Jag lyfte upp tröjan och frågade uppgivet men väldigt rakt på sak; “Är det cancer?”
Min sjuksköterskevän tog en snabb titt och konstaterade; “Nej, det är inte cancer. Det är bara en sån där vårta man kan få när man kommer upp i åldrarna.”
Jag: “Fy tusan. Det är ju jätteäckligt!”
Sjuksköterskevännen: “Ja, men det är inte cancer.”
Jag: “Men varför får man såna?”
Sjuksköterskevännen: “Jag vet inte.”
Jag: “Men vad innehåller den?”
Sjuksköterskevännen: “Jag vet faktiskt inte. Överflödig hud kanske.”
Jag: “Säkert gifter!”
Sjuksköterskevännen: “Kanske.”
Jag: “Men hur blir man av med dem?”
Sjuksköterskevännen: “Vi kan knyta en sytråd runt den så den dör och faller av.”
Jag: “Har du gjort det någon gång?”
Sjuksköterskevännen: “Ja, en gång. Min bror försökte klippa bort den från min kropp men han klippte mig i örat så vi körde med trådmetoden.”
Jag (som ogärna uppsöker läkare): “Jag hämtar tråd.”
Så nu har jag en svart tråd runt en vårta (fy vilket fult ord) någonstans på överkroppen.
Etikett: humor
Korvkillen
Eftersom jag ska på öldate ikväll kom jag att tänka på tidigare märkliga dater. Som den tidigare så omtalade “Korvkillen”.
Det var ingen date iofs utan så här var det;
För några år sedan satt jag på min favoritkrog två kvällar på raken och båda kvällarna satt han där ensam – denne stilige man.
Andra kvällen började jag och mina kamrater tala med honom. Han var väldigt trevlig och på besök från Helsingfors. Efter en lång kväll fick han sova över eftersom han inte hade något hotellrum fixat för den natten. Så långt allt väl men när vi kom hem ringde han sin mor i Helsingfors och sa på finska “Jag ska ta hand om det jag kom hit för att göra, sedan kommer jag hem” (jag hade inte berättat för honom att jag är en hejare på finska eftersom jag tycker det är jobbigt att tala finska med främlingar). “Hmm…”, tänkte jag och sa godnatt.
Morgonen därpå väckte han mig och frågade om han fick panta mina burkar som stod i köket och väntade på att bli just pantade. “Så att jag kan köpa cigg”, log han. “Visst”, svarade jag, “gör du det”.
Sedan gick han.
När jag skulle iväg till jobbet upptäckte jag att han glömt sin läderjacka. Hur kan man glömma sin jacka när det är kallt ute? Vet ej. (Skänkte den till Myrorna lite senare..) Det märkligaste var dock att när jag senare på dagen öppnade, tog ut något, och stängde mitt kylskåp blev jag stående så där som på film. “Hmm.. här var det något som inte stämde”, sa jag för mig själv och öppnade kylskåpet igen. Där låg ett öppnat till hälften uppätet paket varmkorv! I mitt vegetariska kylskåp. Han hade alltså gått runt med det i jackfickan och titt som tätt smaskat i sig en korv. Är inte det konstigt?
Vi har inte hörts sen dess.
I’ll be the garden, you’ll be the snake, all of my fruit is yours to take
Hetero-Jompa är en orm ibland. Så fort han får tillfälle tar han upp den där gången då vi stod på scenen på Patricia och dansade och jag hade en beundrare. Jag sa: “Vänta jag ska bara spotta ut snusen”. Sedan hånglade vi.
Resten var för vulgärt för denna blogg
På allmän begäran: uppiggande meddelanden från min kamrat och kollega Jompa (mer känd som Hetero-Jompa).
“Det är super, kexet! Dock lite ensamt! Men vad sägs om att du hämtar upp ett par hamburgermenyer (givetvis plusmenyer) och kryper in under hatten? Därefter lite skönt åka av?”
“Jag ska smeta min kärleksketchup över hela din kropp!!! Låter nice va?”
“Hej pudding, vem vill du att jag ska vara? Jag kan vara vem du vill, bara du skänker dina blommande läppar till mig! O du lilla blyga!”
Jag älskar mina kollegor. Speciellt Jompa.
Fredag kväll
Nu är stormen här. Friska vindar. Ljuvligt. Hundvakten är ute till havs dock. Hoppas han inte kräks och att han kommer hem ordentligt.
Samtalade med Norrlands-Mange på MSN. Han: “Kan du ringa mig, hittar inte min mobil”.
Den låg på vindunken i kylskåpet (precis som jag misstänkte för övrigt). Jag brukar hitta min bland mina strumpor i ett skåp i hallen. Har blivit oroväckande bra på att slarva bort saker – jag har tidigare varit raka motsatsen till en slarver (min familj har alltid kallat mig Milli – efter millimeternoggrann. De gör det än idag). De senaste dagarna har jag sökt en CD som jag köpt tre gånger för att jag inte hittat den ursprungliga. Tror iofs att jag råkat sälja den när jag rensat i samlingen (”Jag har ju dubbletter”). (Hittade den inte och har nu beställt den på nätet en fjärde och sista gång.) (I love Amazon.co.uk.) Jag har även letat efter två av tre glasögonputsdukar. Dock utan resultat.
En gång för många år sedan tappade jag bort min plånbok. Det har inte hänt igen. Jag hade nyss flyttat och kunde inte min adress ordentligt. När jag ringde och skulle spärra ett kort mitt i natten hade de bara öppet på huvudkontoret i USA. Jag sa: “I hope you don’t think I’m totally stupid but I don’t remember my address. I recently moved”. Det vill jag inte återuppleva så numera har jag överdrivet stor koll på plånboken.
Annat är det tydligen med andra saker.