Älskade Sebbe


Sebbe är en raring som älskar att sova på mina kläder.
Eftersom jag är både lat och omtänksam brukar jag kasta mina byxor på golvet och snart är Sebbe där och sover.
Han är älskad.

Tröttis


Sebbe fick säsongens första antifästingdos igår. Han blir lite trött i en dag eller två, men det är det värt, tycker både han och jag.
Vi hatar fästingar.

Vårig kväll


Blommorna tittar fram.
Människor cyklar förbi med nyköpta engångsgrillar. Sebbe blir trött i värmen. Jag ler brett mot det nyförälskade arabiska paret som lockar på min hund, fastän jag ogillar sådant lockeri.
Ja nu är det vår.

Ibland när…

…man som ensamstående särbohundägare vill ha en extra stund över för sig själv försöker man muta sin hund med… ett sprillans nytt tuggben eller liknande, men vill hunden leka så vill han leka. Först nosar Sebbe ivrigt på “mutan”. Därefter ger han mig en blick som betyder ett sånt där ungdomligt “meh..!”:

Och snart är det bara att ge upp och leka loss:

Snart blir han sömnig (i vårvärmen) och går och lägger sig och jag kan göra vad det nu var för vuxet jag skulle göra.

Repris: attack


Hann bara runt husknuten innan det hände igen. Okopplad penisförlängare vid namn Uffe attackerar Sebbe och jag kämpar förtvivlat med att sära på dessa bestämda herrar.
Jag förstår inte varför människor med hundar stora som björnar envisas med att ha dem okopplade. Min hund ska inte behöva sätta livet till bara för att nån gubbe har komplex för sin lilla lem.
Själv behöver jag varken stor hund eller stor bil (eller ens körkort). Gud är god mot de goda.