Så ja.
Nu har jag varit på möte.
Jag fick sagt vad jag ville och är mäkta stolt över mig själv.
Mina läppar är inte längre slutna.
Orättvisor ska bekämpas.
Sanningen ska fram och den ska ta mig tusan segra.
Mer än så här kan jag ej säga då jag signerat ett tystnadslöfte.
Leve sanningen och den hårt arbetande fjollan.
Etikett: irritationsmoment
Onda är vad de är
Visst är det irriterande att de (politikerna) aldrig kan låta SL vara. Det ska ändras på zoner och taxor och tider och gudvetvad och tänk vilka fantastiska möjligheter de har då de;
a) inte har någon som helst konkurrens och därmed kan göra som de vill, exempelvis…
b) …höja avgifterna samtidigt som tjänsterna blir sämre.
Hata SL. Så fort jag inte är så förbannat trött på morgnarna börjar jag gå igen.
Åh, kan Reinfeldt och hans kamrater bara stämpla ut och gå hem.
Och ta bebisröst-Filippa med er.
24 timmar senare
Åh vad det är jobbigt.
Magmusklerna känns konstiga. När jag andas ut känns det som att inandningen aldrig ska ta slut. Svårt att förklara men så känns det. Yr. Känner mig lite full. Svag huvudvärk (mest i pannan). Muskelvärk.
Det underlättar dock att ha en Onico* under läppen.
*”Snus” fritt från tobak och nikotin.
Vilket konstigt inlägg. Jag känner mig hög som ett hus.
17 timmar senare
Förändring
Förut hade jag en stubin så lång att det var nästintill omänskligt.
Så här ungefär: |——————————————|
Numera är den kort som en halv myra: |-|
Jag blir rasande för ingenting.
Och fruktansvärt grinig.
Känner inte alltid igen mig själv.
Och eftersom folk är vana vid en mycket lugn och jämn Milrell vet de inte hur det ska bete sig.
De skruvar generat på sig och låtsas som det regnar.
Och det gör det ju i och för sig också.