Kategori: Privat

Ingen matematiker

Lite ditt och datt.

För ett tag sedan ”hjälpte” jag en tredjeklassare med matteuppgifterna och det gick ju inget vidare.
Igår hjälpte jag en förstaklassare och nu gick det bättre. (Jag räknade på fingrarna som vanligt.) Mina matematikkunskaper ligger alltså på nivå med årskurs 1. 🤡

Det gick betydligt bättre med modersmålsläxan (finska), trots att jag aldrig studerat språket i fråga måste jag ju tillägga. Alltid nåt! 

Nu har poddavsnittet som jag talade om för ett tag sedan släppts. Här kan du höra min vän Emil samtala med den israeliska sångerskan och legenden Ilanit, och ja, runt 11:25 nämns undertecknad. 🙂

Jag lyssnar väldigt mycket på olika poddar och för några dagar sedan snöade jag in mig på att lyssna på Alexander Bard; klok som en bok och rapp i käften. Gillar människor som kan tänka ett eller två extra varv, och ifrågasätta _allt_.
Rekommenderar Söndagsintervjun: Alexander Bard – den kontroversiella predikanten, från 2018. Du hittar den där poddar finns.

Apropå mitt inlägg Eurovision Overload så ägde igår alternativa ESC-tävlingar rum i såväl Finland som i Sverige. Inte helt överraskande vann Island i båda ”tävlingarna”.

Vi (få) som (fortfarande) gillar Melanie C kan gotta oss varje torsdag. Då kör Sporty Spice nämligen livesändningar på sin youtubekanal. Det är Q&A och samtal om ditt och datt och för oss popfantaster är det så underbart att få höra historier om hur olika låtar har kommit till o.s.v. Rekommenderas. Här är en länk till gårdagens liveström.
Och här hittar du senaste singeln Who I Am.

Musiker är för mig personer som ”alltid” har funnits där och jag känner mig trygg med dem. Därför är jag ett troget fan och därför tar jag väldigt sällan till mig en ny artist. Jag tror att den senaste artisten som jag på allvar började följa var Lady Gaga. Och det var ju ett tag sedan.

Trevlig helg och Shabbat Shalom.

Goda men sk*tiga nyheter!

Blake har varit risig i kistan i flera dagar och det är fruktansvärt stressande att ha ett sjukt husdjur. Man är så orolig hela tiden. Förmodligen samma känsla som när man har ett sjukt barn.
Nu sov han äntligen en hel natt utan att väcka mig för besök på herrarnas och på morgonens promenad producerade han äntligen en frisk och normal ba*skorv. Aldrig har jag blivit så glad och lättad av att få se nåt så sk*tvackert! ❤️💩

LITE INFORMATION: Jag ska de kommande dagarna göra om bloggen för första gången på länge. Ber om ursäkt för eventuella barnsjukdomar.

Finsk måndag

Äntligen måndag. Jag älskar vardagen och avskyr påtvingade helger, som valborg eller 1 maj eller vad det nu var för sossetrams som vi just var tvungna att genomlida.
Usch.

Jag hittade en gammal pärm med tidningsurklipp från 1992. Där fanns en folder med bilder och intervjuer med den finska favoriten Kikka (RIP). Jag blev eld och lågor och gjorde ett kollage.
Jag kanske borde skriva ett längre inlägg om varför jag älskar Kikka, men här är ett inlägg från i fjol, i samband med att det gjordes en radiodokumentär om denna legendar: Kikka!

Jag lyssnar för övrigt väldigt mycket på finsk musik just nu; det görs så vansinnigt mycket bra POP i det här landet och det är ack så synd att så väldigt få människor förstår det skogstokiga finska språket. Jag tackar dagligen mina föräldrar för att de lärde mig finska. Även om min finska är långt, långt ifrån perfekt.
1000 tack!

På den tiden (70- och 80-tal) var det superfult att tala finska i Sverige och jag har flera kusiner som hade föräldrar som inte var lika raka i ryggraden som mina – de talar ingen som helst finska idag.

Synd.

För dem.

Finskan är ett fantastiskt språk. Men ja, svenskan är – och kommer alltid att vara – mitt förstaspråk. Det vill säga det språk som jag tänker på, drömmer på, och inte minst RÄKNAR PÅ.

