Igår när jag satt lite uttråkad på jobbet blängde jag ut genom fönstret och drömde mig bort. Jag är rätt bra på det. Det passerar väldigt mycket folk på gatan utanför och många av dem är dessutom, av någon anledning, mer eller mindre hunkiga. Igår noterade jag en yngling som i mina ögon var mycket attraktiv. Jag följde honom med blicken. Han såg lite förvirrad ut och visste inte åt vilket håll han skulle gå. Plötsligt lade han ifrån sig ryggsäcken. Han placerade den på pakethållaren på en parkerad cykel och gick därifrån. ”Oj, att han litar på att väskan kommer ligga kvar”, tänkte jag och fortsatte blänga.
Grabben kom aldrig tillbaka och efter ett tag trillade polletten ner: han var en tjyv! En bov! En bandit!
Jag blev mycket besviken på denne attraktive unge man. Han såg ju ut som en sådan som jag glatt hade bjudit in på en het kopp kaffe och en fluffig kakbit.
Han hade stulit någons ryggsäck, tömt den på värdefulla föremål och jag blev vittne till hur han gjorde sig av med ”skräpet”.
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag kunde inte lämna kontoret just då och att ringa polisen skulle ha känts som lite för mycket.
Tack och lov kom cykelns ägarinna och tog hand om problemet.
Hoppas att tjyven åker fast och att ryggsäcken återigen hamnar hos rätt person.
Åh, vad jag hatar tjyvar. Riktigt föraktar! Och nu såg jag en livs levande. Snygg dessutom! FAN!
Etikett: vardagsdramatik
Kom just hem… (Uppdaterad)
…och satte nyckeln i låset. I onödan. Hantverkarjävlarna hade dragit utan att låsa efter sig.
Jag måste stämma någon. Det kliar i fingrarna!
Varför gör inte folk sitt jobb ordentligt? Det går åt helvete för vårt land pga alla dessa förslappade tölpar.
Uppdatering:
Nu har jag lugnat mig en smula.
Tänk om…
…jag hade varit bortrest i ett par, tre veckor. Det är klart att någon suspekt typ hade känt på handtaget och knallat in.
…jag hade kommit hem jättesent. Hade ju inte vågat gå och lägga mig.
…någon homofobnasse kilat in och sett mina vackra homorelaterade prylar + judiska prydnader och därmed lagt sig i min säng för att vänta hem mig och skära halsen av mig.
FATTA!
När det ändå handlar om kärlek (vet de ens vad det är?)
Nu måste det ut.
Det kanske tråkigaste med att vara ickeheterosexuell är att folk – vuxna män och kvinnor som borde veta bättre – genast tror sig veta allt om mitt (eventuella) sexliv (då de i hemlighet kollar bögporr på nätet och därmed drar sina slutsatser (hohohoo, i dubbel bemärkelse)). De vet så klart ingenting om det, men eftersom de är så förbannat sexfixerade så tror de att de gör det. Förmodligen har de dessutom så oerhört tradiga, inrutade sexualliv själva, att de utgår från att alla har det så.
Men nej.
När jag träffar “Lars-Ulrik” och han berättar om sin fruga “Britt-Inger” så börjar jag inte automatiskt tänka på deras sexliv. Jag tänker inte på hur “Lars-Ulriks” lilla lem våldsamt penetrerar “Britt-Ingers” åksjuka vagina. Jag tänker inte på hur han äter hennes mus eller hur hon smaskar på hans kotte. Jag tänker inte på hur hon spänner på den kvidande “Lars-Ulrik” med strap on-dildon. Jag tänker inte på hur hon tjuter som en plågad gris (jag har ju sett på film att damerna skriker JÄTTEHÖGT, så då måste det ju vara så). Jag tänker inte på hur allt handlar om att han ska LEVERERA över hennes horsminkade ansikte och plastiga, bångstyriga rattar (som sagt: jag har ju sett det på film).
Nej, det gör jag inte, ty jag har ingenting med det att göra. Jag vill inte veta. Allt jag nyss skrev känns ganska motbjudande så jag låter “Lars-Ulrik” och “Britt-Inger” göra vad de vill.
Varsågoda.
Nu – låt mig ha mitt (ickeexisterande) sexliv i fred.
Tack.
Enögd mops
Här sitter jag på jobbet och äter knäckebröd och dricker kaffe medan jag småpratar med min isravän Mr Goldman.
Han berättade att han var på väg till veterinären och jag frågade vad som hänt hunden.
Då fick jag höra att hon blivit biten av en argsint boxer*. Så pass att hon förlorat ena ögat. 🙁
Om något liknande skulle hända Sebbe vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Vi har en ny kvinna i kvarteret. Ser henne och hennes tre okopplade, enorma hundar så gott som dagligen. Håller mig på avstånd.
*Boxern finns inte längre bland oss. Dessvärre gör ägaren det.
