Kom vi inte överens om att ni skulle städa efter er?

När ni (i närmare två månader) plågade mig med era patetiska nyårssmällare – kom vi inte överens om att ni skulle städa efter er? Drygt tre månader senare ligger ert skräp kvar och – som sagt – ni har mage att gnälla över lite hundskit.
Ni ska veta så jävla mycket hut.
Nej, jag vet att två fel inte blir ett rätt, men tänk till lite nu. Lite frisk och fin hundavföring under sulan får er att skriva insändare efter insändare men ni skiter (hehe) fullständigt i alla gifter som vår stackars jord tvingas suga i sig.
(För övrigt är det idioterna som ej kopplar sina hundar som inte plockar upp efter dem – de har ju inte koll på var och när de uträttar sina behov.)
När vi ändå är inne på ämnet så kan jag berätta en lustig sak som hände igår. Sebbe skulle just gå på muggen då han noterade att en katt satt på andra sidan staketet. Nåväl, nöden har ingen lag, tänkte Sebbe och vände arslet mot katten som följde hunden min med intensiv blick. När Sebbe gjort vad han skulle så vände han sig om och skällde aggressivt och det hela var så komiskt, så komiskt. Okej, det lät inte så kul nu när jag skrev det, men tro mig: igår, live, var det fantastiskt underhållande.

Lite hat

Hej. Nu åker jag tunnelbana igen.
När du reser dig upp på tunnelbanan, så att subban bredvid dig ska kunna ta sig till dörrarna utan att riva med sig halva inredningen, så förtjänar du – om inte en kyss – så åtminstone ett tack. Eller kanske ett litet leende. Eller vad fan, en blick åtminstone. Men nej. Inte i vårt fantastiska Sverige.
Jag kräks på ohyfsade människor. Hör ni det? KRÄKS!
Hoppas hon drabbas av vestibulit.