Etikett: humor

Latest letter from my penpal Oprah (with a few adjustments…)

Hello my friends,
Thank you for the kindest words I’ve ever heard. Well, apart from when you told me I was beautiful for the very first time, my dear Kimi. It’s so rewarding to hear how the show has impacted your life in profound and simple ways. And all I can say is that you have been my biggest inspiration. You really were the core of the Oprah Show and I thank you for that.
Thank you for your good wishes.
I’m bolstered and fueled by the energy of your every good thought. And thanks for the pics you sent to me – looking at your hot body really gets my engine going. You hunk are like fuel to me! Yes you are!
A week ago, I was saying good bye. I promise never to do that again. I have missed you tremendously. I have been slurping cocktails and smoking weed, all alone in my kitchen, thinking about you Kim. Missing you. Regretting saying good bye. Never again, I say. Never again!
Now finally away on vaca. Relaxing. Trying not to eat too much. Must look fresh for you, my hunky spunk. But had 2 slices of the best pizza ever in life today. WHITE TRUFFLE! Had to stop myself. Could have eaten the whole thin sliced, home made thing. But no food is better than your home cooked veggie food, Kimi! You are a king not only in the bedroom – but also in the kitchen! Keep cooking, boy! Keeeeep cookiiiiing!
Catching up on reading: UNBROKEN by Laura Hillenbrand
I know so many of you have read already. It’s as good as everybody says. 72 pgs. in, can’t put it down stop fingering myself. Yes, I have read your blog, Kim, from the very first post back in 2005 and I have enjoyed every single word you’ve written. You rock! You are a magician with your words! I have bought thousands of copies of your blog books and I like giving them to my friends. I’m sorry you never made it to my book club (SORRY!).
Will not be emailing or checking emails (but you can always give me a call – preferably on viber! Why waste cash that took ages to make?) on vaca but didn’t want you to miss SONS of PERDITION on OWN tomorrow nite. June 2. 9E
Fascinating doc worth your precious time. About the young boys forced to leave the polygamist camps to make room for the men to marry the young girls. I know you’ll never marry a girl, my darling Kim, and I salute you! Being a fag is fantastic! Faaaaantaaaaaastic! And thanks for getting it on with me every once in a while, despite the cold fact that you are a flamboyant homosexual.
I love a good documentary, like a good book. There should be a documentary about you, Kim. You are such an interesting person! Maybe we should make one and broadcast it on OWN. Let med get back to you on this matter.
Hope your summer’s off to a good start, no matter where you are. I guess you are busy renovating your cute little apartment. Can’t wait to come visit and I can’t wait to gossip on your blooming balcony. I love your neighborhood, Kimi!
My new ambition is to make a treasure of the small moments. Like when I wake up between you and your darling dog Sebastian. Jesus Christ, he is so cute! We should let our dogs play together more often! Yes we should!
All of your emails are mini treasures. As was that White Truffle pizza. But seeing you is a super huge mega treasure! You are my best friend. (Good bye Gayle! Finally got rid of that bitch, giving her her own show on my network.) (As I did with the horrible Dr. Phil. Jesus, can you imagine what it was like for me listening to his uuuuugly voice every week? My god, I said to my producer, let’s give him his own show so that I don’t have to listen to him no more.)
🙂
Oprah

Det var gott att slippa suga in gubbfläsket för första gången sedan jag var en tonårig streckgubbe

Så igår gick jag för första gången på länge på klubb.
En sån där klubb dit mätta farbröder med hår på bröna går.
Väninnan utbrast: ”Åh du milde, visste inte att det fanns en klubb för håriga män. Sånt har vi inte ute på vischan.”
Jag svarade: ”I love Stockholm.”
Det blev en spännande kväll – dock spännande på fel sätt.
En av vännerna ilade iväg till Södersjukhuset mitt i allt (inget allvarligt) (självklart fick han ingen hjälp, ty vården i landet suger, trots att Reinfeldt nyligen sa att den är den bästa i världen) (hahaha).
Jag och vän 2 ilade snart efter.
Sedan ville sjukhusvännen fortsätta partajandet men det ville inte jag. Så jag hämtade Sebbe hos hundvakten och gick hem.
hunkklotter
1. Hur kan man inte tycka att män är lajbans? 2. Klottrigt var det på herrarnas.
kimsebbe och handled
1. Okej, bilden är arrangerad – jag skulle ALDRIG hänga ut kärlekslemmen framför en ränna. Fy farao så primitivt och vidrigt – eller sykligt som man säger i Västergötland. 2. Det var inte igår farbror vaknade med en klubbstämpel på handleden. Förr i tiden var jag tatuerad med dessa fem morgnar i veckan.
Toabilden var naturligtvis inspirerad av Madonna.
Allt är Madonna just nu.
Allt.
Åh, vad jag saknar henne.

Den stora Saknaden kom över mig

Plötsligt klampade den stora saknaden in genom porten. Hon hade håret i strikt knut och pärlorna rasslade runt den långa, eleganta halsen. Hon sparkade av sig de skyhöga, sylvassa stilettklackarna, såg sig i spegeln och suckade. ”Nu får du sakna lite, gosse”, väste hon med trumpen min.
Ja, plötsligt saknar jag Madonna något alldeles oerhört.
Det är en känsla som kommer över oss homosexuella män mellan varven.
En enorm saknad.
Jo, vi har ju våra Gagor och Kylies (och den äldre generationen har Barbror och Lizor men jag är på tok för ung för dem) men Madonna är Madonna och nu sitter jag här och saknar henne.
Jag tittar på det fantastiska klippet nedan och jag minns våra finaste stunder. Som den där gången då jag skolkade för att köpa Like A Prayer-LP:n dagen då den släpptes.
Eller då när jag av mina föräldrar fick pengar till att gå på en skolfest (fastän jag inte hade några vänner på den tiden) men använde dem till att i smygköpa Express Yourself-maxisingeln. ”Jag vann den på ett lotteri på festen”, ljög jag när jag kom hem.
Jag minns hur jag fick tårar i ögonen av lycka när La Isla Bonita gick in som etta på Tracks.
Åh, jag minns när jag för första gången skulle se Madonna live – på MTV Awards i Globen 2000. Jag var lite hög hela dagen; kunde inte koncentrera mig på jobbet.
Eller när jag tillsammans med syrran och Finnjuden såg Sticky & Sweet i Helsingfors. En sådan perfekt dag!
Jag minns hur Confessions on a Dance Floor-albumet tröstade mig när jag bråkat med mitt huligan-ex.
Jag minns när singeln Frozen släpptes och jag inte hade kunnat sova natten innan. Jag klev upp och åkte och köpte singeln; åkte hem och toklyssnade och somnade sedan.
Och jag minns att jag på den tiden – 1998 – var väldigt mycket ute på krogen och när jag kom hem, med lite tragik brännande i bröstet, så satt jag framför TV:n och åt min vegoburgare och kollade Frozen-videon om och om igen.
Åh, Madonna! Utan dig hade min barndom (och ja, en stor del av mitt liv som ”vuxen”) varit ett helvetes helvete! Och nu behöver jag dig igen. Sluta lalla runt och gör ny musik NU!

När vi ändå är inne på ämnet – Jerry: Sluta nu, Madonna!
Läs även andra bloggares åsikter om