personligt, pop och politik
Han såg på mig med skräckblandad förtjusning och pep; “Så till nästa gång ska jag läsa igenom boken?”
“Ja”, svarade jag, “och så ska du kunna besvara frågor som ‘hur många poäng fick Västtyskland av Sverige 1986?’”
Sedan fnissade vi lite.
Ibland blir jag väldigt stressad och pressad och trött och psykiskt utmattad av att det är så mycket ljud överallt. Tänk er att ni står på en perrong och ni hör en massa onödigt oväsen hela tiden. Någon smattrar med händerna. Någon halvstampar med de sylvassa klackarna mot stengolvet. Någon visslar. Ett gäng ynglingar kommer farande på skateboards (usch!). Tänk om alla de där ljuden upphörde – fatta så skönt.
Idag var det mycket ljud på jobbet och när jag satt på tuben hemåt satt det så klart ett par otroligt pladdriga brudar på ena sidan om mig. På den andra satt en man som talade högt i mobilen.
Jag ville skrika; SHUT THE FUCK UP! men vågade så klart inte. När jag och Sebbe kom ut i skogen tog vi varsitt djupt andetag och älskade livet.
Jag fick veta förstod idag att mitt ex blivit tillsammans med en av karlarna jag dejtade i somras och jag blev överraskande nedstämd. Minnen sköljde genom mitt redan utmattade huvud och jag blev ledsen. Men ändå på ett bra sätt. Jag tror ju att sorg kommer i en viss mängd och ju snabbare man får ur sig det desto bättre. Det senaste året har jag nog mest gått och sipprat så det var nog bra med en flod av sorg. Kanske är jag av med eländet nu.
Jag ska inte kommentera sporttöntarna som återigen, mycket bittra då de inte fått fi**a, varit ute och härjat.
Lägg ner eländet! Sluta dalta med vuxna karlar!
Inlägget ska istället handla om den fantastiska hösten! Igår var jag och Sebbe ute på en extravagant extrarunda. Vi avvek från våra vanliga stigar och hamnade plötsligt i ett område jag inte hade en aning om existerade. När vi sedan strosade hemåt, från ett för oss helt nytt håll, tänkte jag på hur annorlunda allting ser ut när man ser på saker och ting ur en annan vinkel. Lite som livet. Egentligen ser vi på samma sak men beroende på varifrån vi tittar ser det annorlunda ut. Tänk om vi alla kunde byta plats för en dag. Fred och kärlek skulle komma lika säkert som en höjning av SL:s taxor.
Återigen måste jag ryta till.
Jag kan inte känna hopp för mänskligheten så länge folk är så patetiska som de är.
Jag menar; vuxna män(niskor) går på fotbollsmatcher och håller på ett lag, och hur man ens kan hålla på ett lag förstår jag inte, för vad är ett lag? Spelarna byter ju tröja stup i kvarten och därmed är det enda som “är” laget själva bokstavskombinationen – typ Ajax eller Yes eller Vim.
Hursomhelst så förlorar just den där bokstavskombinationen som den ena halvan av publiken finner tjusigast och så slåss de.
Ok om det bara påverkade dem själva (för övrigt min inställning till till exempelvis droger) men så är det ju inte. Tänk på de enorma summor skattepengar som går åt till insatser. Tänk på min väninna som bor i Solna, som måste planera sina resor till och från jobbet efter matcherna på Råsunda för att slippa trakasseras av dessa neandertalare på tuben.
Fy fuck för sport säger jag.
Sportskatt nu! De som vill ta del av denna primitiva hobby får själva betala för’t.
Det enda positiva med sport är utövarna.
Sport är porr, y’all.
