Återigen måste jag ryta till.
Jag kan inte känna hopp för mänskligheten så länge folk är så patetiska som de är.
Jag menar; vuxna män(niskor) går på fotbollsmatcher och håller på ett lag, och hur man ens kan hålla på ett lag förstår jag inte, för vad är ett lag? Spelarna byter ju tröja stup i kvarten och därmed är det enda som “är” laget själva bokstavskombinationen – typ Ajax eller Yes eller Vim.
Hursomhelst så förlorar just den där bokstavskombinationen som den ena halvan av publiken finner tjusigast och så slåss de.
Ok om det bara påverkade dem själva (för övrigt min inställning till till exempelvis droger) men så är det ju inte. Tänk på de enorma summor skattepengar som går åt till insatser. Tänk på min väninna som bor i Solna, som måste planera sina resor till och från jobbet efter matcherna på Råsunda för att slippa trakasseras av dessa neandertalare på tuben.
Fy fuck för sport säger jag.
Sportskatt nu! De som vill ta del av denna primitiva hobby får själva betala för’t.
Det enda positiva med sport är utövarna.
Sport är porr, y’all.
Etikett: irritationsmoment
Strul
Jag satt uppe alldeles för länge igår kväll, känner jag idag.
Har ett stort dataproblem.
Varje gång jag öppnar en mapp hittas inget innehåll och mappen hänger sig. Den går inte ens att stänga.
Inte heller ctrl+alt+del fungerar.
Till och med Windows Media Player hänger sig.
Det hela började med att jag upptäckte att jag inte får igång MSN. Det händer absolut ingenting.
Aaargh! Är det något jag finner frustrerande är det trilskande teknik.
Lite som Ling
Frustrerad tjur
Jag skulle så gärna vilja komma med ett glatt och fint inlägg men allt jag kan tänka på är hur frustrerad jag är. Idag hatar jag verkligen mitt jobb. Jag hatar överlag väldigt sällan men nu kan jag inte låta bli.
Hata folk
Jag har nämnt dem tidigare. Idioterna som jobbar för ett annat företag som hyrt in sig på vårt kontor. De går förbi mitt rum, på två meters avstånd, utan att säga hej. Även om klockan är åtta på morgonen och det bara är jag + en av dem i lokalerna så går de med näsan i vädret, den illasittande kostymen på och med de kloppetikloppande skorna på, rakt förbi utan att ge mig en blick så jag artigt skulle kunna hälsa.
Människor har ingen uppfostran. Ett himla pack. Gå hem.