Livet ur en annan vinkel

Jag ska inte kommentera sporttöntarna som återigen, mycket bittra då de inte fått fi**a, varit ute och härjat.
Lägg ner eländet! Sluta dalta med vuxna karlar!
Inlägget ska istället handla om den fantastiska hösten! Igår var jag och Sebbe ute på en extravagant extrarunda. Vi avvek från våra vanliga stigar och hamnade plötsligt i ett område jag inte hade en aning om existerade. När vi sedan strosade hemåt, från ett för oss helt nytt håll, tänkte jag på hur annorlunda allting ser ut när man ser på saker och ting ur en annan vinkel. Lite som livet. Egentligen ser vi på samma sak men beroende på varifrån vi tittar ser det annorlunda ut. Tänk om vi alla kunde byta plats för en dag. Fred och kärlek skulle komma lika säkert som en höjning av SL:s taxor.

Hösten är fin om man är två

Denna dagen kommer inte gå till historien som årets roligaste. Snarare har den där jobbiga höstkänslan infunnit sig. Jag älskar hösten men ofta drabbas jag av en akut känsla av ensamhet. Det spelar ingen roll hur många vänner eller hundar man har i sitt liv om man längtar efter Någon.
Det hela började med en doft. Jag klev ut ur duschen och sträckte mig efter den sista rena handduken i skåpet – en handduk jag väldigt sällan använder pga att den är så liten. Och jag insåg att jag inte använt den på nästan ett år – den doftade nämligen av min vän R:s tvättmedel, vilket påminde mig om när jag bodde hos honom och hans sambo under stambytet i lägenheten min.
Trots att jag har ett (ovanligt?) stort behov av att få vara ensam så var det en fin tid. Det var trevligt att ha någon under samma tak. Någon som frågade hur läget var.
Och jag saknar det idag.
Kanske är jag en sådan där sambotyp. Trots allt.
Sebbe och jag har det mysigt ändå. Inte mycket är trevligare än när han lägger huvudet i mitt knä och ligger och tittar på mig i smyg.

Välkommen hösten

Idag efter jobbet firade jag och Sebbe att hösten har anlänt genom att gå en extra lång promenad (det regnade ju inte ens). Vi gick i skogen, avvek från elljusspåret och bara gick och gick tills vi plötsligt var tillbaka i civilisationen.
Underbar är du, fru Höst.
Nu har jag 24 gigabyte ny Eurovisionmusik att gå igenom! 🙂

Våt

Som de flesta andra är jag inregnad idag. Skulle gå och handla och fick gå runt, runt eftersom vägarna var fyllda av vatten. Till slut fick det klättras över regnvåt grönska och näst intill simma under en viadukt för att komma fram till affären. Tänk att lite vatten kan ställa till det så. Det öste ju ner i bara ett par timmar. Max.

Mörker

Gud vad jag längtar efter… snön! Har nog aldrig gjort det tidigare men för varje sommar som går uppskattar jag sol och värme mindre och mindre och ser mer och mer fram emot mörkret. Hösten är fantastisk men alldeles för kort. Det känns som om träden somnar, gulnar och klär av sig på bara en vecka. Sedan står de där; kala och intetsägande.
Men tänk så skönt när snön täcker marken. Man öppnar porten och kliver ut på gatan och slås av tystnaden. Stadens ljud och oljud dämpas av snön. Man får äntligen klä på sig ordentligt. Och det är helt legitimt att inte ha tusen järn i elden.
Det finns inte mycket som slår känslan av att huttrande kliva in i ett varmt, ombonat hem. En mustig het gryta och vuxenmys i soffan.
Please.