Jag förstår att ni har väntat på en kommentar från mig angående det senaste Israeldramat. Ja, pressen har varit minst lika stor på mig som på Carl Bildt – ni kräver att få veta!
Jag har påbörjat flera inlägg men raderat dem allihop, förutom ett som jag började skriva på igår.
Jag har spenderat en stor del av dagen med att läsa kommentarer till artiklar i israeliska tidningar och ja, de är stundtals lika skrämmande som de som finns i Aftonbladet Antisemitbladet och Expressen, men en kommentar fastnade jag lite för.
“Svenskarna snackar om pressfrihet och yttrandefrihet [och bla bla bla] men ändå var det ingen tidning som vågade publicera de där Muhammedteckningarna som dansk press publicerade.”
Därefter for jag till Italienaren med stora delar av det resterande inlägget färdigskrivet i huvudet och så då idag, till min stora glädje, läser jag en text på Newsmill med samma poänger. Läs och begrunda.
Läs även: Ingen skillnad mellan Aftonbladets och Nazitysklands hetspropaganda, Israels reaktioner beror på såren från Förintelsen, Linderborg piskar upp naziststämningar, Boströms och Gahrtons fantasier avslöjar deras egen agenda, Försök inte, Aftonbladet.
Som vanligt när jag skriver om Israel så är kommentarsfunktionen avstängd.
Hatiska galenpannor får klottra någon annanstans.
Läs även andra bloggares åsikter om israel
Kategori: Israel
Intressant doku
Jag hade den stora glädjen att få se den informativa dokumentären The Case for Israel och jag vill varmt rekommendera den. Hoppas den visas på TV någon gång i framtiden.
(Den inte så eggande) trailern finns här:
På hemsidan finns 10 klipp. Se här.
Fann en mycket intressant site: Honest Reporting, med artiklar som
The photo that started it all (se nedan), som vi såklart aldrig får ta del av någon annanstans.
En annan informativ site är StandWithUs.com.
Jag kan läsa (nåja)
Hur går det med hebreiskan, kanske ni undrar nu igen (som ni tjatar!).
Jodå. Jag har insett att det lättaste sättet att lära sig ett nytt språk är genom att lyssna på musik.
(Ja, musik funkar ju till allt! Till städning, träning, sorgbearbetning, sex, dans, matlagning, till att förena människor, till att lära sig ett nytt språk…)
Igår kväll satt jag och sorterade några av de där 14 albumen jag köpte i Tel Aviv. För att vara tvungen att lära mig titlarna så har jag lagt in dem i iTunes (skrivna) på hebreiska. Den sista låten på fantastiska Ilanits samlingsskiva hade jag inte betygsatt och jag kunde inte minnas att jag hört den, men, jag såg ju att den hette ישראלית, dvs israelit (alltså israel, som i israelit). Hurra, jublade jag, jag kan läsa!
Och vilken fin låt det var!
Passar på att bjuda på gårdagens konversation.
Yngling, 26: Why do you want to learn Hebrew? It’s very difficult for you, isn’t it?
Jag: It is very difficult, but very beautiful and extremely sexy.
Yngling, 26: Sexy? Are you serious? I’ve never heard anyone say that about Hebrew. 
Jag: It is. I like all the yoms and yams and diskotekims and shelis and chaloms and all. Mmmm…
Yngling, 26: LOL :))) You’re great :)) So when are you planning to come again for a visit?
Jag: ASAP.
Gästblogg
Vad är väl en bal på slottet?
Min vän R skickar denna bild på sig själv, och hälsar att han har haft jättekul på Tel Aviv Pride.
Ja ja.
Mhmm.
Note to self: nästa år måste jag vara där. Måste. Det kan inte bli mer paradisaktigt.
Medan grabbarna festade loss på stranden låg jag i min soffa och lyssnade på Jason Donovan. Regnet piskade mot rutorna och jag var mycket bitter. Nästa år blir det andra bullar.
Hoppas ni har en bra lördag. Jag jobbar och skriver på min artikel. Känner mig dock distraherad av bitterheten.
