Så där ja.
Nu kan ni läsa vad jag skriver hos fantastiska Fred i Mellanöstern.

Kategori: Israel
Vad är väl en bal på slottet?

Min vän R skickar denna bild på sig själv, och hälsar att han har haft jättekul på Tel Aviv Pride.
Ja ja.
Mhmm.
Note to self: nästa år måste jag vara där. Måste. Det kan inte bli mer paradisaktigt.
Medan grabbarna festade loss på stranden låg jag i min soffa och lyssnade på Jason Donovan. Regnet piskade mot rutorna och jag var mycket bitter. Nästa år blir det andra bullar.
Hoppas ni har en bra lördag. Jag jobbar och skriver på min artikel. Känner mig dock distraherad av bitterheten.


Research och mys
Här ligger jag och drömmer mig bort.
Och får lite inspiration till artikeln.
Åååh.
“Jag kan tycka att det känns lite töntigt… att bli judinna helt plötsligt. Bara för att jag har gått till klagomuren.”
Hon sprutar roliga citat omkring sig. Jag gillar henne skarpt, men hennes engelska… Hmm.
Uppdatering: Och nu ser jag att vi tatuerade oss på samma ställe. 🙂
Första försöket

Jag skickade ett mail till Judiska Församlingen i förrgår och jag kan avslöja att jag inte blev avvisad tre gånger* utan jag fick svar idag, på första försöket.
Det bästa med att vara jag är att jag är en fri människa och jag gör precis vad jag vill här i livet.
Det är gott. Mycket gott.
*Vilket ju sägnen säger att man brukar bli.
Den bandagerade mannen
Igår när jag gick hem från den där lyxiga bögterrassen stod jag vid röd gubbe och fipplade med iPhonen. På andra sidan gatan stod två män. Den ene hade ett helt bandagerat ansikte – endast hans ögon och en liten del av munnen var synliga. Han stirrade intensivt och hade han inte sett ut som hämtad ur en skräckfilm hade jag antagit att han fann mig het. Nu blev jag lite rädd istället.
De två männen passerade mig och Sebbe då jag fortfarande fipplade med iPhonen och just när vi började gå vände den bandagerade mannen om och kom fram till mig.
“Ursäkta mig”, sa han på amerikansk engelska. “Jag undrar om du vet om det finns någon kosherrestaurang här i närheten.”
“Hmm”, svarade jag. “Jag vet faktiskt inte om det finns nån i hela stan, men finns det nån borde den väl ligga på Östermalm där synagogor och Kosherian ligger.”
“Ahaa”, sa den bandagerade mannan. “Jag såg din hebreiska tröja och tänkte att du kanske visste.”
“Haha”, skrattade jag. “Okej. Jag är ledsen, men lycka till.”
(Nu vet jag att Hemma hos Julia är kosher.)