Etikett: Army Of Lovers

Poddtips: Judefrågan

Om ni, liksom jag, är intresserade av Israel och judendomen så tycker jag att ni ska lyssna på podden Judefrågan.

Den legendariska Jean-Pierre Barda gästar det senaste avsnittet och ett ljuvligt och intressant samtal uppstår.

Jag lyssnar via Apple podcasts, men du kan lyssna även exempelvis här.
Det finns många oerhört intressanta och informativa avsnitt, så lyssna loss, vetja!

Efter att ha lyssnat på podden så började jag lyssna på Army of Lovers.
Första gången jag hörde dem (”Ride The Bullet”, som just hade släppts) så var det på Sveriges Radio. Jag låtsades vara sjuk och var hemma från skolan. Jag kan än idag känna hur jag får tvångsmässigt ont i halsen när jag hör låten, och ”febern” den stiger… Jag var väl 14, tror jag, och skolkade en del då jag var ett mobbat, finnigt (och jag menar inte akne – jag har har aldrig lidit av akne, faktiskt) bögbarn och trivdes bäst ensam hemma. Och så kom Army of Lovers! Wow, liksom.

Några år senare studerade jag i Vasa, Finland, och vi spelade den nysläppta ”Israelism” om och om igen i min studentbostad.
Ännu fler år senare var jag tillbaka i Sverige och vi spelade den då nysläppta ”Give My Life” på alla våra förfester i Stockholm.
Och tänk att jag jättemånga år senare drev en hemsida som hette israelism.se, där jag skrev om Israel.

Oj, vilka minnen.
Och nu sitter jag i Helsingfors och lyssnar på dessa popmästerverk.
Jag älskar popmusik.

00:49

Jag övervägde att gå ut ikväll men alla bangade. En efter en droppade de av. Dessutom gjorde Sebbe klart för mig att han ville att jag skulle stanna hemma. Han är så söt när han till exempel gnager på någon av sina saker och hoppar upp i mitt knä och lägger sig över mina ben – som för att vara nära. Eller ha koll på var jag är någonstans. Är jag vid datorn i vardagsrummet ligger han på en kudde i fönstret precis bredvid. Är jag vid laptopen i köket ligger han på stolen intill och är jag i badrummet ligger han på toamattan. Att ha hund innebär inte bara en massa ansvar – man känner sig oerhört betydelsefull också. Och för någon som jag är det en svindlande känsla. Jag har alltid känt mig oviktig och i skuggan. Terapi på hög nivå.

Det raraste han gör är kanske när han hoppar upp i sängen och krafsar vid min axel. Det betyder att han vill lägga sig under täcket. På morgnarna krafsar han på samma sätt – men då låter han också. Och då vill han att jag ska vakna så vi kan gå ut.
Idag fyller Sebbe 10 månader. Hurra! Kasper (som jag hade i en vecka innan jag fick Sebbe, jag var dock allergisk mot Kasper, för er nytillkomna läsare) också – de är födda samma dag. Hur kul är inte det!?
Jag har alltid velat ha hund och ibland har jag låtsats (!) att jag haft en. Trodde alltid att det var en tös jag skulle ha och namnet var givet; Garbo. Kasper hette redan Kasper när jag fick honom och så fick det bli. Sedan kom Sebbe och han skulle egentligen hetat Clifford men när jag satt med honom i knät på väg hem insåg jag att han inte var någon Cliff. Han var en Sebbe. Inte efter mitt ex-ex-ex-ex Sebastian utan efter Army Of Lovers-låten Sebastien. Så det så.
Godnatt.

Bröllopsmusik

Jag har just avslutat arbetet med att plocka ihop musiken till min brors bröllopsfest. 80-tal och nutidspop var vad jag skulle ordna samman och fem CD-skivor blev det. Eurythmics, Sinitta, A-ha, Alice Cooper, Samantha Fox, Kylie, Sabrina, Bodies Without Organs, Shirley Clamp, Sugababes, Madonna, Rick Astley, Lena Philipsson, Army Of Lovers och mycket mer därtill. L-O-V-E-L-Y-!
Om ett dygn har jag och D precis landat på Landvetter (may God be with us, det ryktas om oväder). Datorn ska med så klart och i en hel vecka blir vi borta. Längtar efter att få koppla bort allt och bara vara.
Jag vet att jag tjatar men jag måste bara säga det en gång till: Confessions On A Dance Floor är ett underbart album. Köp det! Jag älskar melodierna, jag älskar texterna, jag älskar soundet och produktionen (inte lika könlös som på American Life och Music) och jag älskar Madonnas röst.