Etikett: djur

Detoxandet fortsätter


Vet ni att redan efter helgens råmatsdiet så känner jag mig en smula läckrare – ja, byxorna hänger till och med lite grann. Nu går jag in i fas två: pillerfasen. Tre utrensande tabletter om dagen i 20 dagar. Dag 11 börjar jag dessutom äta kosttillskott – jag fick noggranna instruktioner av milfen på hälsokostbutiken i Gallerian.
Som bonus vill jag i detta inlägg ge exempel på min storslagna humor! Jag har ett läckert par i min umgängeskrets. De har varit tillsammans i sju månader och igår frågade jag lite besvärat och blygsamt men nyfiket: ”Har ni… hmm… haft sex ännu?”
Jag fick naturligtvis ta emot den skrattsalva jag förtjänade och därefter sa jag: ”Så ni kände inte att ni… kunde ha väntat ett tag? Tills ni verkligen lärt känna varandra?”
Hahaha. Skratta nu. Själv tyckte jag att det var jädrans roligt.
Nu ska jag inte blogga mer idag, men läs för guds skull dagens inlägg:

Åh, en sak till. Människoaset fortsätter ställa till det. Tack och lov hjälper djuren varandra. Tänk att vi lever i ett samhälle där människor binder fast katter ute i skogen. ”Dö där”, väser de. Sedan går de hem och sätter sig i soffan och äter chips med dipp. As. Jag står snart inte ut längre.

Det enda rätta


Det är Pälsfri fredag idag, vilket uppmärksammas här och där och naturligtvis även på fantastiska Kim Milrell.se.
Jag är en sån där Djurens Rätt-medlem, och se så härlig jag är; reko och hyvens på alla sätt och vis! Det kan du också bli genom att klicka här:
djurens rätt
Och när du ser sälens blick på bilden nedan (favorit i repris) så vet du lika väl som jag att det enda rätta är att göra som Kimman:
✔ bli vegetarian
✔ bli medlem i Djurens Rätt eller dylik organisation
✔ bär fuskpäls (jag har ju faktiskt en!)

Avslutningsvis vill jag säga att jag blir jävligt provocerad av gnäll om ”de stackars grisarna” när vi alla vet att svennebanan ändå sätter tänderna i julskinkan om några veckor. ”Det hör till”, flämtar han. ”Det är tradition”, kvider hon.
Fuck it, säger jag.
Det är samma visa varje år. Förra året skrev jag om grisarnas magsår.

“Grisen började skrika när den vaknade till i skållkaret”

Människor går runt i detta land och tror att allt är under kontroll och att vi är så civiliserade och inte minst gnäller folk över vad djur råkar ut för i andra delar av världen. Vakna, säger jag, och inse att det är samma crap överallt.
Poängen är att 1) människor som arbetar på slakterier kan inte ha så pass mycket hjärta att de bryr sig om hur djuren de har ihjäl mår. Det går bara inte. 2) det kommer alltid ske sådana “missar” som nu uppdagats hos (mamma, gullepullemamma) Scan.
Lägg av med köttätandet. Eller slakta din middag själv – och gör det så djuret lider så lite som möjligt. De små grisbarnen skriker och gråter efter sina mödrar. Det är drama på hög nivå! Inse!
Mitt hjärta blöder.