Jag har just sett United 93 vilket kanske inte var den bästa idén jag haft. Idag är något av en ångestdag men jag vet inte varför. Känner mig svag och ynklig och jag kan inte påstå att jag känner mig bättre efter filmen. Borde sett några Sex and the City-avsnitt istället.
Kollade min Qx-sida och det plingade till. Trodde för ett ögonblick att jag fått ett trevligt mail från någon trevlig men som vanligt får jag bara meddelanden från folk som kallar sig Sväljerkukdjupt och liknande. Ja, ja, vissa klagar på att de aldrig får några meddelanden överhuvudtaget men det vore nästan trevligare.
I söndags förresten såg jag en babe i baren och just innan vi började prata såg jag att det var en jag dejtat ett par gånger. Hann just fråga mig själv varför jag avvecklade det hela när jag insåg att han har så otroligt påfrestande röst i kombination med att han är ung (vilket man inte tror när man ser hans två meter långa kropp) och säger saker som bara väldigt unga personer säger. No way Jose.
Jag fick en mp3-spelare med posten idag. En sådan där liten rackare man blir lovad när man börjar prenumerera på Illustrerad Vetenskap. Som av en händelse fick jag två likadana små paket och jag var just på väg att öppna det andra då jag insåg att det var adresserat till snyggogrannen. Nu vet jag alltså ännu en sak om honom; vi har likadana mp3-spelare och vi prenumererar på samma tidning.
Etikett: ångest och eufori
08:13 på jobbet
Känner ni er någonsin känslomässigt handikappade?
Det gör jag just nu.
Jag har ingenting att ge. All tid och kraft går åt till mig själv.
Och allt eländigt som sker i världen – jag orkar inte ta det till mig. Stänger ute allt.
Jag vill sitta i min egen bubbla. Ingen kan se in, jag kan se ut. Men jag orkar inte.
P.Å.D.
Sol
Oswald bloggade om ångesten man får över att man inte är ute i solen som alla andra barn och visst är det en jobbig ångest. Men så totalt onödig. Vissa saker bara ska man göra för att inte verka helt onormal. Har man en dålig dag och talar med någon på telefon som kvittrande uppmanar en att “gå ut och njuta av solen” (för att sopa eventuella problem under mattan) vill man ju bara snitta upp strupen på personen ifråga. Hatar det hårt. Sommarens agenda; sluta göra saker bara för att man ska göra dem, oavsett om man tycker om det eller icke. Det är lite som barnfrågan. Man går runt och tar för givet att man vill och ska ha barn för det är helt enkelt något som hör till, tills man börjar tänka själv och inser att man inte vet vad man tycker i frågan. Jag vill ha barn vissa dagar men andra vill jag det absolut inte. För allas trevnad och lycka i livet avstår jag tills nejet eventuellt bleknar helt och hållet.
Men det var inte det jag ville ha sagt med detta inlägg. Kom av mig som vanligt. Hursomhelst; låt mig sitta inomhus bäst jag vill så möts vi om 20 år – jag med rosig, rynkfri hud och du med en apelsinliknande dito.
Bitterfittan Kim
Träffade R på Torget (stans absolut bästa krog, så är det bara). Skönt att prata av sig lite. Kom hem lagom till sena Rapport och fastän det är nationaldag och allt så måste jag kräkas ur mig lite bitterhet. Är det inte konstigt att vi lever i ett välfärdsland men vi har enormt sugig vård? Är jag den ende som har svårt att sova på nätterna och som klagar över mina egna mer eller mindre triviala “problem” då man ser inslag som det om en Arash som lider av någon muskelsjukdom som gör att han inte FUNGERAR fysiskt? Att han blivit lovad att få genomgå en operation två gånger men att han båda gångerna – i sista minuten – blivit nekad pga. att det inte “finns vårdplats efter operationen”. Hallå! Vi lever i Europa, i ett så kallat “rikt” land och du blir nekad en operation som är NÖDVÄNDIG för att din kropp ska FUNGERA med motiveringen att det inte finns någon vårdplats efteråt. Hur sicko är inte det?
Och raskt över till nästa inslag som handlar om karlar som leker med en boll (vilket i sin tur får huliganer att vandalisera och suga åt sig en massa cash av mina surt intjänade slantar (se tidigare inlägg så förstår du) till poliser (som är för få och förvånansvärt otrevliga) och sjukvård och vem vet vad. Tillbaka till “nyhetsinslaget”; det handlade om en stackars fotbollsspelare som inte kunde vara med på träningen pga. muskelskador. Men my God. Klart man får en massa skador när man lägger ner större delen av sin tid på att missbruka sin stackars kropp på det där sättet. Och vem bryr sig? Inte Arash vars muskler inte FUNGERAR pga. SJUKDOM i alla fall. Men hur mycket stålar drar han in? Hur många dosor får han penetrera?
Och folk undrar varför man är deprimerad. Samhäller suger ju. Allt blir ju sämre. Eller är det bara något man intalar sig ju äldre man blir?
Nu sätter jag punkt innan datorn brinner upp. Ska ta mig en snus och gosa med Sebbe.