Så var det julafton. Men jag ska nog ignorera spektaklet. Hur stora är oddsen, när jag har en massa lugna låtar på slumpvis uppspelning, att den spelar den absolut sorgligaste två gånger på raken (och bara den två gånger) och att den dessutom avslutar med Love Don’t Live Here Anymore. Nåja, det hände i alla fall.
Jag är inte så glad, som på bilden, just nu. Men snart kanske. Vem vet. My God att allt ska vara så fördjävligt jobbigt emellanåt.
Jag. Är. Så. Trött.
Snälla, ge mig en mening med allting. Vad som helst. Ett tecken på att något överhuvudtaget har någon som helst betydelse.
Känner mig rådvill. Känner mig som på ruta bloody fucking nummer ett år ut och år in. Varken mening eller mål. Bara en endaste lång väntan. Men på vad? Att få återfödas till en trevligare värld? Såg en dokumentär idag, om bibelkoden, och enligt den lär världen gå under 2012. Och lika bra vore väl det. Ta oss arma själar till ett bättre ställe. Fan fan fan (som Rock-Åsa skulle säga. Själv svär jag ju aldrig).
Etikett: deep thoughts
Qué?
Jag förstår ingenting. Vad betyder allt? Betyder någonting någonting överhuvudtaget? Vad är meningen? Finns det någon mening? Den som lever får se. Den som inte lever får (kanske) inte se (eller så är det tvärtom). Just nu är jag bara trött på exakt allt. Allt. Är jag som ett plåster? jag skulle hata att vara ett plåster. Jag hatar plåster. Verkligen. Tvi vale.
Words don’t come easy
Igår satt jag på tunnelbanan och såg alla dessa stressade själar i ögonen. Vilken konstig värld. Man köper och köper och skaffar makt och pengar och prylar och inte blir man lyckligare för det. Så många människor blir ändå bara till tomma skal som vet varken ut eller in. Om man bara kunde finna harmoni. Tänk så bra allt skulle kunna vara egentligen.
Apropå mitt utträde ur Svenska kyrkan. Även om pastorn i fråga nu är pingstpastor så vill jag på intet sätt ha något med något kristet samfund att göra och jag tänker inte betala kyrkoskatt för att få gifta mig på någon kyrktrappa.
Alla dessa fundamentalister som tar patent på allt driver mig till vansinne. “Gud sa till mig att bla bla bla”. Men tänk om han sa något helt annat till mig!?
Jag börjar betvivla att en människa som vill “bota” kärlek någonsin själv upplevt riktig sådan. För hur skulle man då någonsin ens få för sig att vilja bli av med det, att “bota” bort det?
Här är vi, som klumpar av celler vandrandes runt på denna planet och finner man någon man trivs med så vad spelar det för roll hur kromosomer och annat ser ut? My God.
Livet är som ett träd
Det ligger snö på marken, men den är nog snart borta. Låg och pratade till fem i morse om allt och inget. Mest meningen med livet. Min kortfattade version: lev så du känner dig glad, nöjd och tillfreds, därmed kan du också hjälpa andra att bli glada, nöjda och känna sig tillfreds.
Min längre version handlar om att vi alla är som barrträd. Vi växer upp som stammar och blir matade med en massa skräp som gör oss förvirrade. Sedan måste vi barra av oss skräpet, eller de barr som får oss att må dåligt, och ju mer elände vi blir av med desto mer kraft får vi att växa. Ju mer vi växer och ju längre grenar vi får desto fler kan vi nå ut till och hjälpa.
Jag blir så trött på alla människor som ska ta patent på allt. På religion, på gudar och gudinnor. Jag tror sanningen ligger inom oss själv. Om vi bara når in i kärnan ser vi det vi bör se för att komma vidare till nästa nivå.
Kommentar?