Vissa tycker att jag är besatt och andra tycker att jag är konstig, men what’s new? 34½ år av den vetskapen får mig att rycka på axlarna. Jag är bara glad att jag har en hobby.
Medan andra unga, stiliga män i min ålder spenderar sina lediga dagar med att knarka och göra berusade kvinnor på smällen, och inte minst sprida klamydia, sitter jag hemma och lär mig om nästa judiska högtid. Jag vill veta allt! Sådan är jag som person. Det är allt eller inget, och jag kan erkänna att det ibland är jobbigt att vara sådan.
I helgen är det dags för det judiska nyåret och det ska firas!
Som jag skrev en gång: jag trodde i många år att jag inte gillade traditioner. När jag blev vuxen insåg att det gör jag visst det – jag är bara uppväxt med ’fel’ traditioner.
Så det så.
Det jag främst gillar med judendomen är att den hänger med i tiden. Och att den är mer än en religion – även oreligiösa kan vara redigt judiska. Det gillar jag.
Återkommer i ämnet.
Kategori: Israel
Ett lagom stort paket (Uppdaterad)
Det kom ett vackert paket från Judiska ungdomsförbundet. Som ni förstår känns det helt naturligt att få paket från ett ungdomsförbund, i och med att jag ju ser ut som 19.
Vad innehåller paketet? Vad tror ni?
Uppdatering: Nej, det var varken en t-shirt eller en kippa. Det var den judiska kalendern. Ja, jag vill ju hålla koll på alla de oändligt många judiska högtiderna.
Snart är det Rosh Hashana, det judiska nyåret, och året blir 5770.
Dagens läsvärda
Svensk press kan kritisera Israel men inte islam
Under Muhammed-krisen låg svensk press lågt och tenderade att rättfärdiga den muslimska vreden, samtidigt som man såg Jyllands-Postens teckningar som en allvarlig kränkning av den religiösa friheten. I affären med Israel bortser den svenska pressen från den legitima delen i Israels missnöje och ytterst få har fördömt Boströms odokumenterade påståenden. Det är patetiskt, skriver Jyllands-Postens opinions- och kulturredaktör FLEMMING ROSE, som blev hårt kritiserad i bland annat Aftonbladet för sin publicering av de numera världsberömda Muhammed-teckningarna.
Läs hela artikeln på Newsmill.
Läs också Vad är priset för att smutskasta Israel, Ohly?
Comments closed.
Dagens läsvärda
Organbluffen: statsmakten och Journalistförbundet i samma falskflaggade båt.
Lyssna på radiodebatten i P1 här.
Och inte minst Palestinian family: We didn’t say organs taken i Jerusalem Post (en i svensk press naturligtvis ignorerad artikel).
Läs även andra bloggares åsikter om Israel
Vad är väl 50 miljoner?
Som vanligt när det kommer till svensk “fri” press så skriver ingen om det.
Tack och lov så har vi då den så kallade bloggosfären + inte minst utländska medier.
I dessa kristider räcker tydligen inte de 700 miljoner som vårt land årligen skänker till palestinierna. Nej, nu har det nämligen bestämts att ett Arafat-museum ska byggas på Västbanken, och rappt är den svenska staten framme och skjuter till ytterligare 50 miljoner kronor. Verkligen nödvändigt, tycker ni inte?
Sverige är den tredje största bidragsgivaren till palestinierna men 700 mille till mat, infrastruktur och annat nödvändigt vapen, bomber och granater räcker tydligen inte. Nej, 50 till får det bli. Arafat var nämligen en gosig gubbe. Verkligen. En smygbög med pedofila tendenser, som ville utplåna Israel och världens alla judar (hurra, fredspris!), död i AIDS på ett sjukhus i Paris under stort hemlighetsmakeri.
Hallå!
Yttrandefrihet!
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, politik, mellanöstern, Arafat