Privat: En semesterdag i januari

I natt fick jag armarna avhuggna som straff för någonting.
Jag fick välja om de skulle huggas av vid axlarna eller en bit ner på överarmarna.
”Vid axlarna”, svarade jag. ”Jag gillar inte saker som hänger och flänger – jag föredrar raka linjer och ordning och reda”.
Ja ja, det var en dröm.
Idag har jag semester på grund av mycket att stå i i privatlivet. Ärenden och diverse besök står på schemat – inklusive ett oerhört viktigt möte på Judiska hemmet i afton klockan 19:00.
Men innan dess har jag många punkter att pricka av.

Våta drömmar om håriga hyndor

Detta inlägg kan av vissa uppfattas som stötande – ja, rentav perverst.
Klockan var 04:30 och de hotfulla höstvindarna hade äntligen lagt sig. Hemma i den eleganta 80-talsinredda bostaden låg jag och sov. Ovanpå täcket, vid mina fötter, låg Sebbe och snarkade gott. När klockan slog 04:31 så slets jag ut ur mina mycket rogivande drömmar då jag hörde ett hjärtskärande skrik som jag aldrig hört förr. ”Mjiiik!” Det var ett kort, koncist och högt skrik jag vaknade till. ”MJIIIK!”
Jag satte mig upp, lite lätt panikslagen, och kunde i mörkret ana Sebbes konturer; han låg och darrade, eller snarare skakade, och jag gav honom en örfil klappade honom på huvudet så att han skulle vakna. Han satte sig upp och vi tittade på varandra ett tag – båda lika förvånade och vilsna.
Jag drog honom till mig och kramade honom och sa: ”Sov nu, lille vän. Det var bara en mardröm.”
Då såg jag den.
Mina ögon hade kattaktigt vant sig lite vid mörkret, så jag såg den.
Den blöta fläcken.
Den låg där på täcket (jag hade dagen innan bytt sängkläder – det var min första, primitiva tanke denna natt).
Bredvid mig betedde sig Sebbe lite underligt; han nosade och småtvättade sig mellan benen och jag visste bums att det ej var urin dramat handlade om.
(Sebbe har inte kissat på sig sedan den där kvällen då både Lordi och Carola gick vidare från semin till ESC-finalen, och jag skrek ut min glädje och lättnad. Sebbe låg bredvid mig och sov och när jag gick upp i falsett så skvätte han reflexmässigt ner soffan.)
Nej, vi snackar inte urin här.
Vi snackar inte överfull blåsa.
Vi snackar våta drömmar.
Sebbe låg väl där och drömde om de kåta hyndorna Chili och Salsa, som bor i grannhuset. Eller kanske drömde han om den vackra men ointresserade Lisa?
Eller kanske den polska boutiqueägarens lilla chihuahua Georgie?
Vem han än drömde om så var det ingen liten fikadate som var på gång – nej, vi snackar svettiga juck under sensommarsolen. Långa, slanka hundtassar och vickande, håriga hundstussar. Så pass upphetsande var det hela, att herr Sebastian Milrell, medan han lämnade en blöt fläck på täcket, fyrade av ett hjärtskärande ”Mjiiik!”

Jag heter Sebbe, och jag har också en sexualitet.

Svävande hund och superhet hunk (Note to self)

Jag måste skriva ner min absurda dröm.
Sebbe och jag var ute och gick i solskenet. Plötsligt lyfte han upp sina fyra små tassar och svävade några meter; som en hårig fjäril (minus fladdrandet med vingarna). Det såg så sött ut i drömmen så nu bestämde jag mig för att skriva ner det för att aldrig glömma.
Det var tydligen helt normalt och allt var i sin ordning – i drömmarnas värld kunde hundar helt enkelt sväva fram.
Ha ha.
En annan sak som jag måste skriva ner för att aldrig glömma är att nyss när vi tog tuben till kontoret så, på centralen, reste sig en man i röd luvtröja upp. Han vände sig om och gick mot dörrarna och han var så stilig. Han var stilig. Han var förmodligen den stiligaste man jag någonsin sett. Åh, det är tungt att vara ensamstående och inte få leva ut alla tusentals lustar som plågar kroppen.
Fan!
Avslutningsvis… Dagens mail:

You are similar to a small brown bear cub.
I have written you because you the pleasant and nice guy and at you a positive profile.
If want write to me and we will communicate.
/Gosse, 25, Stockholm

Jahapp.

Äntligen fredag

Ja, måndag för de flesta, men för mig är åttadagarsveckan snart slut.
Bra så.
Jag är trött men vid gott mod. Jag vill sova. De tidiga morgnarna sätter sina spår.
Men det var inte det vi skulle prata om. Nej, jag ska berätta om nattens drömmar och ni är välkomna att analysera dem.
1
En mycket närstående person tog livet av sig och när jag kom till platsen så var ingen ledsen. Allt var lugnt. ”Varför är ingen ledsen?” frågade jag. ”Därför att NN tog inte livet av sig för att livet var outhärdligt och hemskt. Inte heller för att NN skulle ha varit deprimerad. Nej. NN tog livet av sig därför att hon tyckte att hon inte hade mer att göra i denna värld. Hon hade gjort allt hon skulle. Ja, hon var färdig helt enkelt”.
Mycket märkligt var det.
2
Mina skor kändes konstiga och tunga och jag noterade att det gått hål i sulan. När jag stack in fingret för att rensa så kom det ut en massa pengar. Jag räknade mynten till 500 kr i olika utländska valutor (främst brittiska pund).
Mycket märkligt var det.

Fokusera!

Nu när vi (inte bara jag alltså) känner oss lite låga och ”på gränsen” så ska vi fokusera på bra saker. I tid och otid ska vi slänga fram sådant vi ser fram emot.
Dags att byta skrivbordsbild till något riktigt uppiggande!
Från det här konstverket…

…Till denna bild. Mer om den nedan.


Jo, en vacker eftermiddag var det. 30 grader och skugga. Jag kände mig stiligare än på mycket länge där jag vandrade längs stadens gator. Jag hade shoppat en massa härlig musik och en eller två tjusiga t-shirts. Nu slog jag mig ner på en uteservering och beställde in en Goldstar. Jag sippade på den och glodde på de vackra människorna som strosade förbi. Alldeles ensam satt jag där och jag hade inga måsten på flera dagar. Jag smålog mot människor som log tillbaka (istället för att se mig som ett freak). Allvarligt talat – det finns inte mycket som slår just detta: att sitta ensam och glo. Älskar det.
39 dagar kvar tills jag gör det igen!
Hoppas att ni alla, stackars satar, har något att se fram emot i dessa dystra tider!