Kategori: Homogay

När det ändå handlar om kärlek (vet de ens vad det är?)

Nu måste det ut.
Det kanske tråkigaste med att vara ickeheterosexuell är att folk – vuxna män och kvinnor som borde veta bättre – genast tror sig veta allt om mitt (eventuella) sexliv (då de i hemlighet kollar bögporr på nätet och därmed drar sina slutsatser (hohohoo, i dubbel bemärkelse)). De vet så klart ingenting om det, men eftersom de är så förbannat sexfixerade så tror de att de gör det. Förmodligen har de dessutom så oerhört tradiga, inrutade sexualliv själva, att de utgår från att alla har det så.
Men nej.
När jag träffar “Lars-Ulrik” och han berättar om sin fruga “Britt-Inger” så börjar jag inte automatiskt tänka på deras sexliv. Jag tänker inte på hur “Lars-Ulriks” lilla lem våldsamt penetrerar “Britt-Ingers” åksjuka vagina. Jag tänker inte på hur han äter hennes mus eller hur hon smaskar på hans kotte. Jag tänker inte på hur hon spänner på den kvidande “Lars-Ulrik” med strap on-dildon. Jag tänker inte på hur hon tjuter som en plågad gris (jag har ju sett på film att damerna skriker JÄTTEHÖGT, så då måste det ju vara så). Jag tänker inte på hur allt handlar om att han ska LEVERERA över hennes horsminkade ansikte och plastiga, bångstyriga rattar (som sagt: jag har ju sett det på film).
Nej, det gör jag inte, ty jag har ingenting med det att göra. Jag vill inte veta. Allt jag nyss skrev känns ganska motbjudande så jag låter “Lars-Ulrik” och “Britt-Inger” göra vad de vill.
Varsågoda.
Nu – låt mig ha mitt (ickeexisterande) sexliv i fred.
Tack.

Danska äventyr i Milano

Herre min skapare. Återigen betydde en timmes lunchpromenad med Dansken en timme av oavbrutet skratt.
Idag berättade han om sin vecka i Milano. Han berättade om hur han tittade ut på gaygatan som låg helt öde. När han tog sitt första steg på den vällde folket fram. “Ciao” skrek de. “Mmm…” flåsade de. “Sucki sucki?” undrade de.
Han berättade om hur han vid en automat fått hjälp av en italiensk man runt 30. “Nå, vad ska du göra nu?” hade han frågat. “Jag ska nog gå och ta mig en öl nånstans”, hade Dansken svarat. “Men du vill inte följa med mig..?”
“Och göra vad?”
“Suga lite.” (Sugrörelser med handen framför munnen.)
“Nej, jag skulle inte tro det.”
Dansken berättade om hur han på en bar fått sällskap av en oerhört stilig ung man. De hade samtalat i en halvtimme då den stilige 24-åringen hade frågat: “Hur mycket vill du betala?”
“Vad menar du?”
“Ja, hur mycket vill du be-ta-la?”
“Men jag har redan betalat för drinkarna.”
“Ska vi ha sex får du betala. Hur mycket vill du ge?”
“Men jag betalar inte för sex.”
“Okej, vi reder ut det här. Jag arbetar. Säg inte att du också gör det.”
“Nej, det gör jag inte.”
“Okej. Men om du inte vill betala så måste jag kila vidare. Måste ragga kunder.”
Lite senare hade ynglingen kommit tillbaka. “Nej, det här verkar vara en väldigt lugn kväll så vad säger du om att följa med hem till mig? Du behöver inte betala. Vi knullar bara!”
“Men nej”, hade Dansken bestämt svarat. “Jag kom inte till Milano för att ligga med horor.”
(Kom ihåg att ungefär samma sak hände mig i Madrid.)
Dansken berättade också hur han blev kär i en strippstång! Han såg en rultig italienare stå och åma sig runt en stång uppe på ett podium. Det såg lite spännande ut så han klev upp för att testa. “Jag stannade där hela kvällen. Jag dansade och ålade och jag till och med hängde upp och ner på pålen. När jag kom tillbaka efter att ha köpt en drink stod italienarna runt mig i en ring och skrek: “Scandinavia! Scandinavia!” Jag fortsatte porra loss.”
Dansken berättade även att han satt utanför en bar och rökte. En italiano slog sig ner bredvid honom och började ta på honom “överallt”. “Jag var full så jag lät honom hållas. Sedan hånglade vi lite. Han frågade om jag ville följa med honom och när jag frågade vart så svarade han “jag har lånat en kompis bil. Vi kan gå dit och ha lite härligt”. Nej, svarade jag, jag kom inte till Milano för att ha billigt sex i en lånad bil. Sedan gick jag.”
Vidare berättade Dansken att han var på nån bar och när han reste sig upp kom en gammal gubbe och började smeka på hans långa, smala ben. “Mmm”, flåsade han medan han hojtade till sina gubbpolare. Snart stod alla och beundrade de skandinaviska slanka spirorna medan de “lät konstigt och hmm:ade”.
Jag kan verkligen se samtliga scenarion framför mig. Ah, ett gott skratt var vad jag behövde just idag.
“Så vad har du haft för dig?” avslutade Dansken.
“Inte mycket”, svarade jag. “Kan du inte berätta lite till? Snälla.”

Psykakuten nästa

Åh, förresten. Jag blev sjukförklarad idag. Glömde nästan det.
Det var MarockanArab som kommenterade ett gammalt inlägg:
Jag tycker att Islam har rätt gällande homosexualitet. Det är folk som mår dåligt och är vilsna, och behöver inga parader – utan behöver hjälp. Jag är emot att vissa muslimer vill straffa dessa homosexuella. Istället tror jag att Islam vill hjälpa dessa. Ge dem den botemedel som behövs (alltså inte medicin, utan terapi).
Vi kan inte straffa folk som vi samtidigt tycker är vilsna och lider av sjukdomen homosexuelitet. Det är inkonsekvent. De är egentligen offer, och offer straffar man inte!
Sen så är det sorgligt att svenskar inte förstår att om inte vi muslimer får uttrycka oss om homos och tycka som vi gör, så är det också förtryck!
Synd att det är storhelg. Jag antar att de psykiatriska klinikerna är stängda.
Kul anekdot: min allra första pojkvän berättade att hans (katolska) föräldrar hade tvingat honom till en psykolog när de förstod att han var homo. “Du”, hade psykologen sagt, “det är dina föräldrar som behöver terapi”.

Mer östcrap

Parlamentet i det primitiva östlandet Litauen röstade igår igenom en lag som förbjuder “gay-propaganda” – främjandet av homosexualitet.
Det innebär väl mer eller mindre att homosnack är förbjudet, så länge det inte handlar om att trakassera och sjukdomsförklara alla ickeheterosexuella.
Jag undrar lite vad skämtet Litauen gör i EU. Varför kan de inte tillsammans med sina vanföreställningar stanna bakom ridån?
Varje morgon när jag slår upp ögonen säger jag: tack gode Gud för att jag inte är född i någon öststat.
Jag hör dig, svarar Gud. Det var inte jag som uppfann de där länderna. Det var djävulen.

Don’t worry, dear.