Kom vi inte överens om att ni skulle städa efter er?

När ni (i närmare två månader) plågade mig med era patetiska nyårssmällare – kom vi inte överens om att ni skulle städa efter er? Drygt tre månader senare ligger ert skräp kvar och – som sagt – ni har mage att gnälla över lite hundskit.
Ni ska veta så jävla mycket hut.
Nej, jag vet att två fel inte blir ett rätt, men tänk till lite nu. Lite frisk och fin hundavföring under sulan får er att skriva insändare efter insändare men ni skiter (hehe) fullständigt i alla gifter som vår stackars jord tvingas suga i sig.
(För övrigt är det idioterna som ej kopplar sina hundar som inte plockar upp efter dem – de har ju inte koll på var och när de uträttar sina behov.)
När vi ändå är inne på ämnet så kan jag berätta en lustig sak som hände igår. Sebbe skulle just gå på muggen då han noterade att en katt satt på andra sidan staketet. Nåväl, nöden har ingen lag, tänkte Sebbe och vände arslet mot katten som följde hunden min med intensiv blick. När Sebbe gjort vad han skulle så vände han sig om och skällde aggressivt och det hela var så komiskt, så komiskt. Okej, det lät inte så kul nu när jag skrev det, men tro mig: igår, live, var det fantastiskt underhållande.

En fasad är en fasad

Huset mittemot fick sig en makeover för ett par år sedan och ända sedan dess har folk vallfärdat för att titta, beundra, vidröra och inte minst fotografera underverket. Ibland (som idag) klättrar de till och med uppför stuprännan för att verkligen komma nära!
Själv tycker jag att sådana här saker är helt ointressanta, men jag vet att exempelvis min Handyman mer än gärna skulle stå och glo och klämma på husfasaden.
Tänk så olika vi människor är.
snokare

Allt detta för att nåt ljushuvud fick för sig att trixa med tiden

Ju mer jag tänker på det desto mer tvär och ilsk blir jag.
Tid är tid och inget man kan förhandla om.
Här sitter jag och väntar på tuben, ja, jag missade ju just mitt tåg eftersom jag på grund av klockvrideriet är fullständigt ur balans. Jag ser ut som ett vrak och är på dåligt humör eftersom jag inte klarar av stressiga morgnar. Vad händer när jag är på dåligt humör? Jo, jag är småotrevlig och sprider inga positiva energier omkring mig. Jag slarvar i mitt yrke. Jag hoppar av min hälsosamma livsstil då jag känner sug efter tröst och flott och följderna ser vi framför oss: fetma och hjärt- och kärlsjukdomar och inte minst arbetslöshet.
För vad?
En lousy liten timme som nån fick för sig att mixtra med.
Jag ser fru Samhälle sitta där och med bakåtböjt huvud skratta vulgärt så de läppstiftsindränkta (hugg)tänderna syns. ”Grabben har det har det lite för gott just nu”, väser hon.
När man, som jag, har sömnproblem och äntligen har kommit i fas och funnit en rytm som är långt ifrån idealisk men som ändå funkar, så är det helt åt helvete att behöva ställa om sig. Igen. Och igen. Och igen.
Vad kostar detta sattyg samhället i både rena pengar (sjukdom, sena ankomster, urspårade tåg (pga trött, ouppmärksam personal)) och allmänt sureri? Och tänk så fula och trötta alla är idag! Ogifta blir de vi, och därmed olyckliga suputer som kommer att kosta oss alla enorma mängder pengar och resurser.
Och vad händer med grabbar som är för fula för att få komma till? De blir huliganer och vandaler. De sabbar, klottrar och förstör.
FÖR EN LITEN TIMJÄVEL!
Läs mer om detta onödiga fenomen, som ej används överallt i världen, på Wikipedia.
Läs även andra bloggares åsikter om
SvD DN Syd Exp AB