Dessa fyra album har jag just nu på shuffle:

Paula Koivuniemi ”Elämästä”
Laura Voutilainen ”Miks ei”
Sanni ”Trippi”
Antti Tuisku ”Valittu kansa”

Lyssna på dessa alster om du vill höra god finsk – nutida – musik.

Veckoslutet | Viikonloppu

Hej! Idag skriver vi på två språk.

Hei! Tänään kirjoitamme kahdella kielellä. (Hyvin harvoin kirjoitan suomeksi, joten älä valita.)

Den här söndagsmorgonen började som så att jag och Blake strosade bort till en väninna för morgonfika. Genast hade jag famnen full med hundar. Det är så skönt att bo med vänner i närheten; det är inte ofta jag har haft det så här i livet.
Roligt också att Blake kommer överens med väninnans hundar. Chihuahuor är ju kända för att vara en smula ”rasistiska” – de kommer ta mig tusan alltid överens med andra chihuahuor.

Tämä sunnuntaiaamu alkoi siten, että Blaken kanssa piipahdimme ystävän luona aamukahvilla. Heti oli syli täynnä koiria. On kyllä kivaa kun on ystäviä lähellä; ei ole usein minulla ollut tämä tilanne.
Kivaa myös, että koirat tulevat toimeen keskenään. Chihuahuathan ovat hieman ”rasistisia” ja tykkäävät yleensä pelkästään toisista chihuahoista.

Ungdomarna firade vappen på klipporna och lämnade en massa skräp efter sig. MEN! Farbror är inte arg. Bara tacksam över att de inte krossade flaskorna!

Nuoret juhlivat vappua kallioilla ja jättivät kamalasti roskaa. MUTTA! Setä ei ole vihainen. Kiitollinen vaan siitä, etteivät hajoittaneet pullojaan.

De senaste två veckorna har jag och hunden min motionerat väldigt friskt. Äntligen är vädret inbjudande (eller utbjudande) och vi går och går i vår vackra stad och njuter av vyerna.
Tölöviken här.

Viimeiset viikot olemme koirani kanssa lenkkeilty paljon. Vihdoin on houkutteleva ilma ja me kävelemme ja kävelemme ja nautimme upeasta kaupungistamme.
Töölönlahti tässä.

Under den senaste veckan har vi promenerat mycket i Lillhoplax (som jag tycker mycket om) och längs stranden där.
Wikipedia: ”Området är i viss mån en protest mot 1960- och 1970-talens strama, gråa arkitektur. Lillhoplax har byggts enligt postmodernismens principer med pastellfärgade hus och slingrande gator.”

Viime viikon aikana olemme käevelleet paljon Pikku Huopalahdessa (josta pidän kovasti) ja siellä sijaitsevaa rantaa pitkin.
Wikipedia: ”Värikäs alue on jonkinlainen vastaisku 1970-luvun harmaille betonilaatikoille.”

Vardagsrapport (trôk!)

Ja’a.
Det är sannerligen märkliga tider vi lever i.
Man kan tro att folk blir lite kreativa under denna karantän men så fungerar det inte riktigt. Själv får jag ingenting gjort och jag bara väntar på att vardagen ska vara tillbaka.

Blake och jag åkte ut på landet i några dagar (nej, vi beblandade oss inte med andra, så ingen fara!). Det var ju skönt men det var ännu härligare att komma hem igen. Helsingfors är en fantastisk stad.
24 timmar på vischan är helt okej men sedan börjar det klia över hela kroppen och jag får ångest och känner mig iakttagen. Usch.

Vidare har jag börjat motionera. Alltid nåt!
Jag blev tipsad om en bra runda om drygt 10 km. Första dagen sprang (!) jag åtta kilometer och gick i rask takt resten. Inte illa!
Dag två (igår) powerwalkade (alltså ”kraftpromenerade”, som ex-maken brukade säga) jag hela 15 km. Gubbfläsket brann så skönt. Det nästan slog gnistor om gubbmagen. Gött!
Hoppas att jag inte drabbas av hälsporre igen bara.