Lite hat

Hej. Nu åker jag tunnelbana igen.
När du reser dig upp på tunnelbanan, så att subban bredvid dig ska kunna ta sig till dörrarna utan att riva med sig halva inredningen, så förtjänar du – om inte en kyss – så åtminstone ett tack. Eller kanske ett litet leende. Eller vad fan, en blick åtminstone. Men nej. Inte i vårt fantastiska Sverige.
Jag kräks på ohyfsade människor. Hör ni det? KRÄKS!
Hoppas hon drabbas av vestibulit.