Korvkillen

Eftersom jag ska på öldate ikväll kom jag att tänka på tidigare märkliga dater. Som den tidigare så omtalade “Korvkillen”.
Det var ingen date iofs utan så här var det;
För några år sedan satt jag på min favoritkrog två kvällar på raken och båda kvällarna satt han där ensam – denne stilige man.
Andra kvällen började jag och mina kamrater tala med honom. Han var väldigt trevlig och på besök från Helsingfors. Efter en lång kväll fick han sova över eftersom han inte hade något hotellrum fixat för den natten. Så långt allt väl men när vi kom hem ringde han sin mor i Helsingfors och sa på finska “Jag ska ta hand om det jag kom hit för att göra, sedan kommer jag hem” (jag hade inte berättat för honom att jag är en hejare på finska eftersom jag tycker det är jobbigt att tala finska med främlingar). “Hmm…”, tänkte jag och sa godnatt.
Morgonen därpå väckte han mig och frågade om han fick panta mina burkar som stod i köket och väntade på att bli just pantade. “Så att jag kan köpa cigg”, log han. “Visst”, svarade jag, “gör du det”.
Sedan gick han.
När jag skulle iväg till jobbet upptäckte jag att han glömt sin läderjacka. Hur kan man glömma sin jacka när det är kallt ute? Vet ej. (Skänkte den till Myrorna lite senare..) Det märkligaste var dock att när jag senare på dagen öppnade, tog ut något, och stängde mitt kylskåp blev jag stående så där som på film. “Hmm.. här var det något som inte stämde”, sa jag för mig själv och öppnade kylskåpet igen. Där låg ett öppnat till hälften uppätet paket varmkorv! I mitt vegetariska kylskåp. Han hade alltså gått runt med det i jackfickan och titt som tätt smaskat i sig en korv. Är inte det konstigt?
Vi har inte hörts sen dess.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.