Låt mig berätta en kul grej.
Igår kokade jag ärtsoppa. Jag slog mig ner i vardagsrummet och sa högt för mig själv: glöm nu inte att ärtsoppan står på spisen. Jag glömde så klart. En dryg timme senare tyckte jag att det luktade konstigt och rusade ut i köket. Soppan hade börjat brännas vid och det stank.
Strax därefter skulle Sebbe och jag ta en promenad i hettan och när vi slog upp porten stank det ännu värre. Bra, tänkte jag, det var inte min soppa som luktade. Kanske är det någon som grillar nåt konstigt (typ kött) på innergården.
Vi gick förbi ett radhus och en karl kom fram och hälsade på Sebbe. Det brinner tydligen där borta, sa han till mig och jag pustade ut! Tänk att jag hade trott att det var ärtsoppan min som spred dramatisk stank i kvarteret.
Jag vet fortfarande inte exakt vad eller var det brann eftersom nyhetssändningarna mest malde på om Kungen och hans bitch.
Update: Nu vet jag.
Det var det.
På kvällen satte jag och Sebbe oss på tuben och åkte till glammiga Mälarpaviljongen för att träffa en kamrat. Det var mycket mysigt och lite magiskt att sitta utomhus i sommarnatten och samtala och glo på mer eller mindre attraktiva människor. Jag träffade H! H som vet hur en slipsten ska dras. Synd bara att han är så… not hot.
Vi blev fotade av någon donna så ni får se bildbevis när/om någon av bilderna hamnar på någon mingelsite. Sebbe i centrum så klart.
Update: Nu är bilden på plats.
Nu sitter jag på jobbet och väntar på en städfirma som ska komma och bona golven.
Ha en ljuvlig dag. Åh, kan denna långhelg vara över snart!?
Etikett: vardagsdramatik
Jag önskade henne en bra dag
Helgen var en fet flopp
Och jag talar inte bara om ESC.
Här är den censurerade versionen:
Fredag: Hade så sett fram emot att gå ut en sväng men jag somnade i soffan. Det var det.
Lördag: Väldigt ur fas och en aning irriterad. Men lite vågad. Fick för mig att vissa initiativ var jättebra. KIM! Jag SMS:ade alla mina utländska vänner och bekanta och X och önskade god eurovisionlycka. Herr Israel meddelade föga förvånande att han skulle rösta på Island och Sverige.
Åkte på väldans trevlig ESC-fest i min fina t-shirt. Stämningen var på topp men dalade under omröstningen.. Och drinkarna blev starkare. Och starkare. Och rena. Därefter skulle vi klubba – vilket jag sett fram emot länge. Kön var dock på tok för lång så efter lite dividerande köpte jag mig en vegoburgare och tog en taxi hem.
Ångestattack.
Jag glömde mobilen i taxin och… Åh! Orkar inte berätta. Men efter väldigt många om och men fick jag tillbaka den på morgonkvisten.
Söndag: Naturligtvis mycket trött och sliten och hade gärna slappat i hemmet hela dagen men vännen R hade födelsedagsmiddag på krogen så jag hade inget val. Upp på hästen igen. Det var trevligt dock. Många fina människor och god mat. Hem i god tid. Somnade i soffan.
Nu är en ny vecka här och som vanligt är jag inte riktigt redo. Har pratat ESC med irländaren. Han röstade på Norge.
Låt detta bli en bra vecka.
Maj börjar med drama för dig
God första maj!
Sitter och ugglar på jobbet. Stan ligger öde, sånär som på några festliga människor som är på väg hem. De vinglar från sida till sida på trottoaren och trampar nonstop i spyor. Vissa är sura för att de inte fick något i murran och slår sönder skyltar och fönster. Kanske slår de ner någon stackare som helt oskyldigt är ute och rastar hunden.
Snart vaknar du. Bakis och skakis. Pengarna är slut och månaden har bara börjat. Och var ligger mobilen? Glömde du kreditkortet i baren eller tappade du det i taxin? Varför är dina byxor alldeles leriga? Gör det inte lite ont i vänster arm? Och herregud – vem är det som ligger bredvid dig i sängen? Du ser bara ett stort burr på kudden. Vad är det som ligger på golvet? Trasiga, använda kondomer. Bra försök, hjärtat.
Skönt att jag slipper det där dramat just den här morgonen. Igår kväll var jag hemma med Sebbe och Hundvakten som kom över på middag. Såg Dallas. Surfade. Sov. Det eldades i närheten av hemmet. Ett band spelade så det ekade mellan husfasaderna. Idag ligger det skräp överallt. Inte minst engångsgrillar.
