Jahapp.
Så här ser mina dagar ut.
Och så här ser väggen ut nu…
Och så här primitivt bor vi.
Etikett: bostad
Renoveringen: 60 års snuskig historia raderas
Nu förvandlas Kim Milrell.se till Renoveringsbloggen.
När nästan hela hemmet är nedpackat och jag sover i köket, bredvid ett surrande kylskåp, så kan jag inte tänka på så mycket annat. Vill bara bli klar.
Det är väldigt terapeutiskt att riva ner tapeter och flera lager färg; 60 år avlägsnas och det är skönt ty jag vill inte ha andra människors snuskiga historia jollrande till mig från väggarna.
Gårdagen avslutades naturligtvis med en svennig pizza. Det var ju söndag och allt.
Pursvensk kultur.
Fortsättning följer!
Nu har vi kickat igång renoveringen!
Medborgare!
Nu är vi igång. Gårdagskvällen var ett redigt äventyr!
Bauhaus! Jag känner mig inte riktigt hemma på ställen som detta men jag gör så gott jag kan.
1. Färg är ju i alla fall kul. 2. But you ain’t foolin’ no one.
När jag ser en vacker färg så vill jag äta upp den.
1. Helt otippat gjorde jag något jag aldrig gjort tidigare: åt falafel i Högdalen. Skräniga ungdomsgäng rände runt på torget och käftade med a-lagarna. Fördomar är som sagt rena rama sanningar. 2. Inte nog med Bauhaus och Högdalen – jag var även på villavisning med granngrabbarna! Trots att jag inte vill att de ska flytta så tänker jag positivt: jag ser mig och Sebbe ila runt i en somrig, grön trädgård. Åh, så skönt!
Bostadsrätten och jag
Nu är det klappat och klart: bostaden är ombildad och jag är bostadsrättsinnehavare. Det känns flott. Tänk att den krokiga bostadskarriären skulle sluta (nåja) i den ljuva stadsdel som jag en gång drömde om. Via Vasastan och Aspudden, Södermalm, Vällingby och slummen (jo!) så kom jag till den förlovade ”vita staden” (så kallas ju som av en händelse även favoritstaden Tel Aviv).
Ja, jag flyttade till min bostad den första november 2004 och jag grät av lycka.
Så här såg det ut då:
Jag var mycket späd. Och på den tiden hade jag både cd-spelare och blomster…
Igår kväll satt jag hos granngrabbarna och planerade och jag vet inte vad jag skulle göra utan dessa kunniga gossar.
Snart börjar renoveringsbloggen här på KM.se! Vänta bara.
Eleganta kvarter:
Alltid är det nåt
Låt mig återknyta till det gamla inlägget Är rätt:
Jag är grabben som när jag köpt en mobiltelefon och kommer hem och ska packa upp den inser att det inte ligger nån telefon i förpackningen.
Jag är grabben som köper nåt tekniskt och inser att det fattas en sladd.
Jag är grabben som (dagsfärskt exempel) köper en tidningsprenumeration och får två. Samma tidning. Två kundnummer. Två fakturor. Två ex av samma magasin.
Nyss ringde telefonen och eftersom 1) den ringer väldigt sällan (tack och pris), 2) jag i stort sett alltid känner igen numret på displayen så blev jag orolig och när den nu ringde och ett okänt nummer fladdrade runt på skärmen. Drämde snabbt igen dörren och besvarade samtalet med min mest seriösa och manschauvinistiska stämma.
Det var min bankkontakt som ringde.
Tusentals tankar vispade runt i mitt huvud medan jag önskade att hon skulle skippa kallpratet (”hur står det till?”) och komma till saken – jag ska ju bli med bostadsrätt den här veckan och jag är naturligtvis oerhört spänd.
Tack och lov hade bankkontakten ingenting allvarligt på agendan – det visade sig att hon i mina handlingar hade skrivit fel lägenhetsnummer. Därför måste jag snabbt som tusan ta mig till banken för att ”sätta dit kråkan på nytt”. Så simpelt, men alltid, alltid är det ju nåt. Alltid dyker det upp små minihinder som måste besegras och svettiga omvägar som måste tas.
Smått i det stora hela – men irriterande.