Idag fick jag äntligen böckerna jag beställde för över en vecka sedan. ”Varsågod Kim”, sa den väldigt trevlige blattehunken på mitt sk postställe. Män är så trevliga mot mig nuförtiden. Varför vet jag inte men jag njuter av det.
Vet heller inte vilken bok jag ska börja med.
Kategori: Media
Helgen var filmfylld
Det blev mycket film i helgen! Förutom den vidriga Min stora feta grekiska semester såg jag följande mer eller mindre sevärda filmer.
Först ut: I Love You, Man. Paul Rudd har jag alltid haft ett gott öga till, så han var väl den egentliga anledningen till att jag ville se denna film. Det var innan jag visste att superhunken Andy Samberg fanns med som ögonkaramell. Honom är jag väldigt förtjust i (grrr). Jag gillade denna film men jag har ingen lust att se den igen. Hade ingen aning om vad den handlade om och just därför fann jag den en smula spännande – perfekt för en regnig lördagskväll i början av oktober! Kortfattat handlar den om en karl som ska gifta sig med en kvinna som inte suger av honom tillräckligt ofta. Han inser att han inte har några vänner och det är ju KONSTIGT och UDDA så därför går han på man dates. Egentligen rätt tramsig, men som sagt – spännande då jag inte hade nån aning om vad som komma skulle. Jag belönar den med KKKKK
Jag såg även The September Issue. Intressant och lagom ansträngande. Jag älskar allt som har med tidningar och magasin och publishing att göra (därför älskade jag tv-serien Dirt, och av bland annat samma anledning superälskar jag Ugly Betty). Inte så konstigt – jag gav trots allt ut det fantastiska företagsmagasinet TM på 90-talet! Jag belönar även denna med KKKKK
Avslutningsvis såg jag Coco Chanel (från förra året, med bl.a. Shirley MacLaine). Mycket spännande. Inte heller här visste jag vad som komma skulle då jag inte kunde min Coco. Jag blev naturligtvis oerhört förtjust i Sagamore Stévenin. Tokhet med mustasch! Jag belönar den med hela KKKKK
Lördagen inleds med lite sport *chock*
Jag måste bara skriva årets andra och sista sportrelaterade inlägg (nej, beundrarinlägg om Zlatan räknas inte).
Grattis Rio!
Jag höll såklart på ljuvliga Madrid.
Oprah i all ära (love her), men att skicka in henne OCH Obama i matchen kändes ju bara töntigt. ”Är det det som ska krävas, liksom?”, skulle vi alla ha fräst om Chicago fått OS.
Nu räcker det med sport. Enda anledningen att jag bryr mig är att jag älskar omröstningar och val och folk som jublar och gråter av lycka.
Angående den där statyn förresten, så vore det väl härligare om Zlatan kunde komma som uppblåsbar docka.
Men jag vill inte gå ner på karln
När jag gick hemifrån började regnet plötsligt ösa ner och nu sitter jag på jobbet iklädd byxor som limmar sig mot låren. Tröttheten är påtaglig och den extra långa arbetsveckan ligger framför mig som en evighetslång banan.
Vad får mig då att inte tappa humöret? Anna Anka såklart. Det blir en riktig Anna Anka-kväll på både TV3 och TV8. Jag kommer dock inte att ligga och smaska på någonting onyttigt i TV-soffan, nej det törs jag inte, då jag vill vara lika fin och smäcker som Anka. Se, hon är en finfin förebild och inspirationskälla.
– I USA är folk uppåt och glada, men här är de så sura i kassan på Ica att man undrar vad man har gjort. Ett litet smajl skadar inte, säger Anka till DN och jag sitter och nickar instämmande. Fuck vad jag stör mig på otrevlig butikspersonal, som den där subban på min lokala matbutik. Hennes kö är oftast obefintlig medan de andra ringlar långa. Usch. Jag, och tydligen många med mig, väljer bort otrevliga inslag så ofta vi kan. Visst är det tragiskt att vi lever i ett samhälle där man blir överraskad och glad – ja, nästan lite småförälskad – när någon är trevlig!
Skulle jag byta denna sju dagar långa arbetsvecka, då klockorna ringer i kör klockan 05:30, mot Anna Ankas fantastiska liv? Javisst. Jag skulle dock inte vilja gå ner på den fule Paul. Där går gränsen. Så kudos till Anna som tar den i munnen så ofta maken önskar.
Kort om Anka
Anna Anka fick mig att slå på radion i morse. Är inget radiofan kan jag kort konstatera – faktum är att jag inte lyssnat på radio på många herrans år men sedan ett tag tillbaka har jag lyssnat på Vakna med The Voice på torsdagar då Katrin Zytomierska medverkar.
I morse var det radiodags igen. Jag slog på Rix MorronZoo för att höra fru Anna Anka.
Hahaha.
Säga vad man vill om hennes åsikter men hennes humor faller mig i smaken. Hon är ju ingen trist dam direkt, utan hon avhandlar avsugningar och slickerier på löpande band. ”Paul är den bäste slickaren”, sa hon t ex i morgonens program.
Hahaha.
Allt kombinerat med hennes extremt monotona, knarriga röst och horribla dialekt. Ja, riktigt vidrig i mina öron.
Jag ser redan fram emot att se Anka i kvällens Skavlan på SVT . För att inte tala om intervjun i TV8 på måndag.