Drick nu ett rejält glas vatten och försök hitta dina borttappade prylar. Förklara för din sexualkumpan att alltihop var ett misstag som inte kommer att upprepas. Sedan går du ut och städar.
Jag vaknade av att någon rumlade runt i källaren
Arbetsdag 6/7 är här och jag sitter med trötta ögon på arbetsplatsen. Natten var dramatisk! Sebbe väckte mig vid tretiden och sa “morr”, vilket betydde: “vad är det för liv ute på gården!?” Jag hörde röster och gick och tittade. Såg skuggor nedanför mitt vardagsrumsfönster. Någon gick in i källaren. “Är det någon som bryter sig in?”, undrade jag och kände lite panik komma krypande. (Efter den där gången då ett par karlar bröt sig in på jobbet när jag satt ensam där en morgon är jag lite extra känslig på denna punkt.) Det rumlades runt i källaren men plötsligt blev det tyst. Jag gick och lade mig igen. Höll på att somna då oväsendet började igen. Vid det här laget var jag förbannad och bestämde mig för att gå ut och ställa mig på balkongen och vråla om jag såg någon huligan där nedanför. Källardörren öppnades och ut lunkade en packad/drogad man. Med stapplande steg gick han. Tror han hade en telefon tryckt mot örat. *Puh* Det var nog bara någon som blivit utslängd av kärringen och nu dividerade han om hur han skulle få komma hem igen.
Fast vad vet väl jag. Huliganer finns överallt. Jag är skeptisk mot allt och alla. Jag är framför allt skeptisk mot människor som är ute på stan vid halv sjutiden på lördagsmorgonen om de inte släpar på en resväska. De kan ju vara på väg till jobbet som jag själv men det är de sällan då de bara driver runt. De är säkert ute på dåligheter.
Vad har mer hänt sedan sist?
Jo, låt mig berätta att hunddramat fortsatte igår då jag och Sebbe njöt av tystnaden och den ljuva naturen i vår vackra närförort. Vi såg en kvinna med två kopplade hundar och fyra okopplade. “Bad news”, mumlade jag för mig själv innan vi pinnade vidare. Jamenvisst. Helt plötsligt, mitt där i tystnaden, hörde vi ett väldigt aggressivt morrande en meter bakom oss. Både Sebbe och jag hoppade till då vårt dagdrömmeri om fred i mellanöstern fick ett abrupt slut. Så klart var det en av de fyra hundarna som sprungit iväg och nu trakasserade oss. Hundägarinnan kom flaxande med näven i vädret och aggressiva ord flygande ur den inte så välvårdade truten. “Men koppla hundarna då, subba”, ville jag säga, “du kan knappast hålla koll på dem alla”, men jag sa inget. Jag vände mig om och strosade vidare med Sebbe vid min sida. Fåglarna sjöng och solen värmde skönt. Allt blev åter fridfullt.
På kvällen var vi ute igen. Solen hade hunnit gå i moln och vi tog rundan vi brukar ta kvällstid. Vi gick igenom en park som ligger vid två fina hus. Ni vet, sådana där fina hus med skyltar på gräsmattan: “förbjudet att rasta hund och katt här”. Det är lite som “håll skiten borta från vår gräsmatta men vi kommer så klart och skiter på er gård”. Samma sak som med rökvagnarna på tåget, på den tiden de fanns. De posha rökarna satt på den rökfria avdelningen men gick sedan och ytterligare förgiftade dem som inte fick plats någon annanstans än på rökavdelningen.
Patetiska människor, säger jag.
Jag sa häromdan att jag funderar på att sluta städa efter min hund pga. allt skräp som ligger överallt. Jag är ju tyvärr inte så tuff men jag har börjat med en kupp istället! När Sebbe går på toa på ett ställe där jag faktiskt inte måste plocka upp, men gör det för allas trevnad ändå, gör jag inte det längre. Jag plockar upp något annat istället. Något värre. Igår: en tändare. Idag kanske det blir en flaska eller ett batteri. Jag tror det är bra för min karma.
I need all the help I can get.
Nu kom jag av mig en aning. Det jag egentligen skulle säga var att i den där parken hörde vi plötsligt klirrande påsar och när jag tittade upp såg jag tre homomän. Jag kände väl igen två av dem. En av dem var en hunk jag talat med någon gång för många år sedan. Tror inte han känner igen mig längre. De var festklädda och glada och gick in i ett högt, högt hus där det vankades partaj. Lite sugen blev jag så klart (på att både festa och hångla) men jag gick hem och lade mig istället. Det blev dock bara ett par timmars sömn på grund av huliganen (?) i källaren. Jag kunde så klart inte somna om efter det dramat utan låg och lyssnade på 80-talsballader istället.