuella tonåringar träffas för att tala om livet och lyckan och avsaknaden av den och öppnade eld. Två avled och många skadades och än en gång påminns vi om att vi fortfarande är hatade och föraktade i denna galna värld. Extra absurd känsla med tanke på gårdagens prideparad i Stockholm.)