En saanut yöllä unta, joten kuuntelin Sannin uutta albumia ”Muutos”, ja huh! mikä levy. Tämä nuori nainen on kyllä niin lahjakas.
”Muutos on mun ensimmäinen yksin tekemä albumi. Sävellysten ja sanoitusten tekemisen lisäksi olen tuottanut, sovittanut, äänittänyt ja soittanut soittimet itse.” –> https://www.klangi.fi/…/sanni-julkaisi-ensimmaisen…/
Hienoa suomalaisessa musiikissa on se, että sanat ei kerro pelkästään siitä samasta ”bla bla, I love you”. Sannin sanoitukset on… Wow! (Jälleen kerran kiitos äidille ja isälle, tästä suomen kielen lahjasta.)
Rakastan maata pimeässä musiikki luureissa, ja oikein kunnolla KUUNNELLA. ’Syöpäkuolemaballadi’ (näin Hesari sen kuvailee) ”Haukilahden rantaan” sai tämän vanhan mieskropan värisemään.
I fredags, 18:e oktober, släpptes Kylies sjuttonde (!) album och efter att ha lyssnat hela den gångna veckan är jag nu redo att publicera min livsviktiga recension.
Inte Kylies snyggaste albumomslag.
Lights Camera Action 3/5 Första singeln (om man inte räknar de fyra samarbetena som slängts på som avslutning på albumet) känns som att den är riktad direkt till TikTok-generationen (alltså inte mig). Den är skön och effektiv och visst gillar jag låten, men den kommer inte att hamna på min Kylie topp 50-lista.
Taboo 5/5 Ja, ”Taboo” påminner lite om Madonnas ”Hung Up”. Samma pumpade sound – samma driv – och det går ju jag igång på. Sköna stråkar dessutom och tre ord på franska.
Someone For Me 5/5 Detta var min första omedelbara favorit. Mycket tack vare texten där hon är lycklig för sin väns skull men ändå undrar om hon inte har nån härlig karl åt Kylie i rockärmen. Synd bara att Kylies vackra röst är så manipulerad.
Good As Gone 5/5 Den här växer hela tiden. Första gångerna jag hörde ”Good As Gone” tyckte jag att den var okej. Nu är detta en av mina favoriter. Fiffig text. Jag lyssnar mycket på texterna när jag lyssnar på musik. Hade passat utmärkt på albumet ”Fever” (2001) men det gäller många av låtarna på ”Tension II”.
Kiss Bang Bang 4/5 Under den gångna veckan har jag ofta vaknat med just ”Kiss Bang Bang” i huvudet och det är ett bra tecken. Väldigt nära en full femma men jag försöker att inte vara alltför positiv.
Diamonds 4/5 Förmodligen till en början sämsta låten enligt mig, men även ”Diamonds” växer. Jag går igång på partierna där Kylie ”rappar”.
Hello 4/5 Creepy text. Kylie är en stalker som beter sig som en psykopat. Härligt driv i denna electrodröm till låt.
Dance To The Music 3/5 På sociala medier läser jag att många fans anser att denna ganska platta låt är albumets sämsta och jag får väl hålla med. Jag tycker ändå att den är ganska skön och harmlös.
Shoulda Left Ya 5/5 Vi kommer inte närmre en ballad än så här och ”Shoulda Left Ya” hade passat bra på mitt favoritalbum ”Golden”. En skön låt att lyssna på i soffan en fredagskväll, medan regnet piskar mot rutorna och vindarna viner aggressivt.
Edge of Saturday Night (med The Blessed Madonna) 3/5 Avslutningsvis de fyra samarbetena som har släppts under året. Den här är okej men ingenting jag lyssnar på aktivt.
My Oh My (med Bebe Rexha & Tove Lo) 1/5 En så otroligt billig låt. Skulle ha kunnat vara en b-sida till valfri Aqua-singel på nittiotalet. Rösten är totalt söndermanipulerad. Usch.
Midnight Ride (med Orville Peck och Diplo) 3/5 Poppig country. Jag vet inte varför men jag tänker på någon låt från Eurovision Song Contest. Orville Peck har en fantastisk, djup, supermanlig röst som jag går igång på. Hör dock inte hemma på detta album.
Dance Alone (med Sia) 2/5 Jag skulle kunna gilla ”Dance Alone” men jag gör bara inte det. Jag förstår inte poängen med dessa fyra samarbeten och de borde inte ha inkluderats på ”Tension II”.
”Tension II” är uppföljaren till supersuccén ”Tension” (som jag skrev om här) och det hela är mycket logiskt eftersom Kylie ska ge sig ut på en jätteturné om några månader. En turné som kallas just Tension Tour. Tvåan är lite mer elektronisk än ettan och jag gillar bägge två. I någon intervju sa Den Berömda Sångerskan att ”Tension II är lite en tillbakagång till Fever” och som jag skrev ovan så håller jag med om det.
Låtarna är extremt korta. Den kortaste (”Shoulda Left Ya”) ynka 2 minuter och 20 sekunder. Är detta också en TikTok-effekt tro? Det finns dock – tack och lov – en utgåva med ”extended versions” och det är den jag lyssnar mest på just nu. Den såldes exklusivt på Kylies hemsida under en begränsad tidsperiod men den dyker nog upp på de olika streamingplattformarna inom kort.
Många av oss Kylie-fanatiker blev förvånade när hon nyligen – istället för att släppa en ny version av senaste hitalbumet Tension – valde att informera oss om att det i mitten av oktober kommer en helt ny fullängdare: Tension II. Samtidigt nåddes vi av den goda nyheten att nya singeln Lights Camera Action var på kommande. I natt klockan 00:00 släpptes EP:n på Apple Music och jag satt så klart och väntade. 00:01 slog jag igång musiken och som vanligt när det gäller Kylie, så blev jag inte besviken.
