Jag är fortsatt hårt sponsrad. (Spot the difference…)
Åh, det där askmolnet (webbkamera) är allt jag kan tänka på just nu.
FÖRSVINN!
Onsdagens date, inplanerad sedan en månad tillbaka, är inställd. Grabben sitter fast på andra sidan jorden. (Jahapp, så går det när Kimman ska komma till… eller åtminstone få komma i närheten av en annan människa.)
FÖRSVINN!
Hoppas ordningen snart är återställd.
Fyra dagar till semestern…
Etikett: vardagsdramatik
Drama leder till försäkringstänk
Gårdagens tvättmaskinsdrama fick mig att tänka lite på försäkringar i allmänhet och hemförsäkringar i synnerhet. Jag har aldrig haft nytta av någon som helst försäkring (tur för mig), men ändå har jag försäkrat både det ena och det andra. Inte minst herr Hund (och nu kom jag just på att den försäkringen minsann kom till nytta när han som valp bröt av en tand, så tack för det).
Hemförsäkringen då? Det är ju en djungel där ute och om man, som jag, inte är särskilt insatt i sådana här saker så kan det vara på sin plats att få lite hjälp. Jag tittar runt på nätet och kommer fram till att det är till väldigt stor hjälp med sidor där man helt enkelt kan jämföra olika försäkringar.
Jag har aldrig hört talas om Insplanet tidigare, men på deras hemsida kan man på ett simpelt sätt se vad en hemförsäkring kan gå på.
I och med att min nuvarande hemförsäkring fick en hel del ris hos ingen mindre än vår vän Plus-Sverker så funderar jag lite på att byta, men eftersom jag är inne på ett område jag inte riktigt behärskar och Handyman (som tack vare sin brighta hjärna brukar hjälpa mig med sådana här saker) är upptagen med sitt påskfirande så tackar jag Insplanet för hjälpen.
Skyddad: Oväntat orosmoln (ja, alltid är det nåt)
Efter veterinärbesöket
Fy så fruktansvärt det var. Horribelt! Sebbe säger att det är ok att jag berättar.
Det började i lördags. Sebbe var lite trött och grinig och när vi var ute gled han titt som tätt runt på sitt lilla arsle så där som han gör ibland när det kliar. På kvällen hade vi som sagt fest och Sebbe brukar vara eld och lågor när vi har gäster men nu låg han mestadels och sov under vardagsrumsbordet. Den natten sov han hos Hundvakten eftersom jag skulle jobba dagen därpå och när jag hämtade Sebbe i söndags och vi promenerade hemåt var han inte så där glad och rapp som han brukar. I måndags kväll när jag duschade Sebbe så blev han väldigt olycklig när jag duschade honom i stussen. Då såg jag att det inte riktigt såg ut som det skulle. I morse (tisdag) när vi var ute på långpromenad satte han sig ner och kliade sig där bak väldigt flitigt så när vi kom hem så ringde jag veterinären och tack och pris fick vi en tid samma dag.
Vi kom dit och jag förklarade att Sebbe blir mycket olycklig när man närmar sig hans bakre regioner och han fick därmed en lugnande spruta. Bara det var traumatiskt och han skrek och jag fick ont i hjärtat.
Vi slog oss ner i väntrummet och väntade på att han skulle bli groggy och tio minuter senare var det dags. Upp på bordet med arslet i vädret. På med en sån där nosklämma så att han inte skulle kunna bita någon och därefter fick jag ta ett stadigt tag om Sebbe medan läkaren tog sig en titt. Ja, det var en inflammerad analsäck han led av, precis som jag misstänkte, och veterinären klämde på den och tömde den och Sebbe skrek. Hjärtskärande var det. Mina ögon tårades och jag var alldeles röd i ansiktet. ”Husse är visst lika skakad som Sebbe”, sa veterinären. ”Ja”, sa jag med darrig röst, ”det gör så ont i mig när jag hör honom skrika så”.
När jobbet var gjort fick Sebbe ytterligare tre sprutor och därefter fick han äntligen hoppa ner på golvet. Jag fick recept på piller och vätskor som jag ska försöka få i min älskade hund under de kommande tio dagarna. Jag fick även en räkning på 820 kr.
När vi gick mot tunnelbanan för att åka hem så började jag gråta (på riktigt). Det är så FASANSFULLT PLÅGSAMT när din älskade hund ser dig rakt i ögonen, med panik och rädsla, och du ser att han undrar varför du låter detta hemska hända honom. Usch och fy. Jag blir tårögd nu igen. Jag är en mycket känslig man och jag älskar Sebbe så hårt, så hårt.
Läs även andra bloggares åsikter om hundar, veterinärbesök
Det är dagarna som går som är livet
Årstiden är farlig!
Snart kommer vårfloden och redan nu svämmar gatorna över och blötsnö och is faller från hustaken. Bilar krossas och människor likaså.
För en dryg månad sedan föll en massa snö ner på gatan när Sebbe och jag var ute. Tack och lov var det bara snö och jag fick en liten duns på armen och Sebbe på svansen (han hoppade till). Igår var det nära ögat. Ett stort isblock föll ner framför oss och där låg en massa, massa is sedan tidigare. Att få ett sådant block i huvudet betyder tack och godnatt. Eller ”godnatt min prins”, som Py sjunger i sin vidriga sång.
Ständigt påminns vi om hur skört livet är, och här går vi och klagar och gnäller. Nej, nu är det slut med det – nu lever vi till max, som vore morgondagen en myt. Vi vet ju inte när det är över och varje ny dag är en bonus. Eller en sällsam gåva, som Jehovas vittnen brukar säga.
Jag börjar detta nya, positiva liv med att jobba undan arbetsdag 8/8. Gott så.