Etikett: deep thoughts
Skyddad: Pussel
Fest?
Vänner sms:ar från festvimlet i Gamla Stan men jag önskar inget hellre än att sitta hemma denna lördag-mot-söndagnatt och läsa Hur man närmar sig ett träd medan darling D sitter bredvid och spelar dataspel (jag har aldrig, aldrig gillat dataspel). Det är konstigt, eller snarare fascinerande hur omprioriteringarna bara finns där som om de kom alldeles automatiskt. Man växer och förändras och tänker om och omprioriterar. Det känns bra. Att i en omtumlande värld där det ibland känns oöverkomligt svårt att finna sitt rätta jag och sin sätta plats finna någon liten del som känns helt rätt, det gör mig lycklig.
Det har varit en bra dag. En väldigt bra dag. Hoppas den känslan kan stanna. Jag ska jobba på det.
Jag ska läsa ett par kapitel till och sedan gå och lägga mig. Jag vill hälsa miss T. Hoppas du mår bättre. Drip drop teardrop.
30 something and still counting
Sedan jag fyllde 30 har jag börjat tänka annorlunda och det är jobbigt men på något konstigt sätt också befriande.
Jag får ångest då och då och en rädsla för att hjärtat bara ska sluta slå. Bara så där helt hux flux. Hemskt plågsam tanke. Samtidigt känner jag en vuxen känsla av ödmjukhet inför livet och tacksamhet för varje dag som gryr.
Ska det vara så? Är det rimligt? Tänk om man faktiskt aldrig sa alla de där orden till någon man bryr sig om. Och så plötsligt skulle det vara försent. Hemska tanke.
I love you.