Det är dåliga tider men jag har ju Sebbe

Vet ni vad man har på lönekontot när man varit sjukskriven i fyra månader, jobbat halvtid i tre och återigen varit heltidssjukskriven i en månad (och more to come)?
1 krona och 86 öre.
Jag skojar inte.
Tur att man har generösa kamrater.
Det är så sorgligt att man ska straffas när man blir sicko. Jag har jobbat nonstop sedan jag var 19 (och nu är jag.. hmm… 20?) (och det är väl då man går in i den berömda väggen). Det är fördjävligt att man ska vara en vara som ska slitas ut tills det säger stopp och sedan ska man kastas på tippen. Herre min skapare; jag är bara 31.

Yr

Jag har bytt medicin från preparat a till preparat b och jag är yr som aldrig förr. Känslan är ungefär som den jag upplevde då jag slutade röka för sex år sedan – fast värre. Det blixtrar i huvudet och det känns som jag går på luftballonger. Jag vinglar fram. Plus att jag känner mig hög på knark fastän jag ändå känner abstinens. Hemskt jobbigt. Svårt att förklara. Det kändes enormt skönt då jag ringde en väninna som genomgått samma procedur; hon kunde sätta ord på mina känslor. I hate it. Sebbe tror jag är galen. Jag far fram som en ångvält i hemmet – fast ändå i slow motion och utan att riktigt veta vad jag gör.

Min dag

Hemma. Det gick bra hos “Vio” – hon är så trevlig så. Ska prova ett nytt preparat (som inte ska ge sådana svettningar, däremot kan man gå upp i vikt…) och vara hemma till och med sista juni för att se hur den nya medicinen verkar.
Vet inte riktigt var jag ska dra gränsen för hur mycket jag lämnar ut mig själv här. Kanske går gränsen här. Kanske inte. Vi får väl se.
Nu har jag i alla fall ätit min kulturrätt; vitlöks- och ostfylld tortellini + soltorkade tomater, paprika, vitlök samt ost – en kvart i ugnen och sedan är det bara att hugga in. Smakskens till sista slicken.
Satt ute på gården med Sebbe. Det är så skönt att bara sitta och glo.