Lights Camera Action känns verkligen som Tension II, så det var helt rimligt att ge kommande albumet just denna fantasilösa titel. Helt rätt, trots allt. Singeln går lite ”djupare” in i dansgenren, där Tension bara var och nosade.
Jag måste påminna om den fristående singeln Skirt, som släpptes 2013. Redan då var Kylie inne på denna dansgenre, men av någon anledning backade hon (eller skivbolaget).
Israeliska ESC-femman Eden Golan får ett pris av svenska folket. 215 000 kronor samlades in, som sedan dubblerades av Keren Kajemet. Dessa pengar kommer att gå till uppbyggnaden av den av Hamas förstörda kibbutzen Nir Oz. Livsmedelsbutiken kommer att heta Eden’s Supermarket. En anonym donator finansierade dessutom en skulptur som en personlig gåva åt Eden.
Jaha, vad säger vi nu då? Eurovision Song Contest kom och gick. Som en gammal schlagerräv kan jag konstatera att årets upplaga har varit tidernas mest psykiskt påfrestande. Det är inte särskilt kul att se vänsterextremister i ohelig allians med islamister ränna runt på gator och torg och gapa om en ny förintelse.
Detta kommer bli ett spretigt och långt inlägg då jag har så många tankar i huvudet.
Världens mest mobbade 20-åring visade var skåpet ska stå. Eden Golan visade vad klass och värdighet är. Israel fick 323 poäng av tittarna. Hela 15 tolvor (alltså högsta poäng) och dessa kom från: Australien, Belgien, Finland, Frankrike, Tyskland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, San Marino, Spanien, Sverige, Schweiz, Storbritannien samt ROW (Rest of the World – d.v.s. tittarna i länder som inte deltar). Däremot nollades Israel av en massa jurygrupper. Däribland Finland och Sverige. Detta är skamligt och skandalöst. Jag har ögnat igenom vilka personer det var som satt i dessa två jurygrupper och minst en person i den finska juryn skrev på ett ”Bojkotta Israel i Eurovision”-upprop för ett tag sedan. Flera personer i den svenska juryn uppges vara ”palestina-aktivister”. Är det proffsigt att låta sådana människor sitta i en jury, som ska vara opolitisk? Att dessa jurygrupper sedan nollar Israel säger ju allt. Detta är så oerhört B och så utstuderat och genomskinligt. Skäms tv-bolagen inte ens?
Mina tankar om tävlingen från start till mål. – Jag tycker att inledningen med Björn Skifs var ganska… underväldigande. Ett väldigt märkligt val. (Inget ont om herr Skifs.) – De som buade när Eden Golan uppträdde – och de som buade varje gång Israel fick poäng – är människor som jag föraktar med hela min själ. Vilka patetiska as. – Visst är det märkligt att när Nederländernas Joost Klein blev diskad, då han tydligen varit våldsam mot en kvinna i produktionen, så började folk försvara honom. ”Justice for Joost” och annat trams. Vad är det för fel på folk? – En av de låtar som stannar kvar på min spellista är Litauens ”Luktelk”, framförd av Silvester Belt. Jag tycker verkligen att den är härligt rivig. – Inslaget med Karin Falck – legenden – var lite gulligt. – Att det gick så pass dåligt för Spanien och Storbritannien (noll från tittarna) kan kanske ha med att folk är lite trötta på det där porriga. Jag gillar förvisso den spanska låten ”Zorra”, men de där nakna stussarna klarar jag mig utan. Olly Alexanders ”Dizzy” är så homoerotisk att den blir pornografisk. Till och med jag rodnar. Kanske folk är trötta på allt detta porreri? Jag är det. – Jag ogillar allt som irländska Barbie Thug står för. Hon låtsas vara ”icke-binär” men hon är bara en uttråkad heterobrud som vill känna sig ”speciell”. Hon viftar med regnbågsflaggan och vill ”representera” mig och andra normala HBT-personer. Nej tack, säger jag då. – Det gick dåligt för vårt finska skräpbidrag. Bra. Då kanske folk kan rösta fram nåt seriöst nästa gång. Tänk att vi hade kunnat skicka Sara Siipolas fantastiska ”Paskana”, men töntarna röstade istället fram Windows95Man. – Vinnaren Nemo från Schweiz är toppen på scen men låten ger jag inte mycket för. Är dessutom så trött på detta ”icke-binära” trams. Nemo. Du är inte ”icke-binär”. Du är en kis som gillar tjejiga saker. Det är helt okej. Du behöver inte kalla dig ”icke-binär” för det. Du inser kanske när du blir torr bakom öronen. – Jag trodde att Österrike skulle få betydligt fler röster av tittarna. – Vad är det med Carola? I pausnumret visade hon återigen vem det är som är Stjärnan. Charlotte och Conchita förblev körflickor. ”Abbatarerna” var förresten väldigt… underväldigande. Kunde de inte hitta på nåt roligare sätt att fira ABBA? – Nu svär jag i kyrkan: jag är så väldigt trött på Loreen och hennes spelade ”flummighet”. Vad var det där för mellanakt? Hon satt och sprattlade på en stol och mumlade fram sina låtar. Riktigt dåligt.
När jurygrupperna nu hade bestämt sig för att göra allt för att Israel inte skulle vinna så kunde de väl ha valt Kroatien istället? Varför just Schweiz? ”Rim Tim Tagi Dim” hade varit en värdig vinnare.
Nu är ESC äntligen avklarat och jag kan andas ut. Aldrig tidigare har jag önskat att veckan bara skulle vara över. I år har detta, som sagt, varit en väldigt påfrestande upplevelse.
