Jag måste ta en promenad för att rensa mina tankar. Jag inser att den meningen låter som något hämtat ur Dallas. Men så är det. Känner mig stressad, darrig och låg. Och jag undrar hur den här sommaren kommer att klaras av i det Kimska hemmet. Jag menar; det är redan för varmt. Jag hatar att svettas men gör det numera av minsta lilla fysiska ansträngning. Exempelvis av att promenera till tunnelbanan (fem minuters promme).
Nej; det beror inte på att jag är en oldie but goldie utan på pillren jag äter. De får en att svettas konstant. Finns det svettfetischister? Jag har ju frågat det förr men frågar det igen; finns det navelluddsfetischister? Jag skulle kunna tjäna en rejäl hacka.
Jag vet att jag är lite äcklig nu.
Men jag är ganska snäll.
Etikett: ångest och eufori
Försovningar suger
Vemod
Hmmm… jag är på vemodigt humör. Kanske för att jag blev väckt av telefonen och inte fick drömma klart. En dröm behöver ett slut. Framförallt om det är en otrevlig dröm, annars hänger man kvar i den tills den får ett The End.
Jag kan liksom inte försätta mig i en situation som kan vara smärtsam just nu. Jag måste fega. Kan inte vara sårbar. Det vore för farligt. Måste tillfälligt sätta lås på mitt hjärta. Det är väl ok, bara man inte blir bitter.
Ja ja, nu svamlar jag bara. Har inte fått mitt morgonkaffe ännu.
Spott
Hur kan rött bli grått? Hur kan ren snö bli skitigt hagel? Hur kan mustigt vin bli blaskigt vatten? Hur kan en fridfull kyrka bli ett brinnande helvete? Hur kan en grön skog bli skövlad barmark? Hur kan 100 bli 0? Hur kan en fin, levande päls bli en död hängande klädtrasa? Hur kan en vän bli en fiende? Hur kan en levande färgglad människa bli ett stelt svartvitt fotografi? Hur kan ett ljus slockna om ingen släcker det? Hur kan glädje bli vrede? Hur kan verklighet bli saga? Hur vet man att man kan lita på en människa? Man vet aldrig. Det är bara att ta en tugga av livet och hoppas på att man inte behöver spotta ut den igen.
Jag. Orkar. Inte. Jag. Vill. Inte.