Kategori: Privat

Genombrott

כל הזמן אוהבת אותך

Hur går det med mina språkstudier, kanske ni undrar.
Jodå. Det går långsamt framåt. Det är så mycket att hålla reda på.
Det är kul att få ett överraskande genombrott då och då.
Häromdagen lyssnade jag på min favoritlåt och plötsligt förstod jag en hel textrad och jag började småskratta för mig själv där jag strosade i snön med lurarna i öronen.
Kol ha’zman ohevet otcha sjunger Dana och det var ju en kul slump att jag kände till samtliga ord i denna mening.
kol=alltid
ha betyder bestämd form av ett substantiv
zman=tid
ohevet=älskar (feminin form)
otcha=dig
Så vad blir det? Jo: jag älskar dig hela tiden.
Nu är jag inte helt säker på att כל הזמן אוהבת אותך är den exakt rätta stavningen, men… låt oss hoppas så.

En himla tisdagsröra


Det är många, många som googlar på “modeblogg” och hamnar här. Jag vill inte göra någon besviken så här kommer en dagens outfit (förresten: “håret ska färdas”?)

Grabbig 90-talströja – USW
Ursnygga blå/svartskiftande jeans – H&M
Svarta assköna herrunderbyxor – H&M
Svarta strumpor med blomsterdetalj – strumppostorder
Svarta, spetsiga skor – Zara
Svart gubbkeps – Åhléns tror jag
Glammigt, eller hur!
Det är ännu fler som googlar på “porr” och liknande så här kommer en halverotisk bild med moderelaterad text (två flugor i en smäll):

Eftersom jag är väldigt uttråkad just nu försöker jag göra nyttiga, tidskrävande saker i hemmet. Jag gick igenom min garderob för att se vad som kan läggas i den där insamlingslådan som ställts utanför mitt sopsorteringshus. Jag hittade en massa roliga kläder som jag dessvärre inte kommer i längre – inte så mycket på grund av gubbfetma utan snarare på grund av ålder (acceptera). Jag kan dock inte göra mig av med dessa toksnygga svarta finbyxor med röd rand på sidan. Jag måste kunna ta fram dem då och då och gå runt med dem hemma, fastän jag verkligen aldrig någonsin kommer kunna knäppa dem igen.

Vi kan konstatera att det finns inget härligare ställe att ligga på än bland min nytvättade, nytumlade tvätt. Inte har jag hjärta att be honom lyfta på arslet och gå och lägga sig nån annanstans heller.

Och så kan vi konstatera att Liza Marklunds Gömda går att köpa för 39:90 på Lidl på Sveavägen…

Otålig

Jag kan inte tänka klart just nu.
Försöker distrahera mig själv genom att arbeta hårt, städa och dona, fixa boken och omslaget, lyssna en massa på mellolåtarna samt en massa andra saker men det funkar inte så jättebra.
Jag tänker bara på en sak.
Tänkte att det hela blir lättare om jag har ett datum och nu har jag det. Semesteransökan är beviljad, hundvakten är förvarnad och biljetten är betald.
Nu kan jag inte göra så mycket mer.
Vet ni förresten hur många dagar jag och Y “kände” varandra innan han bokade sin flygbiljett till Stockholm?
4!
Hahaha.
“Jag måste vara oemotståndlig”, sa jag när vi konstaterade detta igår. “Ja, det är du”, svarade han.
Vi umgicks dock i stort sett dygnet runt under de där fyra dygnen. Tacka Moder Jord för SMS, MSN, webbkameror och telefoner. Vi umgås lika mycket nu också. Förutom på helgerna då han är med sina barn.
Och vet ni hur mycket han sken upp när jag igår kväll berättade den goda nyheten? Som en sol! Med raka, vita tänder.
Åh, detta liv.
Ursäkta mitt tjat. Men som sagt… jag kan inte tänka på annat just nu.
57 dagar kvar.

Ett kort, rakt inlägg

Fy fan vad jag saknar honom.
Dansken kommer snart över och vi ska se mello hos en väninna.
Och jag bara saknar och saknar och vad jag än gör, från morgon till kväll, så finns han där.
Han lämnade ett par skor i mitt badrum. “Jag kommer inte behöva dessa varma skor på ett bra tag och resväskan är överfull så jag lämnar dem här”. Varje gång jag går in i badrummet ser jag dem. De står där. Orörda. Den som senast rörde dem var han.
Detta foto knäpptes för exakt en vecka sedan. Jag var så lycklig även om jag visste vad som komma skulle. Jag är lycklig nu också. Men även väldigt nedstämd.