Jag skäms över min feta lön

I natt sov jag för första gången på flera år med öronproppar.
Så himlans underbart.
Jag började med proppar när jag i början av decenniet som snart är slut var tillsammans med en man som bodde i ett hus intill en stor väg; proppar var ett måste.
Sedan slutade jag av någon anledning. Det är ju helt underbart med total tystnad, ja till en början riktigt hör man tystnaden, men när chocken väl lagt sig så är det bara skönt.
Jag vaknade dock av att Sebbe rusade till dörren när tidningsbudet skramlade. Klockan var halv fyra och jag kunde inte somna om, så jag drack kaffe och läste dagens tidningar.
Därefter tog vi en riktigt lång promenad och det var tyst, mörkt och relativt folktomt – dvs ljuvligt.
Var på jobbet redan 06:23 och här sitter jag nu – redo för denna åttadagarsvecka.
Ja, jag jobbar hela julen och det kommer märkas på mitt konto imorgon. Jag får tidernas fetaste lön och den är så otroligt enorm att jag nästan skäms en smula. Jag känner att jag inte förtjänar alla dessa pengar. Väldigt jobbig känsla.

Schhh

Jag sitter ensam på kontoret (okej, det finns nån inne på ett annat rum långt där borta) och det är alldeles tyst. Bedövande tyst. Och det är underbart. Älskar tystnad och det är väl ännu ett ålderstecken.
Nyss var jag nere på byn och handlade lite inför helgen. I mina slyniga stövletter ilade jag runt och jag måste säga att ni ser väldigt fåniga ut när ni är på ”klappjakt”. Tagga ner! Varva ner. Nästa människa som gnäller över ”julstress” får smaka på magisterns pekpinne.